Idag tog jag en spruta. Fruktansvärt men den snälla sköterskan tog så väl hand om mig och bjöd på chokladkaka och kaffe och va jättesöt. Det var ju alltid trevligt. En bra start på dagen.

En start som sedan sjönk rätt ner i backen så fort man klev in på jobbet så klart. Vad som gör mig mest upprörd är att min teamledare inte är här. Han som sagt att så fort folk säger saker om mig eller till mig så ska jag komma till honom. Han är inte här. De som säger att någon annan bestämt något de betyder inte ett dugg för mig, jag gör inte som någon annan säger än min chef. Så så länge inte min teamledare (i det här fallet min kära mamma) eller min chef säger att jag ska göra något annat, så gör jag precis det min teamledare sa åt mig för två veckor sen.

Du behöver inte lära upp mig på någonting. Jag kan så fint själv. Du behöver heller inte säga till mig vem det är jag ska fråga eller inte fråga. Jag frågar den jag vill ha svar av. Det finns inget mer att säga om saken. Punkt.

Kan du ge upp? Jag är så jävla trött på dig. Jag behöver inte ha någon uppläxning, du kan be om ursäkt om du inte förstår frågan förrän 120e gången jag frågar och har fått en halv utskällning för att du fortfarande inte förstår. När du väl fattar så hör jag inte ett ord. Inte ett jävla ord. Du har inte alltid rätt, det ska du så bra jävla veta. Och du måste mogna lite och sluta bete dig som att du tror att du vet mest, alltid, hela tiden, om allt. Du har ingen aning om mitt liv, vad mina vänner sagt, hur mitt hår fungerar, du har ingen jävla aning. Dra åt helvete.

Vissa människor växer aldrig upp.

Är så hysteriskt förbannad. Det finns många jubelidioter och jag har skällt och puttat på en del av dom idag. Fy fan så sur jag har varit och med det har ingenting gått rätt till. Fy fan, jag blir så äcklad och sur. De värsta människorna är de ignoranta jävla skitstövlarna till gamla bittra kärringar som inte har någon respekt för andra och som tror att ungdomar är djävulens avkomma. Jag spyr på er. Jag spyr.

För övrigt så svimmar jag nästan av trötthet. Men det tar jag. Sover gott i natt istället.

Man kan se det från hur många vinklar som helst. Vem det är mest synd om, vem som behöver det mest. Så det spelar ingen roll. Det mest rättvisa är att bara göra det tekniskt korrekt. Jag blir förbannad över folk som nedvärderar mig och tycker att jag inte är värd någonting. Att alla andra är mer värda saker och ting än jag. Alla är vi likvärdiga och personliga åsikter ska inte ha någoting att göra med saken.

Tänk att det blir såhär varje dag. Varenda jäkla dag. Alltid är det något. Och det är precis av samma anledning som förut. Alla är alltför egocentriska. Var har medmänskligheten tagit vägen?

Är det något jag hatar är det människor som ljuger. Människor som alltid har ursäkter för att sanningen är "jag orkar inte". Well, dra åt helvete. Jag pallar inte med sånt där längre.

Och tack förresten för att jag är så jävla viktig nuförtiden. Att jag blir bjuden till tillställningar när jag anstränger mig som fan för att fixa grejer och inte får någon uppskattning alls för det. Tack så mycket! Det värmer som fan.

Vem fan orkar bry sig. Det funkar åt båda hållen.

