I'm so totally out

Catch me if you can, bitches!

Jag förstår inte och jag kommer nog aldrig att förstå varför alla bestämde sig för att gå ihop emot mig. Jag visste vad som pågick bakom min rygg och framför ansiktet på mig. Men jag kommer aldrig förstå varför det hände. Jag vet inte vad jag gör för fel, men jag ska inte hänga upp mig på det för jag har folk som faktiskt tycker om mig. Man kan inte vara älskad av alla.

I natt tog det två timmar att komma hem. "Vagnfel" my ass heller, en timme stod tunnelbanan still och jag missade två nattbussar. Men ljuset i mörkret kom när en (väldigt trög och puckad kille) började förfölja mig och en tjej som såg detta kom fram och utbrast "FAN VA KUL ATT SE DIG! DET VAR SÅ LÄNGE SEN VI SÅGS!!". Vi började snacka om livet och vad vi gör nuförtiden och om min pojkvän Nicklas kommit in på polishögskolan. Snubben fattade ingentig utan stod kvar vid mig men när jag gick på bussen blev jag i alla fall av med honom och jag och den här tjejen skrattade och hade askul hela resan hem. Jag har fått en ny vän. Paulina heter hon. Förlora något, vinn något annat. Awesome.

Det här suger.

Jag har inget mer att säga

Can we pretend that airplanes in the nightsky are like shooting stars?
I could really use a wish right now.

Jag vet inte hur jag mår. Jag är omskakad och chockad. Det får va.

Det finns en dag i månaden då allting inte är så mörkt som det annars är. En dag som sprider lite ljus. Lönen har kommit. Har en känsla av att den är slut inom ett par dagar. Har så mycket som måste inhandlas. Några sommarkläder (äger absolut inga) och ett puder som är ett måste-ha för jag stör mig varenda dag på att jag inte har det. Puh. Sen ska det självklart pressas in en after work eller två eftersom vädret är så fint. Tack och lov är alla räkningar betalda, nästan. (Jag stör mig på att Nordea inte kan räkna bort de kommande betalningarna från saldot, jag kan ju inte räkna!)

Imorgon blir det after work med Antonios. På fredag och söndag är jag fotoassistent och på lördag är det grillfest på schemat. Ska träffa en kär gammal vän nästa vecka också. Mycket trevligt. Dags att jobba kanske.

Jag fryser som om vintern kommit tidigt i år. Är det verkligen normalt? Jag tror inte det. I kombination med att jag mår skit så känns det inte troligt. Men vem bryr sig. Jag ska snart gå till jobbet. Ska bara trycka tillbaka illamåendet och ta steget till att slänga av mig det varma täcket som ligger runt axlarna (ändå har jag fet gåshud).

Suck.

Jag har fått göra om samma skit fyra gånger nu. Och ingen gång har det varit mitt fel. Jag blir tokig. Jag hatar att göra andras grejer och inte ha någon koll. Vidrigt.

Helgen har varit hektisk och tröttsam. Men ändå väldigt rolig och fylld med glädje. Jag är död idag. Kunde inte alls sova i natt för jag är så uppe i varv. Usch. Men nu är jag i alla fall på jobbet. En hopplös måndag. Suck.

Det är midsommar. Jag har ingen som helst sommarkänsla även om vädret är totalt underbart. Vi har fotat idag, men jag kunde inte ens njuta för jag har alldeles för mycket att tänka och fundera på.

Men är det något jag älskar är det fina vänner som inte dömer en. Som Julia och Jocke. Underbara människor, vad har jag gjort utan er?

Every broken enemy will know.

Ha! Tji fick du.. Jag är bättre än du tror och det här är bara början av vad du får se av mig..

Fem timmar på hårsalongen med Lia. Fin-middag, permanent och jag är en naturbegåvning på att tvätta hår. Fantastiskt. Mot slutet var vi så trötta att jag garvade ihjäl mig åt allting och grät av skratt när jag förtvivlat försökte köra på de helvetesvägar ute där hon bor. Kan hon bara flytta någon gång? Men men. Håret är ta mig fan inte rakt i alla fall! Den som påstår det är en komplett idiot.

Jag är så trött. Sov dags nu. (med under bar sär skrivning..)

Somliga, vissa få, kanske ha förstått min kärlek till min älskade serie. Vid vilken annan serie som helst hade jag gett upp för länge sen och tyckt att allting bara blivit för mycket, gått över gränsen. Men jag kan inte tycka det i det här läget. Jag hatade 6an som tog sommaruppehåll med fem avsnitt kvar av säsong ett. Jag älskade mannen som upplyste mig om var jag kunde se de resterande avsnitten. Jag är besatt, är helt inne i det, blir chockad och förvånad och ledsen och glad. Jag älskar det.

Jag tappade just bort min mobil. Letade överallt sedan fick kollegan ringa till den. Då ligger den i min sko. Hur fan hamnade den där?

Hör och häpna. Inte ett ljud. Gör det ont? Ja litegrann. Är jag förvånad? Det vill jag inte påstå. Och det är det som gör det hela så tragiskt. Jag kanske inte går i första hand, men jag kan väl få finnas någonstans på listan? Men jag finns ingenstans. Och jag kan inte göra något åt det hur mycket jag än har försökt.

Är det inte lite mitt ansvar också? Inte i det här läget. Annars, javisst, ingen tvekan om saken (även om det ska ligga på båda). Men nu är det så att jag är på den fasta punkten som någon annan inte står på permanent. Då ligger det faktiskt inte på mig. Det gör ont och det är jobbigt och jag hatar det. Jag blir arg och ledsen och besviken. Varför? Det är vad jag frågar mig. Varför?..

Jag är lite nervös inför ikväll. Lia ska fixa mitt hår. Men det är spännande också såklart. Vi håller alla tummarna för att det blir awesome, eller hur? :)

Jag vill inte vara hemma. Jag får ångest av att vara hemma. För att inte nämnda hur tråkigt det är. Det är ju inte så att jag ens fått njuta av lite extra sömn, för jag klev ju ändå upp när jag skulle och försökte vänta ut huvudvärken. Suck. Kan jag inte få jobba hemmifrån? Jag hatar det här.

Igen?! Skämtar du? Jag blir så trött. Alltid så trött på den här skiten. Och idag orkar jag inte med det alls. Jag har ont i huvudet och har så nära till gråten att det brister när som helst. Varför är jag mindre värd? Varför är jag alltid den som inte får ha en åsikt eller inte betyder något i andras ögon? Varför är jag den som är syndabock i alla lägen? Tänk att folk inte fattar att jag blir sårad.

Jag är så trött på det. På allting. Och även om jag är väldigt bra på att sluta lyssna, eller kunna stänga ute all skit som jag inte är värd eller pallar med, så finns det brister i även det systemet och ibland kommer det åt mig i alla fall. Det letar sig in genom sprickorna.

Och jag blir så förbannat trött på det.