You're the one thing that I'm missing here
Sådan där soft sommarmusik, som till exempel musik från Joshua Radin, gör mig lycklig och lugn och hjälper mig att njuta av det fina vädret ännu mer. Njuta av livet. Le för mig själv.
Och det var länge sedan jag tänkte på någon och det pirrade så fruktansvärt mycket inte bara i magen utan i hela kroppen. Jag tänker på hans leende och lyssnar på Joshua, Dave Barnes och Colbie Caillat och så är allting bra.
I don't wanna be just friends
This is the way I'm learning to breathe
När jag är med honom är jag lycklig på ett konstigt, euforiskt sätt och jag önskar liksom ingenting mer av livet då. Då är mitt liv fantastiskt för det finns en konstig förståelse där som inte alls går att förklara.
Ja, jag älskar min Joakim för han gör mig lycklig på ett annorlunda sätt. Och det är ovärdeligt :)
I need you back
Det blir alltid så lätt konflikter i såna här lägen. Vem det är som egentligen ska höra av sig. Någon har mycket att göra, det är stressigt med förändringar. Någon annan är ledsen och känner sig bortglömd och mår också dåligt av förändringar. Jag har inte energi att höra av mig, jag är för ledsen och bortglömd. Det är för mycket skit som händer på en och samma gång. Luften och de rena andetagen jag kunde ta utanför Stockholm räckte inte tillräckligt länge.
I think you took my heart away, when you said you're leaving.
Cause right now I am hurting all over again.
And I never thought that I'd be in these places on this day.
And now I don't know how much more that I can take.
I'm breaking at the cracks. And everything goes black.
It's another heart attack. And I can't handle that.
Why am I feeling down while you're out messing around?
Min själsfrände. Ett namn som nu för tiden bara bläddras förbi i telefonboken. Du är för långt bort för att jag ska kunna röra dig. Och du har varit borta alldeles för länge nu. Det är dags att komma hem vännen. Stockholm är inte detsamma utan din närvaro.
We can wear each other
The way you make me feel
It's nothing significant, but it's there. And it's real. And it makes me feel.
Han såg på mig sådär. Med den där blicken jag inte vågar lita på längre. Men den blicken som gör mig varm inombords. Jag ville stanna i hans famn för alltid. Att jag inte kunde gjorde mig tokig.
Att inte alls vara förberedd på hur allting ska vända. Att bara stå där och inte tänka alls och inte ens kunna tänka sig att man plötsligt ska se någon man känner igen, någon som inte borde vara där för att den inte ingår i samma krets.
Ingen vet. Det är min hemlighet. Hur han såg på mig, vad han sa och hur han höll min hand. Han påminner mig om någon jag kände för länge sen. Men inte så mycket att det skulle ha någon betydelse.
Han bara såg på mig sådär.
Too tired to care
Hos dig är jag stark, hos dig är jag underbar. Hos dig har jag allt. Vågar jag stanna kvar?
I was praying that you and me might end up together
But I'm holding you closer than most,
cause you are my heaven.
Kom hem, skrev en textrad på facebook om hur mycket jag längtar, hur mycket han betyder och hur mycket jag saknar honom, gick in på mailen, och där var han. Ett mail där han skrivit allting som jag just suttit och tänkt på. Jag saknar honom så mycket att jag kan gråta. Exakt en månad kvar och sen står han där. Jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer kännas. Mitt allt, min själsfrände. På andra sidan jorden lever han sitt liv medan jag lever mitt här.
Jag tänker på hur det kommer kännas att träffa honom. Hur glad jag kommer vara. Undrar om jag kommer gråta av lycka. Undrar vad vi kommer göra, vad vi kommer prata om. Undrar hur mycket lycka han kommer locka fram i min kropp. Sen tänker jag på att behöva säga hej då till honom en gång till och så vill jag bara slå huvudet i väggen. Men jag lovar mig själv att leva för varje sekund och inte låta den sorgen ta över mitt hjärta innan det är dags. En chans i livet. Kommer jag träffa honom igen?
No song that I could sing but I can try for your heart.
Our dreams, and they are made out of real things.
like a shoebox of photographs with sepia-toned loving.
Love is the answer at least for most of the questions in my heart.
Like 'why are we here?' And 'where do we go?'
And 'how come it's so hard?'
It's not always easy and sometimes life can be deceiving
I'll tell you one thing, it's always better when we're together
We'll look at the stars and we're together
And all of these moments just might find their way into my dreams tonight.
But I know that they’ll be gone when the morning light sings and brings new things.
I'd be under the impression I was somewhere in between.
With only two, just me and you,
Not so many things we got to do or places we got to be.
We all fall down
With a little help from my friends
Show me love
Det gör inte ens någonting att det är snöstorm ute idag den tredje febuari 2010. För det är en dag som fört med sig så mycket mer än så. Och jag undrar varför folk inte ler, varför inte alla människor skrattar högt och skuttar omkring. Det är bara i mig det skrattas och skuttas.
Jag vill att du ska veta att du gör mig glad att vara jag. Jag har haft de bästa stunderna i mitt liv med dig, utan att överdriva. Jag älskar dig och det ska du också veta! Jag kan inte förklara vad det är med dig som gör mig glad och lycklig. Men alla stunder jag spenderat med dig är de mest minnesvärda jag har. Jag är så glad för din skull nu och min största rädsla är att du ska försvinna, eller bli en helt annan människa. Jag hoppas att du aldrig gör det. Stort grattis på den här stora dagen! Ni är så lyckligt lottade och han är världens finaste! Längtar tills jag hör från er!