Jag står inte ut med samma jävla tjat och samma jävla skitsnack dag ut och dag in och så dag ut igen. Jag vill bara springa långt, långt bort, men hur långt jag än går och hur fort jag än springer så är det aldrig tillräckligt långt för att släppa den fruktansvärt irriterande känslan som dragit över mig av all jävla negativitet och all jävla respektlöshet. Hur i helvete kan du snacka skit om min familj framför ögonen på mig? Hur i helvete kan du klaga på alla andra när du inte är ett dugg bättre själv? Hur i helvete kan du inte ha respekt för att en annan människa inte tycker likadant? Hur i helvete kan du inte ha vett nog att lyssna på vad någon annan säger, suga lite på karamellen och diskutera saken istället för att påstå att du är den enda som har rätt? Hur i helvete kan du ställa en fråga, ignorera allt jag säger och lyssna på någon som inte kan båda sidor? Hur i helvete kan folk bete sig så? Jag kräks. Jag kan inte ens med ord förklara hur arg, förbannad och frustrerad jag blir. För det här är bara ord för alla andra, känslan som befinner sig i min kropp önskar jag inte min värsta fiende.

Ni säger att jag är en pessimist men vet ni ens vad det innebär? Pessimism är när man säger saker på ett negativt sätt, inte ett positivt, vad det än gäller. Exempel, glaset är halvtomt. Men glaset är också halvfullt, vilket en optimist säger. Att vara pessimist innebär inte att man hatar livet och går omkring och är negativ till allt. Men jag är så jävla trött på hur folk beter sig idag. Det är alltid något som är fel, och det ska klagas över tills det blöder ur öronen, det är envishet och ignorans, det är sättet man inte kan be om ursäkt när man råkar trampa någon på foten, det är skitsnack om varenda människa du någonsin träffat, vänner och ovänner, arbetskamrater, chefer och familj. Jag står inte ut!!! Hur fan kan ni leva med er själva?!

Jag har fan fått nog men vad fan ska jag göra? Alla är precis likadana för man blir som man umgås och man blir som alla andra i sin omgivning. Det är klart det smittar av sig, förr eller senare. Jag skulle vilja möta den människa som inte beter sig såhär, som alla andra. Alla skulle tycka att hon var knäpp i huvudet, annorlunda, "du är inte som oss och därför är du inte välkommen här".

Och du, sluta vara så jävla sur. Så jävla tjatig. Så jävla klagig. Sluta försöka vara översittare. Sluta bli förbannad när folk inte tycker som du. Sluta bara. Jag står inte ut med dig. Ska bli skönt att säga åt dig att dra åt skogen. Snart så..


Tönt, jag vet att du gör samma sak mot mig som mot henne. Sån jävla hycklare.

Jag har en copycat efter mig. Hon kopierar allt jag gör. Skriver jag bra ordspråk eller texter tar hon dom rätt av. Skriver jag om något speciellt skriver hon om samma sak. Skapar jag en fotosida gör hon det också. Jag stör mig så jävla mycket på det! Men vad fan ska jag göra. Vi är ju "vänner". Jag blir så irriterad, jag har aldrig i fråga gillat henne. Men jag tycker sämre om henne nu. Sjukt jobbigt...

Jag blir så trött och matt. För det första totalt sög första semi-finalen av Eurovision igår. Jag höll på att kräkas och mina öron blödde av hur inkompetenta och tondöva alla artister utom typ tre var. Plus att hälften av dom inte ens kunde uttala enkla engelska ord. Det är lättare att uttala engelska ord i sång än när man pratar. Puckat.. Och inte nog med det så hade nog front-artisten i många låtar klarat sig okej, om det inte vore för att back-up sångarna var totalt värdelösa och sabbade allting. Låtarna sög dessutom, hallå allvarligt? Det enda som gick att lyssna på och som faktiskt var bra var Belgiens bidrag. Många av de bra låtarna tävlar imorgon, som till exempel Englands bidrag, men vi får väl se hur det går för Sverige, ingen har direkt hopp för Anna, inte jag heller.

