Jag vill inte säga att jag mår dåligt. Inte heller att jag förstår. Men ett möte med en människa som alltid kommer ha inflytande på mig har förändrat allt. Hon gjorde ett starkt intryck den dagen och det kommer alltid sitta i mig och jag älskar henne för allt hon gjort. Jag saknar henne. Något så fruktansvärt.

Livet går vidare och sen sitter vi på andra platser. Jag stannar där jag är med attitydförändringar varje timme. Det gör mig ingenting, jag trivs okej ändå. Och det löser sig alltid. Om det är något jag lärt mig är det att det alltid löser sig.

Det blir inget Norrköping i helgen. Det blir vin på en terass i tjejernas sällskap. De tjejer som fortfarande står på samma plattform som jag i livet. Nästa helg skiter jag i vad som händer, jag ska till Norrköping. Till Timmy. Punkt slut.

Och så jobbar vi igen.