So tired of the whole bunch
Sen har jag väl inte världens bästa dag på jobbet. Är sjuk och är lite smått irriterad och sur. Jag är nervös över hur den närmaste framtiden ska bli här, vad jag kommer få göra och vilka fler jag kommer få arbeta med. Puh! Vi får väl se...
This is the way I'm learning to breathe
När jag är med honom är jag lycklig på ett konstigt, euforiskt sätt och jag önskar liksom ingenting mer av livet då. Då är mitt liv fantastiskt för det finns en konstig förståelse där som inte alls går att förklara.
Ja, jag älskar min Joakim för han gör mig lycklig på ett annorlunda sätt. Och det är ovärdeligt :)
From the fires of hell
Men jag hamnade mitt i en mosh pit. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Tacka gudarna för fina pojkar som skyddar mig.
Go find your own ideas
I'm sorry I can't be perfect
You're stupid as hell
Och jag kommer inte tycka ett dugg synd om dig.
Feeling so out of faith
Your time to stand?
"Lite skadeglatt konstaterar Morten Thomassen, ledare för den norska Melodifestivalen, att det danska bidraget var inskickat till den svenska tävlingen, men blev refuserat. Nu är Danmark i final, och Sverige utslaget för första gången någonsin. – Jag tror att en viss Christer Björkman, som nog har en dålig dag nu, får vissa problem att förklara det."
Verdens Gangs Jostein Pedersen: Snälla Sverige – få slut på er episka tristess;
"Snälla, snälla storebror. Stackars rara Anna Bergendahl med sin episka tristess. Publik som ljushavrekvisita. Är det så popstormakten Sverige ska återvinna sin Eurovision-ära? Vad blir nästa grej? Sarah Dawn Finer ridande på en vit elefant?Svenskarnas musiksmak har de senaste åren inte fungerat i Europa. Ni väljer hellre låtar för era lokala hitlistor, än att tänka utanför Östersund.
Sverige har skrämt oss grannar med Malena Ernman och hennes mix av fruktansvärd opera och ännu sämre pop. Platinablonda Perrelli som framstod som ett arkeologiskt fynd från de dunklaste nattklubbar i Minsk. The Ark som aldrig blev moderiktig retro. Och en sång om Las Vegas som skildrade Handelns dag i Lycksele mer än den ultimata showbiz-drömmen.
I stället kunde vi ha kramat magiska Carolina af Ugglas hjärtskärande kleinkonst, Måns Zelmerlöws elektriska showmanship som påminner om Gene Kellys technicolor-bravader, Alcazars besatta refräng som sätter dansgolv och öron i brand, eller som i år: Eric Saades ultracharmiga enkelhet i en pumpande poplåt helt i linje med maestro Per Gessles credo: Cut the crap, give us the chorus."
Inse fakta. Anna kan inte sjunga. Vibratot ger mig rysningar i hela kroppen, på ett negativt sätt, och rösten ligger så långt upp i gommen och näsan att hon skulle kunna snyta ut den. Efter att ha läst vad andra länder tyckt om Annas framträdande, så tycker de allra flesta att Anna sjunger falskt och att nervositeten blev hennes fall. Vilket är precis vad det låter som, men det är så hennes röst är, alltid. Alltså=hon är bara usel. Låten är för övrigt inge vidare heller. Man glömmer den så fort den är slut och den är bara tradig. Vad hade ni trott? ALLA de andra ur svenska finalen hade klarat sig bättre...
Till sist. Roliga kommentarer hittade på Aftonbladet;
"Bert Karlsson hade gått till final utan att sjunga!"
"Lägg ner dårskapet, starta något annat som tex vilka som bygger bäst lego hus i Europa i stället, då kvittar det ialla fall hur det låter, precis som i melodifestivalen"
Hahahaha!
