Det är lätt att göra saker större än dom är. Det är lätt att skylla på alla andra än sig själv. Det är lätt att söka medkänsla. Det är lätt att söka sympati. Det är lätt att vilja vara den som är i fokus hela tiden. Det är lätt att få folk att tycka synd om en.

Förutom de som ser rakt igenom det och kan se igenom överdriften. De som vet att det bara finns en att skylla. De som vet att medkänslan och sympatin är bättre värd på andra ställen. De som vet att någon annan är mer värd fokusen. De som inte tycker synd om andra.

Vem är bäst och vem ser folk upp till i slutändan? Den stackaren som ligger där på botten och krälar och smutsar ner sig och ständigt kommer på nya saker för att ligga kvar där så folk kan tycka synd om en. Eller den känslokalla idioten som skeptiskt står på sidan och tittar på för att han vet vad det egentligen är?

Jag vet vem som tar skulden.

"Ååååh, det är så himla synd om dig! stackare! varför ska allt hända dig?! blablabla"... Tillåt mig att kräkas en gång till..


Jag inser att det säkert är både en och annan som läser här som kommer ta åt sig av det här. Då vill jag bara säga att ni kanske ska söka inombords och ta reda på VARFÖR ni tar åt er. Tar ni åt er känner ni förmodligen undermedvetet att det är något ni har gjort. Annars skulle ni aldrig reagerat så starkt på det.