Allvarligt talat, fan vad du tjatar.

Jag mår illa. Både fysiskt och psykiskt. Tyvärr är illusionen för bra för att vara sann. Vad trodde jag, när jag började umgås med likasinnade människor från samma förort? Trodde jag det gick att undvika en krock? Knappast. Man vet ju vad som händer nu. Löjligast av löjligast, men så är det. Jag är i varje fall inte 15 år längre. Och det är då man får ta smällen.

Dessutom, allvarligt talat? Det händer för att du låter det hända. Så du har ingen annan än dig själv att skylla. Det finns anledningar för att gömma sig i sanden och låta bli och till följd av det förlora saker man behöver eller vill ha. Och så finns det gnälliga människor som du, som lägger sig på botten och låtsas vara handlingsförlamad och låter alla andra dra bördan genom att klaga istället. Jag blir jävligt trött....

Förresten så vill jag säga till en annan att du kanske borde rannsaka varför du känner som du gör. Ärligt talat så tror jag det är det bästa för dig själv. Sen att jag blir förbannad på folk som låter dig sitta där du sitter är en annan femma.