You have a nice day
Väl i Gullmars var apoteket stängt så jag gick till bussen direkt och tur var väl det för där stod min gamla busskompis och det finns ju faktiskt ingen bättre start på dagen än en lång kram och ett "vad kul att se dig!". Så dagen blir bara bättre och bättre. Bäst skulle vara en after work, vi får väl se angående det. Tänkte ju faktiskt bara ta det lugnt ikväll. Vi får se helt enkelt.
Och imorgon är det fredag. Vem är inte glad?
Det var jag och Fröken Svår
Du var mitt hem och min oas,
du gav mig gåtorna tillbaks,
du gjorde mig lycklig och förvånad.
Don't wanna lose you or drive you away
Det här känns helt meningslöst. Men jag ville bara skriva nåt. God natt.
Driving me out of my mind
För det andra så är än en gång Sveriges sjukvård helt inkompetent. Kvinnan jag pratade med på Södersjukhusets växel i morse var den mest otrevliga människa jag pratat med på länge. Vad händer med världen? Än en gång, inför licens för att jobba med service och med yrken där du måste möta människor. Idiotiskt. Och ingen hjälp får man heller. Tror dom att jag tänker gå till vårdcentralen, IGEN, få en remiss till hudläkare, IGEN och kunna vänta 17 veckors väntetid? Aldrig i livet. Återigen så kommer de inte tro på mig eftersom problemen har försvunnit om 17 veckor. Jag kan inte få någon hjälp om jag inte konkret kan visa vad det är som är fel på mig. Jag blir så jävla lack. En vanlig jävla läkare kan väl se att jag har svåra problem och kunna skriva ut ett recept på något som FUNKAR. Hudläkarna säger bara "jag vet inte, pröva det här, det kanske funkar", eftersom de inte vet vad jag har för problem eftersom det är vilande när jag väl är där, och så får jag någon skit som förstör och fräter hela huden.
Suck...
I need you back
Det blir alltid så lätt konflikter i såna här lägen. Vem det är som egentligen ska höra av sig. Någon har mycket att göra, det är stressigt med förändringar. Någon annan är ledsen och känner sig bortglömd och mår också dåligt av förändringar. Jag har inte energi att höra av mig, jag är för ledsen och bortglömd. Det är för mycket skit som händer på en och samma gång. Luften och de rena andetagen jag kunde ta utanför Stockholm räckte inte tillräckligt länge.
I think you took my heart away, when you said you're leaving.
Cause right now I am hurting all over again.
And I never thought that I'd be in these places on this day.
And now I don't know how much more that I can take.
I'm breaking at the cracks. And everything goes black.
It's another heart attack. And I can't handle that.
If you took my heart, return it
All I know is the way love leaves echoes inside me to always remind me what I had.
What you've stole.
You don't know I struggle.
Seven days watching the sunrise, hoping the daylight will drown my dreams.
Underneath all the ways you left land mines around me, forming boundaries I can't see.
And you don't know I struggle.
Never fake it or pretending
Det är något som aldrig kommer förändras vad som än hänt eller vad som än händer, känslan jag får när jag känner hans närvaro. Det är ett osynligt band. Och jag kommer alltid vara glad för att jag har det. Någonstans på djupet.
The end is such a scary place to start
Cause it's not over till it's over. Every ending's a new beginning.
One more chance to get it right. One more chance to get it wrong.
It's not over til it's over. Sometimes nowhere leads to somewhere.
And it all starts again.
In the end.
In the end I see it's all up to me to figure out where I should be.
I'm gonna find a way from here.
Hitting my head against the wall
Världens roligaste fylletest-video. Killen klarar allt, så polisen måste hitta på nya saker.
Snubben är awesome. Faktiskt.
Jag ljuger så bra
I think I need a new town
Nu åker jag iväg. Lämnar Stockholm. Mobilen är avstängd. Vi ses snart.
Find out what it means to me
Att jag inte svarar i telefonen eller på msn eller facebook är också min ensak. Jag orkar inte hantera någonting mer just nu, inte ens ett svar på en enkel fråga som "vad gör du?". Blir ni förbannade, tough luck, jag bryr mig faktiskt inte, och jag ber inte om ursäkt för det heller.
