Det verkar som om jag inte kommer ge upp. Vad är det som händer? Jag vill det alldeles för mycket för att våga erkänna det för mig själv. Aldrig. Jag ska aldrig gå dit. Jag ska fortsätta hålla mig undan och göra precis som jag lärt mig och alltid tyckt är bäst; leave the past in the past. Men på något sätt inbillar jag mig att det ska vara annorlunda. Vad skulle vara annorlunda? Absolut ingenting. Det finns absolut ingenting.

Så jag fortsätter förneka det och suddar ut numret igen.