Du verkar ha det ganska bra. Du verkar vara glad och lycklig och det verkar vara lugnt och stillsamt omkring dig. Ändå har du inte tid att ringa mig eller skicka ett sms. Det var du som lämnade mig, remember?

Du är så jävla korkad. Jag skulle aldrig palla leva som du. Jag skulle aldrig tillåta mig själv att hamna i din sits. Aldrig någonsin. Jag skulle inte stå ut. Jag tycker inte synd om dig, för att du sitter där du sitter, för att du nu är fast och är bunden till det liv du har och kommer att få. Hur i helvete kunde du självmant välja det här livet? Du är så jävla korkad. Du kommer sitta i den där skiten i resten av ditt liv. Berätta, hur känns det? Du tofflar och bortser från all idioti som du blir utsatt för, accepterar att du blir behandlad som skit och att ingen lyssnar på dig. Hur fan kan du göra det? Och jag är så jävla trött på ditt tjat. Du får skylla dig själv, du har inget att klaga över. Du är så jävla korkad.

Och jag kommer inte tycka ett dugg synd om dig.

Jag är så trött. Borde sova. Ska sova. Det är fredag imorgon och det kan inte bli bättre. Äntligen helg, det är helt fantastiskt.

Vad var det jag sa ..... Blir det här ett wake up call? Man kan ju hoppas.. Men svenska folket är både tondöva och totalt usla när det gäller musik ... Det finns inget hopp ..

"Lite skadeglatt konstaterar Morten Thomassen, ledare för den norska Melodifestivalen, att det danska bidraget var inskickat till den svenska tävlingen, men blev refuserat. Nu är Danmark i final, och Sverige utslaget för första gången någonsin. – Jag tror att en viss Christer Björkman, som nog har en dålig dag nu, får vissa problem att förklara det."

Verdens Gangs Jostein Pedersen: Snälla Sverige – få slut på er episka tristess;

"Snälla, snälla storebror. Stackars rara Anna Bergendahl med sin episka tristess. Publik som ljushavrekvisita. Är det så popstormakten Sverige ska återvinna sin Eurovision-ära? Vad blir nästa grej? Sarah Dawn Finer ridande på en vit elefant?

Svenskarnas musiksmak har de senaste åren inte fungerat i Europa. Ni väljer hellre låtar för era lokala hitlistor, än att tänka utanför Östersund.

Sverige har skrämt oss grannar med Malena Ernman och hennes mix av fruktansvärd opera och ännu sämre pop. Platinablonda Perrelli som framstod som ett arkeologiskt fynd från de dunklaste nattklubbar i Minsk. The Ark som aldrig blev moderiktig retro. Och en sång om Las Vegas som skildrade Handelns dag i Lycksele mer än den ultimata showbiz-drömmen.

I stället kunde vi ha kramat magiska Carolina af Ugglas hjärtskärande kleinkonst, Måns Zelmerlöws elektriska showmanship som påminner om Gene Kellys technicolor-bravader, Alcazars besatta refräng som sätter dansgolv och öron i brand, eller som i år: Eric Saades ultracharmiga enkelhet i en pumpande poplåt helt i linje med maestro Per Gessles credo: Cut the crap, give us the chorus."

Inse fakta. Anna kan inte sjunga. Vibratot ger mig rysningar i hela kroppen, på ett negativt sätt, och rösten ligger så långt upp i gommen och näsan att hon skulle kunna snyta ut den. Efter att ha läst vad andra länder tyckt om Annas framträdande, så tycker de allra flesta att Anna sjunger falskt och att nervositeten blev hennes fall. Vilket är precis vad det låter som, men det är så hennes röst är, alltid. Alltså=hon är bara usel. Låten är för övrigt inge vidare heller. Man glömmer den så fort den är slut och den är bara tradig. Vad hade ni trott? ALLA de andra ur svenska finalen hade klarat sig bättre...



Till sist. Roliga kommentarer hittade på Aftonbladet;
"Bert Karlsson hade gått till final utan att sjunga!"
"Lägg ner dårskapet, starta något annat som tex vilka som bygger bäst lego hus i Europa i stället, då kvittar det ialla fall hur det låter, precis som i melodifestivalen"
Hahahaha!

Dagen började värdelöst. Helt värdelöst. Jag blev stressad och ledsen och fick ont i magen och blev arg. Åkte till Farsta vårdcentral istället för Gullmars som behandlade mig som skit och Farsta tog emot mig med öppna armar och jag fick en tid 40 minuter senare. Läkaren var underbar, han hade nog en bra dag, och han hjälpte mig på en gång. Tur också att jag gick dit angående knuten i handen, eftersom det visade sig vara en svår infektion från kanylen efter operationen.

Väl i Gullmars var apoteket stängt så jag gick till bussen direkt och tur var väl det för där stod min gamla busskompis och det finns ju faktiskt ingen bättre start på dagen än en lång kram och ett "vad kul att se dig!". Så dagen blir bara bättre och bättre. Bäst skulle vara en after work, vi får väl se angående det. Tänkte ju faktiskt bara ta det lugnt ikväll. Vi får se helt enkelt.

Och imorgon är det fredag. Vem är inte glad?

Jag är trött. Borde sova. Livet knallar på som vanligt, lika jävla tråkigt, utan att fråga. Men jag har sett en bra film ikväll. En bra svensk film. Det trodde jag aldrig. Rekommenderar I taket lyser stjärnorna. Jättefin.

Det här känns helt meningslöst. Men jag ville bara skriva nåt. God natt.

Sätt på RiX FM och lyssna på allsång och grillfest med Linda Bengtzing uppe på vår balkong här på jobbet! Mysigt värre. Mycket trevligt med finbesök. Mer finbesök nästa fredag. Vem kan det bli?