California, California
I'd like to make myself believe
I hate goodbyes.
I just can't hide it
Och det är så många som är viktiga från den tiden av mitt liv. Los Angeles är det bästa jag någonsin gjort, och jag har träffat vänner för livet, vänner som är viktigare än några andra. Vänner jag vill ha bredvid mig för alltid. Fina människor, som finns där, som hör av sig bara för att, som ringer, som steker pannkakor till frukost bara för att hon vill, som ber mig följa med till Brasilien bara för att det vore kul att ha mig med. Vänner som erbjuder mig världen. Någon gång kommer de komma till Sverige också, jag litar på det, att en dag får jag visa dom mitt hem. Men tills dess är jag nöjd med att resa runt världen, få fina samtal och brev och bara känna deras närvaro i mitt hjärta.
15-16 mars 2010 spenderas i Los Angeles, bland så mycket andra saker som ska göras kommer jag även få träffa den som stod mig allra närmast under min tid i LA. Och jag kan knappt vänta. Det är så mycket kärlek. Så mycket kärlek.
I never should have left you
Get here if you can
Fy fan vad jag saknar honom. Det är så att det gör ont i mig. Jag tänker inte på honom ofta. Bläddrar oftast förbi honom i mobilen utan att lägga märke till honom. Men ibland så fastnar jag bara där. Vid hans namn. Och det hugger till i hjärtat. Han är i en annan stad, inte så långt bort, men tillräckligt långt ifrån mig. Jag har inte sett honom sen innan jag åkte till Grekland. Det är snart ett år sen. Men jag kan se hans leende och höra hans röst som om det vore igår. Vi hörs inte ofta heller, ibland undrar jag om han lever. Om han ens minns mig.
Jag minns honom. Jag minns honom från sedan jag var liten, minns hur jag hatade honom för att han retade mig, jag tyckte inte om honom alls. Men tiden gick och vi växte upp båda två, han kom mig varmt om hjärtat och alldeles för nära för att bara vara en sån jag träffar några få gånger om året. Men på något sätt bara vet jag. Jag bara vet vad jag känner för honom och vad jag alltid kommer att känna för honom. Det spelar ingen roll vem jag träffar, vem jag blir förälskar mig i eller vem jag vill spendera resten av mitt liv med. Han är min själsfrände.
Och jag saknar dig. Du bor i en annan stad nu långt bort ifrån mig. Jag undrar om du vet, eller om du tänkt på mig på samma sätt. Och jag vet att du sover just nu och det ska jag också göra snart och jag skulle vilja sova bredvid dig. Men jag kan sakna dig imorgon.
Jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls
Sitter och lyssnar på Melissa Horns vackra tongångar och vackra och ärliga och helt sanna texter. Vet inte var jag ska ta vägen eller vem jag ska prata med. Alla känslor vill bara ut ur min kropp. Jag har försökt förneka det. Det går inte att förneka längre. Varför har det blivit såhär? Hur hamnade jag här? Hur förändrade han mitt liv så fort? Allt jag har letat efter, här är han. Men han är inte min att behålla.
Alla mina metaforer gömmer sig i min kropp men vill inte komma ut. Jag har alltid en förmåga av att skriva saker jag inte ens själv förstår dagen efter när jag känner såhär. Det skulle behövas nu men det bara går inte. Jag kan inte koncentrera mig. Jag kan inte tänka klart.
Jag har suttit i en timme och undrat vad jag ska skriva. Vad jag vill och kan skriva. Varje ord av Melissa Horn går rakt in i mitt hjärta och jag känner alla saker på en gång. Mest är det kanske längtan. Längtan efter något som varit, längtan efter något jag vill ha, längtan efter något som borde ha sin tid nu och längtan efter något jag inte kan få.
Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig.
Jag går bredvid, men halkar efter.
Jag orkar inte springa mer.
Jag försöker visa dig med blicken, men det är inte mig du ser.
Den här platsen är någon annans.
Och jag måste hitta ut.
Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
I shouldn't love you, but I do
Jag planerade att sova när en vän öppnade sitt hjärta för mig. Han tog en del av mitt hjärta när han gjorde det. Vi känner inte varandra väl, men här sitter han och är jätteledsen och visar alla sina känslor för mig. Jag kan inte bara lämna honom och gå och lägga mig. Jag är ledsen, och har fällt några tårar, men inte för hans skull, för min egen. Jag känner mig som en hemsk människa som sitter och slänger all pessimistisk dogma i hans ansikte när han är ledsen.. Men det är de fakto bara realistiskt. Ett drömscenario är vad alla målar upp, men bilden blir sällan som man tänkt sig. Min bild blev en fucked up ugly painting som jag till slut fick bränna för jag stod inte ut med resultatet. Jag vill bara inte att han ska bli besviken.
Men jag har också suttit där. Man hatar folk som säger hur det förmodligen kommer bli, vad man ska göra och vad man ska vara beredd på för allt man kan tänka på är vilken väg man ska gå. En väg som egentligen är helt orealistisk. Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vet inte..
This is how I feel
Some people refuse to settle for anything less than butterflies.