Det enda jag säger är att jag mår dåligt. Alldeles för dåligt för att orka med någonting annat. Jag vill inte prata om det och jag vill inte prata om något annat heller så visa lite hänsyn och respekt och låt det vara. Jag blir inte sur för att jag får sms eller samtal eller om någon säger nåt på msn, men bli inte sura på mig för att jag inte svarar. Allting är så hysteriskt nu för tiden och jag pallar inte med hetsen att få tusen sms som säger "varför svarar du inte" och sen blir jag ignorerad när jag väl vill prata igen för att personen blir förbannad. Visst kan man bli less när man försöker få respons ifrån någon som inte ens reagerar, jag vet hur det känns, men jag är faktiskt den som lever med min mobil och med min dator och alltid svarar på stört. Så om jag någon gång ibland, och det händer inte alls ofta, inte svarar eller vill vara ifred, respektera det och ge det lite tid och bli inte förbannade för att jag ignorerar er eller något annat bullshit.
Kan ni inte förstå att någon mår dåligt och behöver lite tid för sig själv och kan ni inte respektera och acceptera det, well...
You are my only
Jag antar att man ska se det från den ljusa sidan. Att man ska tänka på fina saker, saker som, vilka fina vänner jag har. Men det är svårt att se i mörkret. Det där ljuset är mer en fjuttig aska någonstans långt bort bakom en dörr jag inte hittar nyckeln till. Jag vågar påstå att det suger.
Don't go away
Glöm det... Vad fan är det värt nu....
Keep your distance and you'll be fine
Jag mår illa. Både fysiskt och psykiskt. Tyvärr är illusionen för bra för att vara sann. Vad trodde jag, när jag började umgås med likasinnade människor från samma förort? Trodde jag det gick att undvika en krock? Knappast. Man vet ju vad som händer nu. Löjligast av löjligast, men så är det. Jag är i varje fall inte 15 år längre. Och det är då man får ta smällen.
Dessutom, allvarligt talat? Det händer för att du låter det hända. Så du har ingen annan än dig själv att skylla. Det finns anledningar för att gömma sig i sanden och låta bli och till följd av det förlora saker man behöver eller vill ha. Och så finns det gnälliga människor som du, som lägger sig på botten och låtsas vara handlingsförlamad och låter alla andra dra bördan genom att klaga istället. Jag blir jävligt trött....
Förresten så vill jag säga till en annan att du kanske borde rannsaka varför du känner som du gör. Ärligt talat så tror jag det är det bästa för dig själv. Sen att jag blir förbannad på folk som låter dig sitta där du sitter är en annan femma.
Say I do, I do, I do
Nej jag blir så trött på hela skiten. "Mitt i all bröllopsyra får Victoria hjälpa sin syster" och "så fixar Victoria bröllopskroppen". Vem bryr sig?
Jag är glad att 53,2 % i Aftonbladets undersökning har svarat nej på frågan "Kommer du följa bröllopet?"
Is there anyone out there?
God natt.
How to make it right
Förutom de som ser rakt igenom det och kan se igenom överdriften. De som vet att det bara finns en att skylla. De som vet att medkänslan och sympatin är bättre värd på andra ställen. De som vet att någon annan är mer värd fokusen. De som inte tycker synd om andra.
Vem är bäst och vem ser folk upp till i slutändan? Den stackaren som ligger där på botten och krälar och smutsar ner sig och ständigt kommer på nya saker för att ligga kvar där så folk kan tycka synd om en. Eller den känslokalla idioten som skeptiskt står på sidan och tittar på för att han vet vad det egentligen är?
Jag vet vem som tar skulden.
"Ååååh, det är så himla synd om dig! stackare! varför ska allt hända dig?! blablabla"... Tillåt mig att kräkas en gång till..
