Hur i helvete kan jag vara bakis? Så mycket blev det inte igår. Och inte heller blev det sent. Inte att förglömma att jag aldrig blir bakis. Suck. Det var mycket sprit på bordet igår dock.

Jag vet inte varför jag plötsligt fick en sådan längtan efter honom. Jag har inte sett honom på flera år och det har aldrig varit något mellan oss. Men nu sitter han där, i mitt huvud. Jag kan inte säga det till någon, det är en alltför komplicerad historia med alldeles för många inblandade. Jag antar att det här är något jag får ta itu med själv. Och vi vet ju alla hur det kommer gå.