Jag mår väl okej. Eller nåt. Än en gång har det hänt. Jag vet att det bara är svin som beter sig så, med jag blir ändå ledsen. Förbannad och ledsen. Hur svårt ska det vara att förstå? Hur svårt ska det vara att hysa respekt för en tjej? Alla tjejer beter sig inte likadant och jag blir förbannad när någon blir sur eller slutar prata med mig för att jag inte är vad de trodde. Men har du förutfattade meningar blir du lätt besviken. Så är det. Så sluta tro saker om mig innan du känner mig. Och döm mig inte när jag säger ifrån. Vad fan är problemet? Hur svårt är det att ta ett nej? Tar det på självförtroendet att inte få ligga med en tjej du ställt in som mål? Idioter.

Har beslutsångest inför helgen. Vet inte vad jag ska göra. Vill jättegärna träffa tjejerna men måste, måste, måste, komma bort. Känner ett otroligt drag till var som helst som inte är Stockholm. Men jag vet inte alls vad som kommer hända. Hur som helst har jag en stark känsla för att gråten är på väg. Och den slår till vilken dag som helst nu.

Det börjar bli lite för mycket.

Jag har ångest över att tänka på att det är måndag imorgon. Det har ju inte varit någon helg alls? Trist. Jag har haft jäkligt trist. Men sånt är livet. Ikväll blir det TV-tittande, ungefär lika tråkigt som resten av helgen. Blaah.

Och det här inlägget var nog det tråkigaste som hänt på hela helgen.

Jag skulle ge allt för att vara på stranden i Orange County just nu. Jag har en sån känsla. En sån kalifornisk känsla. Den här betongen och det här vädret passar inte in. Kanske Kalifornien ändå är något för mig.

Inte att förglömma att det har gått två veckor imorgon och det är awesome. Imorgon får jag börja leva normalt igen och det ska självklart firas så hoppas vädret håller i sig både imorgon och på torsdag. Jag har saknat allting jag inte fått äta och dricka och göra onormalt mycket. Det går bra nu.

Jag har en infekterad körtel i min haka. Igen. Det ser för jävligt ut. Och det menar jag verkligen. Det var meningen att jag skulle gå upp runt nio, för att förbereda mig inför imorgon. Men jag somnade om. Igen, och igen, och igen. Det var meningen att jag skulle åkt iväg och köpt en sak. Men jag är för trött. Vad fan är det för fel på mig. Suck. Aldrig vända dygnet. Aldrig.

Ge mig sol i helgen. Snälla.

Det är varmt i mitt rum och ute firar Sveriges ungdomar valborgmässoafton. Jag är inte avundsjuk. Jag har haft en mysig filmkväll med min mamma istället, och det var inte helt fel det heller. Vi har städat idag också, skönt att få det gjort och det blev jättefint.

Jag har mått ganska dåligt de senaste två-tre dagarna. Jag vet inte varför. Min kropp vill inte riktigt samarbeta. Ingenting jag äter vill den acceptera och jag har haft frukansvärt ont efter stygnen. Dessutom känner jag mig ofta svimfärdig. Det är verkligen konstigt.

För övrigt så är How I met your mother awesome. Jag har nästan redigerat klart. Hemsidan är snart färdig. Jag har hittat massa ny härlig musik på senaste. Jag har tänkt en massa på honom och varit på vippen till att bara vräka ur mig vad jag verkligen vill säga.

Jag saknar dig!

Datorn stängde av sig mitt i redigeringen. Kul. Jag som äntligen hade tagit tag i att börja redigera. Jag har dock fruktansvärt ont just ikväll så nu ska jag kolla på How I met you mother och trösta mig med ett glas äppeljuice. Inget valborgsfirande blir det heller, inte i år, av uppenbara anledningar och lite till. Men det är lugnt, valborg är ingen sådär big deal direkt.

Dagen har varit helvete för övrigt och jag har bara mått piss. Vad jag inte skulle ge för ett glas jordgubbsvin, en cigg, och en tallrik med grillmat på altanen i eftermiddagssol. Blaaah. God natt.

Stygnen är borta. Jag ser relativt normal ut igen. Lite misshandlad sisådär, med svart, gröna och gula blåmärken lite här och var. Dessutom är jag ju svullen. Kan inte säga så mycket om resultatet än, det är svårt att se när man är svullen och har skyddstejp. För övrigt gjorde det sjukt ont att ta bort stygnen, de tryckte med enorm kraft och jag bara grät. Usch. Nu är det över. Nu är allt klart. Nu ska jag bara läka.