Jag inser att det säkert är både en och annan som läser här som kommer ta åt sig av det här. Då vill jag bara säga att ni kanske ska söka inombords och ta reda på VARFÖR ni tar åt er. Tar ni åt er känner ni förmodligen undermedvetet att det är något ni har gjort. Annars skulle ni aldrig reagerat så starkt på det.
Everybody knows but nobody really knows
Jag vet inte varför jag plötsligt fick en sådan längtan efter honom. Jag har inte sett honom på flera år och det har aldrig varit något mellan oss. Men nu sitter han där, i mitt huvud. Jag kan inte säga det till någon, det är en alltför komplicerad historia med alldeles för många inblandade. Jag antar att det här är något jag får ta itu med själv. Och vi vet ju alla hur det kommer gå.
Hope you know it's not easy for me
Jag tror att du tror att vi är något annat. Något vi inte är och heller aldrig kommer att bli. Jag har ingenting att lita på hos dig förutom de ord du säger. Och dina handlingar talar högre än orden. Jag är villig att ge dig en chans att förstå. Och att respektera. Kanske kan du ändra min uppfattning. Vinna mitt förtroende. Och ge mig något jag saknat på länge. En känsla av trygghet. Du är välkommen att försöka.
I've been waiting for you for so long
Sova nu. Dödens trött. God natt.
And I'm still falling
Is my drug
When you're not worth fighting for
And why am I feeling down while you're out messing around, and you're not worth begging for?
Just wanted to say bye.
Just wanted to get you of my mind.
Do you feel better now?
Livet går vidare och sen sitter vi på andra platser. Jag stannar där jag är med attitydförändringar varje timme. Det gör mig ingenting, jag trivs okej ändå. Och det löser sig alltid. Om det är något jag lärt mig är det att det alltid löser sig.
Det blir inget Norrköping i helgen. Det blir vin på en terass i tjejernas sällskap. De tjejer som fortfarande står på samma plattform som jag i livet. Nästa helg skiter jag i vad som händer, jag ska till Norrköping. Till Timmy. Punkt slut.
Och så jobbar vi igen.
I don't wanna confuse you, I need you to stay
What should I do now, run and chase you down? I can't hesitate.
It's on the tip of my tongue but I'm still afraid.
Sometimes the only things words do is get in the way.
Sometimes the easiest things are the hardest to say.
But I don't want to lose you, or drive you away.
Please just do one thing.
One small sign, something.
Cause all I want you to say is something real.
All I wanted to know is how you feel.
I should've done something but I never wanted to.
I don't wanna lose you.
I'm walking down this road alone
Jag har också sett världens sämsta film. Den kändes som tio timmar lång. Det är precis såna värdelösa filmer som gör att jag inte ser svenska filmer alls. Jag hatar svenska filmer. De suger. Och skådespelarna suger fem gånger så mycket. Jag blir matt.
Det är dags att lämna dagen bakom sig och sova för att imorgon kliva upp till en ny dag på jobbet. En enda dag, det ska väl till och med jag kanske klara av. Och tiden knallar fortfarande på och jag hör inte ett ljud förutom det ständiga tjutet i mitt eget huvud. Jag blir förbannad snart. God natt.
You are like the raindrops falling down on me
I can't find a reason
I'm leaving you, not sure if that's what I should do
Har beslutsångest inför helgen. Vet inte vad jag ska göra. Vill jättegärna träffa tjejerna men måste, måste, måste, komma bort. Känner ett otroligt drag till var som helst som inte är Stockholm. Men jag vet inte alls vad som kommer hända. Hur som helst har jag en stark känsla för att gråten är på väg. Och den slår till vilken dag som helst nu.
Det börjar bli lite för mycket.
I guess I will just stay like this and bleed
Jag vet inte vad som ska sägas. Jag vill inte säga någonting men det snurrar i huvudet för jag förstår inte. Jag gör allt i min makt för att det inte ska bli såhär. Inte igen. Jag spelar något sorts spel och det är tydligen inte det rätta, men jag vet inte hur jag ska bete mig längre. Det är hopplöst. Jag strävar efter något som inte finns. Kanske. Jag vet inte.