För det andra så är än en gång Sveriges sjukvård helt inkompetent. Kvinnan jag pratade med på Södersjukhusets växel i morse var den mest otrevliga människa jag pratat med på länge. Vad händer med världen? Än en gång, inför licens för att jobba med service och med yrken där du måste möta människor. Idiotiskt. Och ingen hjälp får man heller. Tror dom att jag tänker gå till vårdcentralen, IGEN, få en remiss till hudläkare, IGEN och kunna vänta 17 veckors väntetid? Aldrig i livet. Återigen så kommer de inte tro på mig eftersom problemen har försvunnit om 17 veckor. Jag kan inte få någon hjälp om jag inte konkret kan visa vad det är som är fel på mig. Jag blir så jävla lack. En vanlig jävla läkare kan väl se att jag har svåra problem och kunna skriva ut ett recept på något som FUNKAR. Hudläkarna säger bara "jag vet inte, pröva det här, det kanske funkar", eftersom de inte vet vad jag har för problem eftersom det är vilande när jag väl är där, och så får jag någon skit som förstör och fräter hela huden.

Suck...

Visa lite respekt. Jag är inte mig själv för tillfället och jag har mina anledningar. Jag är inte skyldig någon några ursäkter och jag är inte skyldig någon en förklaring. Jag mår dåligt och varför jag gör det är min ensak och jag ber om att ni visar lite hänsyn.

Att jag inte svarar i telefonen eller på msn eller facebook är också min ensak. Jag orkar inte hantera någonting mer just nu, inte ens ett svar på en enkel fråga som "vad gör du?". Blir ni förbannade, tough luck, jag bryr mig faktiskt inte, och jag ber inte om ursäkt för det heller.

Det enda jag säger är att jag mår dåligt. Alldeles för dåligt för att orka med någonting annat. Jag vill inte prata om det och jag vill inte prata om något annat heller så visa lite hänsyn och respekt och låt det vara. Jag blir inte sur för att jag får sms eller samtal eller om någon säger nåt på msn, men bli inte sura på mig för att jag inte svarar. Allting är så hysteriskt nu för tiden och jag pallar inte med hetsen att få tusen sms som säger "varför svarar du inte" och sen blir jag ignorerad när jag väl vill prata igen för att personen blir förbannad. Visst kan man bli less när man försöker få respons ifrån någon som inte ens reagerar, jag vet hur det känns, men jag är faktiskt den som lever med min mobil och med min dator och alltid svarar på stört. Så om jag någon gång ibland, och det händer inte alls ofta, inte svarar eller vill vara ifred, respektera det och ge det lite tid och bli inte förbannade för att jag ignorerar er eller något annat bullshit.

Kan ni inte förstå att någon mår dåligt och behöver lite tid för sig själv och kan ni inte respektera och acceptera det, well...

Jävla skit-dator. Stänger av sig från ingentstans och stänger ALLTING jag hållt på med. Photoshop, word-dokument och alla jävla flikar i internet. Jag blir förbannad. Jävla piss-dator. Idiotjävel.

Att bråka med The Phone House och Halebop är inte det roligaste. Jag hatar sånt här, det är värdelöst, och de tror att de har någon jävla makt över oss som tydligen är dumma i huvudet och inte ska veta någonting. Jag blir argare och argare och så blir även mina svar. Varför kan inte alla företag bara behandla sina kunder med respekt?

Suck. Jag blir så trött och jag kan säga det tusen gånger. Du har inte en aning.

Jag bryr mig inte om vem som tycker om mig och inte. Er förlust. Jag finns inte för er skull. Och allt jag gör gör jag för min egen skull. Och våga inte komma med spydiga kommentarer eller ifrågasätta mina beslut för jag vet bäst själv vad jag klarar och inte. Jag är sur över mycket just nu. Mest för att folk verkar tro att jag är helt jävla efterblivet inkompetent. Och det stör mig något så frukansvärt för jag kan fan bättre än de flesta. Och ni VET att jag är bra. Så varför tvivla alls? Känner ni er hotade och varför gör ni det? Det är helt otroligt.

Och ni har inte en aning om vad jag är kapabel till vid fel tillfälle. Det låter som tomma hot, och ta det hur ni vill. Men ni snackar med tjejen som vet vad hämnd är.