Känns som om jag knappt åstadkommit någonting idag. Jag som skulle städa och redigera alla bilder. Men här sitter jag, har inte redigerat en enda bild, men har ett välorganiserat fotoarkiv och en snygg ny blogg/hemsida. Men what for, om jag inte har några bilder att lägga upp? Det är för varmt och jag vill sova. Imorgon åker stygnen.

Jag vaknade rädd och förtvivlad. Aldrig hänt så här starkt förr. Den värsta drömmen jag haft på länge. Det var vidrigt. Vedervärdigt. Att människor kan bete sig så. Att det händer i verkligheten är svårt att greppa. Fy fan.

Jag har införskaffat mig en ny telefon. Igen. Spotify är min drog och det måste existera nära mig. Och nu är det fixat. Datorn kom tillbaka från lagning. Helt gratis har de bytt ut moderkortet. Fantastiskt. Men skulle någon vilja förklara varför den ger ifrån sig ett febrilt sprakande ljud? Och varför de har stulit min Media Player fjärrkontroll? Jag förstår inte.

Jag är trött på begränsad rörlighet, ingen känsel och stygn som är ivägen nu. En dag kvar. Låt det bli onsdag. Jag är rädd. Nervös. Hur kommer det se ut nu? Det kliar och jag får inte klia tillbaka. Det är en fruktansvärd känsla.

Jag är fortfarande snorig. Det är inte roligt. Jag hatar att vara sjuk. Det är fruktansvärt. Mina smärtstillande är dessutom slut. Kul. Det är fint väder och jag önskar jag orkade gå ut och ta en promenad. Men för det första får jag inte och för det andra hade jag inte gjort det i alla fall. Synd.

Idag ska jag duscha! Haha. Det kommer bli awesome. Och ikväll får jag besök, mycket, mycket trevligt :) Nu; Cougar Town.

Sisådär en timme innan nästa dos av smärtstillande gör det jävligt ont. Men jag försöker ignorera det så gott jag kan. Kärlek till sköterskorna som ringer och kolla hur det är med mig och om allt är okej och svarar på frågor. Jag har snor i hela huvudet och det bara rinner. Jag har ont i öronen och huvudet och kinderna och pannan och näsan och läpparna. Det skulle ju vara typiskt om jag skulle få bihåleinflammation bara för det här jäkla viruset som gör att snoret som inte kan komma ut måste in. Gud så äckligt. Jag äcklas av mig själv. Jag är inte speciellt attraktiv just nu.

Mer sova. Aj, aj, AAAAJ vad ont det gör!

Jag är så jävla sjuk. Helt dunderförkyld. Jag ligger i en hög av gult snor och spottar gult slem och kan inte andas om det så gällde livet. Jag tycker faktiskt synd om mig själv just nu. Det här är faktiskt inte ett dugg roligt. Och ska man förresten ha gult snor? Helvete.

Jag mår bara dåligt.

Jag blev just inbjuden till namngivningsdag för lilla Victor uppe i Norrland i sommar. (Längst, längst, längst upp i Norrland!) Blev jätteglad och tackade ivrigt ja. Ska bli hur mysigt som helst, även om det är ett tag kvar :)

Annars går det upp och ner. Fram och tillbaka. Ibland har jag svinont och ibland mår jag prima ballerina. Jag behöver mer smärtstillande, oftare. Blaaaah.

Jag vaknade halv åtta och hade ont, låg och väntade en halvtimme på att få ta mina tabletter. Sedan blev det bättre, och sen fick jag ont igen. Jag är väldigt trött också, hela tiden. Idag mår jag faktiskt inge vidare. Och det inte bara känns som om tåget kört över mig, det ser ut så också. Jag ligger i sängen och sträcktittar på How i met your mother och dricker äppeljuice, det är awesome. Äter kakor gör jag också, såna digestive snack-bars, fingers, chocolate chip cookies, blåbärspaj och såna där rosa gräddglass på pinne som man åt när man var liten. Jag gjorde ett bra drag i att baka upp ett lager till mig själv. Vilket tjockis jag kommer bli!

Har för övrigt fått ytterligare två kusinbarn (gör att vi är uppe i sex stycken). En Sixten och en Sienna/Hayley/Bianca (vi vet inte riktigt än). Mysigt, välkomna till världen gullungar! :)

Mer serier tack!