It's okay if you want to go away. Everyday like you don't bother.
All the lies that have made me go insane. And pretend like there's no other.
Why won't you say to me?
This whole routine is getting old
And that's ok cause that's your role.
Manipulation takes its toll.
What will you do when nobody wants you?
Someone that you're with
Something's gotta go wrong cause I'm feeling way too damn good.
The world it seems to far away
And I wear it proudly on my chest, above my heart.
To remind me that I feel the best, when I'm with you.
You know it's true, my eyes are painted with regret.
And I don't need it.
What's it to you and me?
Vem hade trott att man någonsin skulle kunna vara lycklig på en måndagmorgon? Jag har en konstig form av lycka, men lycka är det. Helgen som varit värdelös och ledsam vändes på två sekunder. Och jag är så glad att jag vågade. Det föll sig helt naturligt. Och jag är så glad att han sa ja. För en gångs skull spelade det ingen roll hur långt det var eller hur omständigt det var att åka. Det var värt det så fort jag kom fram.
Jag vet inte vad som händer nu. Och ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. Det blir som det blir och livet knallar vidare. Oavsett vad.
Make me a story book and write me away from here
Och det här inlägget var nog det tråkigaste som hänt på hela helgen.
Subtle variations of blue
Så jag fortsätter förneka det och suddar ut numret igen.
Somehow you lost the will to survive
I'm too much of a reject
Känns som om jag har grov vätskebrist. Men har druckit jättemycket. Mitt hjärta slår i 150. Eller inte alls. Jag vet inte, jag mår bara dåligt. Jag har koncentrationssvårigheter. Jag har sovit så fruktansvärt dåligt. Vaknade mitt i natten och hade vaken-drömmar och mådde dåligt och behövde dricka. Har sovit i fem minuters intervaller hela morgonen. Jag är helt enkelt inte fit for fight.
Hur ska detta gå?
Nobody really knows how to make it right
Jag tror inte det är någon som förstår. De är så uppe i sin egen lyckliga dimma. Jag står på utsidan i det iskalla regnet och tittar in genom fönstret på hur varmt och mysigt det ser ut på insidan. Jag önskar jag fick komma in. Att jag slapp stå här ute.
De ser inte åt mitt håll. Det vet inte att jag står här. De har någonstans på deras livsväg glömt att jag finns. Jag är samma person men de är annorlunda. Kanske passar jag inte in längre. Kanske duger jag inte. Jag försöker ropa, knacka på rutan, men de hör mig inte.
Det varken syns eller känns i regnet att jag gråter, men jag vet. För det är såhär det låter när ett hjärta brister, och ljudet är så högt, alldeles för högt.
Like my lungs can't fill with air
Why am I feeling down while you're out messing around?
Min själsfrände. Ett namn som nu för tiden bara bläddras förbi i telefonboken. Du är för långt bort för att jag ska kunna röra dig. Och du har varit borta alldeles för länge nu. Det är dags att komma hem vännen. Stockholm är inte detsamma utan din närvaro.
I'll sing until my heart caves in
I was up before first sight
Jag är lika tung som molnen som drar in över Stockholm just nu. Jag orkar inte.
It's up to me
And what have I got to lose when you're not worth fighting for?
And why am I feeling down while you're out messing around, and you're not worth begging for?
Ring my bells ring my bells
Just reach out and let me be free
Ge mig sol i helgen. Snälla.
I dare you to move
Welcome to resistance.
The tension is here.
Between who you are and who you could be.
Between how it is and how it should be.
I dare you to move, I dare you to lift yourself up off the floor.
I dare you to move, like today never happened.
A photo can say a thousand things
Lägg till i Favoriter, kolla in ofta, och kommentera flitigt!
PUSS!
Soft Echo Photography
Someday it will all work out
Utan hur man hanterar situationen efteråt.