Och glöm aldrig det.

Jag förstår inte hur människor kan vara så grymma. Jag gråter okontrollerat och det skär i hjärtat för att det är så hemskt. Jag visste att jag aldrig skulle tittat på filmen. På bilderna. Jag mår illa och jag vill kräkas. Jag är i chock. Jag skulle vilja döda dom jävlarna. Alla dom jävlarna som är såna instabila svin att de kan göra illa någon annan på så grova sätt. Särskilt någon som är så försvarslös och inte kan göra någonting. Man ska inte ta makten för att man kan. Vad är det för jävla samhälle vi lever i?

Jag skulle vilja skära k*ken av dom. Fega, äckliga jävla svin. Öga för öga, tand för tand. Det är det enda rätta och jag tycker det borde övervägas i Sverige.

Men det är inte förrän vi våldtar våra politikers döttar, misshandlar deras söner till döds, mördar deras fruar och män och bränner ihjäl deras husdjur som det kommer ske någon förändring. Tills vidare kan ni sätta upp era jävla gatlyktor i observatorielunden och hoppas att de ska göra en förändring i samhället. Drömma går ju. Ni är lika jävla dåliga som ovanstående nämnda idioter. Svin.

Jag är förbannad. Att ha med statliga företag att göra är skit. Att ha med staten att göra är skit. Dra åt helvete. Killen är inte vidare bra på att ljuga eller undanhålla sanningen. Om han mot förmodan är det ska jag skicka blommor. "Öööh... vem är det som har sagt det egentligen?" och "eh, jaha, ja men beslutet borde ligga i din brevlåda idag." Aharu. Den som inte uppfattar det där som ett nekande kan ju räcka upp handen. Han kan dö och staten kan också dö. "Vi har det jävligt bra i Sverige" blablabla. Ja, vi har det jävligt bra, så länge vi inte behöver hjälp. Själv är jag inte ideal för någon hjälp över huvud taget. Hur tänkte de att jag skulle klara mig över ett halvår? Tänk om jag inte haft mina föräldrar i livet. Jag hade inte fått hjälp av varken social eller stat eller kommunhelvete för jag är inte en eftertraktad kanditat. Men vem fan är det egentligen. Det finns dom som lever på a-kassan och bara sitter hemma och latar sig i det, jag kämpar för helvete, jag söker jobb när jag är arbetslös, jag söker extrajobb när jag redan har heltid i fickan. Och vem fan får hälften av de pengarna? Staten. Men vad fan gör den för mig? Inte ett jävla skit.

Trots att jag betalar skatt har jag ingen trygghet och säkerhet. Vad fan är det värt?

Jag är så jävla förbannad.

Efter att ha spekulerat en hel dag, tittat på alla sidor internet har att erbjuda och ringt till hela USA vet vi nu vad problemet är. Eftersom ansökan är godkänd och blivit godkänd fem gånger får vi alltså komma in i USA. Det betyder inte att Continental kommer släppa iväg oss frivilligt men eftersom det i grund och botten är deras fel så ska vi åka imorgon. Punkt slut. Så är det bara. Vi ska utöver det ha ersättning för detta helvetes misstag som de gjort. Jävla inkompetenta idioter. Dra åt helvete.

Det här är totalt jävla bullshit. Jag är kvar i Sverige. Får inte åka till USA. Eller jag får, men mamma får inte för att deras jävla piss-system inte kunde matcha hennes pass med hennes esta-ansökan. "Den är inte godkänd", i helvete, vi har gjort fyra ansökningar och alla är godkända. Gå in i systemet själva och kolla och matcha manuellt era jävla idioter. "Nähä, vad är det för fel då? Vad ska vi göra för att fixa det?" "Jag vet inte". Är det någon som är kompetent nog att veta eller åtminstone kunna hjälpa till att reda ut vad det är som inte stämmer? Nej, inte en jävla. Alla är så jävla inkompetenta och beter sig därefter. Vilka jävla idioter. Så ska vi stå här och spekulera i vad som skulle kunna vara fel, försöka åtgärda något vi inte ens vet om vi ska åtgärda, och sen hoppas på det bästa att vi kommer med planet imorgon istället? Jävla inkompetenta jävla skitsnack.