11 december åker vi till Aqaba. Det är verkligen awesome men jag kan inte vara glad åt någonting just nu. Allting bara faller samman. Bit för bit. Och jag blir bara ledsen.

Jag antar att man ska se det från den ljusa sidan. Att man ska tänka på fina saker, saker som, vilka fina vänner jag har. Men det är svårt att se i mörkret. Det där ljuset är mer en fjuttig aska någonstans långt bort bakom en dörr jag inte hittar nyckeln till. Jag vågar påstå att det suger.

Vet inte om jag ska skrika eller gråta. Jag mår ännu mer illa och jag är förbannad och ledsen på samma gång. DON'T YOU DARE LEAVE ME HERE! Helvete heller... Plötsligt kändes som om livet skulle rasa samman. Den enda lilla delen jag hade kvar av henne och så försvinner den också. Hon räddade mig. Och nu ska hon åka? Jag är så jävla ledsen. Ingen har ens sagt något till mig. Det bara kom som ett slag rätt i ansiktet. Och det gör ont..

Glöm det... Vad fan är det värt nu....

Bröllopet mellan kronprinsessan och Daniel Westling har gått till överdrift för länge sen. Bara själva grejen att Stockholm kommer förvandlas till ett stort festivaljippo i tre dagar gör mig illamående. Överallt finns stora skyltar och reklamposters. Skriv bröllopshälsningar och lyckönskningar i deras bröllopsbok (som om de någonsin kommer sitta ner och läsa igenom det). Vi ska ha festar och konserter. Vid Arlandas bagageband finns en enorm skylt över hela väggen med nedräkning till bröllopet och texten "kom och fira kärleken i Stockholm 17-19 juni". Har vi aldrig kärlek i Stockholm annars?

Nej jag blir så trött på hela skiten. "Mitt i all bröllopsyra får Victoria hjälpa sin syster" och "så fixar Victoria bröllopskroppen". Vem bryr sig?

Jag är glad att 53,2 % i Aftonbladets undersökning har svarat nej på frågan "Kommer du följa bröllopet?"

En mycket trevlig kväll. Körsbärsblommorna i Kungsträdgården har dött. Men jag hittade ett levande träd på Söder. Sen åkte jag och Lia till ett par vänner till henne och hade en riktigt trevlig kväll tillsammans med dom. Det är skönt att än en gång märka att det fortfarande finns fantastiska människor där ute.

God natt.

Hur i helvete kan jag vara bakis? Så mycket blev det inte igår. Och inte heller blev det sent. Inte att förglömma att jag aldrig blir bakis. Suck. Det var mycket sprit på bordet igår dock.

Jag vet inte varför jag plötsligt fick en sådan längtan efter honom. Jag har inte sett honom på flera år och det har aldrig varit något mellan oss. Men nu sitter han där, i mitt huvud. Jag kan inte säga det till någon, det är en alltför komplicerad historia med alldeles för många inblandade. Jag antar att det här är något jag får ta itu med själv. Och vi vet ju alla hur det kommer gå.

Det har varit en underbar dag. Strålande sol och varma temperaturer. Vi har suttit ute hela kvällen. Vi halv tolv smög sig migränen på och jag kände att det var dags att gå hem. Tur att det inte var alltför långt. Liggandes i min säng har jag bestämt att det behövs ett avsnitt av cougar town medan Treon verkar så jag kan sova gott. Och sova bort.

Jag tror att du tror att vi är något annat. Något vi inte är och heller aldrig kommer att bli. Jag har ingenting att lita på hos dig förutom de ord du säger. Och dina handlingar talar högre än orden. Jag är villig att ge dig en chans att förstå. Och att respektera. Kanske kan du ändra min uppfattning. Vinna mitt förtroende. Och ge mig något jag saknat på länge. En känsla av trygghet. Du är välkommen att försöka.

Blev ingen lek med sminket, tvättade alla redskap och sånt istället, men jag är ändå glad. Ska bli kul att leka lite när jag får tid. För övrigt så är jag väldigt glad för Jocke kommer hem den 24e maj. Äntligen, och det är allt jag säger. Dessutom är det perfekt timing för mig att komma iväg till Norrköping innan. Finns bara ett ord; awesome!

Sova nu. Dödens trött. God natt.

Så om det inte passar, fuck it. Jag är så trött på att tjafsa, faktiskt.

Sminket jag beställde för en och en halv vecka sen har äntligen kommit. Ändå rätt fort för att komma från Florida. Nu ska jag leka. Woho!

Idag har jag träffat Suss. Sussie, Sushi, Suspen, kalla henne vad du vill. Kärt barn har många namn. Det var väldigt trevligt att se henne efter så många år. Vi borde aldrig glidit isär, men livet tog oss åt olika håll. Sånt händer.

Jag har också sett världens sämsta film. Den kändes som tio timmar lång. Det är precis såna värdelösa filmer som gör att jag inte ser svenska filmer alls. Jag hatar svenska filmer. De suger. Och skådespelarna suger fem gånger så mycket. Jag blir matt.

Det är dags att lämna dagen bakom sig och sova för att imorgon kliva upp till en ny dag på jobbet. En enda dag, det ska väl till och med jag kanske klara av. Och tiden knallar fortfarande på och jag hör inte ett ljud förutom det ständiga tjutet i mitt eget huvud. Jag blir förbannad snart. God natt.

Vintern har varit så mörk. Så när ljuset stannar kvar fram till 22.00 känns det som att något inte stämmer. Dagarna blir längre, nätterna kortare och fast jag älskar ljuset så känns paniken i mig att nätterna blir kortare. Det känns som om sömnen flyr med mörkret.