Det finns inte tillräckligt med svordomar i det svenska språket för att uttrycka min ilska. Fuck this.

Hora. Nej, förlåt. Helvete säger man. Jag hatar att jag inte får lämna tillbaka min mobil. Jag hatar att de säger att jag måste stå för vad jag har köpt. Vad i helvete? Jag kunde väl inte veta innan att mobilen var ren skit? Kunde jag det? Nej. Jag fick inte pröva skiten och nu har jag ingen bytesrätt. Jävla idioter. Samma cirkus om igen som för ett år sen. Suck. Aldrig mer tänker jag införskaffa mig en jävla mobiltelefon. Ju mer skit dom stoppar in desto sämre blir de. Och dyrare, dessutom. Ge mig tillbaka 3310an! Idioter.

Vissa typer av människor gör mig så jävla irriterad. Vissa gör mig till och med förbannad. Sånt står jag inte ut med. För det första hatar jag folk som inte kan säga som det är från början. Utan jag går omkring där och förväntar mig och hoppas på att vi ska ses för att vi sagt det och sedaqn kommer det ett sms med de allra sorgligaste och mest patetiska ursäkter jag någonsin hört. Hallå, säg som det är från början istället så slipper jag gå och slösa min tid på att tro att vi ska ses och så kan jag hitta på något annat istället. Jag har faktiskt bättre saker för mig ifall vi inte ska ses och jag, till skillnad från många andra, håller mina löften, ALLTID. Har vi sagt att vi ska ses, ja då fan träffar jag dig. Så vill jag själv bli behandlad men man får fan aldrig någonting tillbaka.

Samma sak är det med folk som inte kan passa tider. Eller folk som rent av bara skiter i allt. Om någon ringer på morgonen och frågar om vi ska ses samma förmiddag svarar jag på frågan, jag säger antingen nej på grund av att jag kanske inte orkar eller har sovit för lite, eller så tackar jag ja. Ett rent och ärligt svar från början istället för ett jävla kanske. Har jag sagt ja, så kliver jag ur sängen, gör mig i ordning och pallrar mig iväg för att träffa människan, precis som jag har lovat, och inom en rimlig tid. Jag sitter inte och slöar, och pratar långa struntsamtal i telefon och lagar en lyxfrukost och tar ett bad. Nej jag kliver ur sängen, slänger i mig en smörgås, slänger på mig lite kläder, kanske lite smink beroende på vad vi ska göra, och sen går jag. Tar max 45 minuter. Absolut max. Jag är oftast klar på kortare tid än så, cirka 20. Jag hatar att låta folk vänta och jag tänker inte bryta ett löfte heller.

Jag blir så jävla irriterad och nu har jag slängt bort en hel förmiddag på sån här skit. Jag vill inte ha såna människor i mitt liv men på andra sätt är vi bra vänner. Jag önskar jag kunde få samma sak tillbaka, när jag faktiskt anstränger mig, och det gäller ALLA mina vänner. När det gäller andra ansträngningar så handlar det också om att jag alltid åker till alla andra, oavsett var dom bor så åker jag dit för att umgås, och hittills är det en enda som återgäldat det. Jag ska alltid åka överallt, men det är aldrig någon som orkar anstränga sig för att åka hemifrån och för en gångs skull vara hos mig. Jag är så jävla trött. Jag orkar inte. Och jag är så trött på att veta att det alltid kommer va såhär för jag ORKAR inte ha det såhär! Men det är väl bättre än att inte ha några vänner alls. Suck alltså. Bara suck.