This is how I roll
Catch me if you can, bitches!
I'm going to heaven
I natt tog det två timmar att komma hem. "Vagnfel" my ass heller, en timme stod tunnelbanan still och jag missade två nattbussar. Men ljuset i mörkret kom när en (väldigt trög och puckad kille) började förfölja mig och en tjej som såg detta kom fram och utbrast "FAN VA KUL ATT SE DIG! DET VAR SÅ LÄNGE SEN VI SÅGS!!". Vi började snacka om livet och vad vi gör nuförtiden och om min pojkvän Nicklas kommit in på polishögskolan. Snubben fattade ingentig utan stod kvar vid mig men när jag gick på bussen blev jag i alla fall av med honom och jag och den här tjejen skrattade och hade askul hela resan hem. Jag har fått en ny vän. Paulina heter hon. Förlora något, vinn något annat. Awesome.
A time much simpler than this
Maybe I'll go back to the days
I could really use a wish right now
I could really use a wish right now.
Jag vet inte hur jag mår. Jag är omskakad och chockad. Det får va.
I'll show you, that's for sure
En start som sedan sjönk rätt ner i backen så fort man klev in på jobbet så klart. Vad som gör mig mest upprörd är att min teamledare inte är här. Han som sagt att så fort folk säger saker om mig eller till mig så ska jag komma till honom. Han är inte här. De som säger att någon annan bestämt något de betyder inte ett dugg för mig, jag gör inte som någon annan säger än min chef. Så så länge inte min teamledare (i det här fallet min kära mamma) eller min chef säger att jag ska göra något annat, så gör jag precis det min teamledare sa åt mig för två veckor sen.
Every broken enemy will know
Imorgon blir det after work med Antonios. På fredag och söndag är jag fotoassistent och på lördag är det grillfest på schemat. Ska träffa en kär gammal vän nästa vecka också. Mycket trevligt. Dags att jobba kanske.
It really hit me hard
Suck.
From inside the fire
One love, one life
My declaration are buried deep under my skin
Men är det något jag älskar är det fina vänner som inte dömer en. Som Julia och Jocke. Underbara människor, vad har jag gjort utan er?
You will be shown that I've become indestructible
Ha! Tji fick du.. Jag är bättre än du tror och det här är bara början av vad du får se av mig..
The daylight turns to end
Jag förstår om det är dötråkigt att läsa om min ångest och ilska i varenda inlägg. Jag bryr mig inte.
Something 'bout you caught my eye
Det här är helt sjukt. Så man vill gråta. Vilken kille!
I'm gonna make it on my own
We gotta hold on
Det finns alltid två typer av människor, de som är som E och P och de som är som Jocke och Adam. (Jocke och Adam, ni är guld värda för hur moget ni har betett er.) Jag förstår inte varför. Jag försöker, men det går inte. Och det lämnar spår i mig och det gör mig ledsen. Ledsen för hur mycket jag gav och hur lite jag fick tillbaka. Samlar man allt på hög är det ett berg stort som Mount Everest att bestiga. Hur ska jag orka det?
Och jag följde dig längs vägen den natten, så vuxen i din hand.
Men om en vän kan viska och ett löfte brista, då går jag hellre hem.
Kvar i nåt jag lämnat, du håller mig kvar i nåt jag lämnat, för längesen.
Du släckte alla ljusen den natten och jag minns varje sekund.
Och jag drömmer om en framtid som glömmer.
Och jag drömmer om en framtid utan dig.
You're not as good as you think you are
Kan du ge upp? Jag är så jävla trött på dig. Jag behöver inte ha någon uppläxning, du kan be om ursäkt om du inte förstår frågan förrän 120e gången jag frågar och har fått en halv utskällning för att du fortfarande inte förstår. När du väl fattar så hör jag inte ett ord. Inte ett jävla ord. Du har inte alltid rätt, det ska du så bra jävla veta. Och du måste mogna lite och sluta bete dig som att du tror att du vet mest, alltid, hela tiden, om allt. Du har ingen aning om mitt liv, vad mina vänner sagt, hur mitt hår fungerar, du har ingen jävla aning. Dra åt helvete.
Vissa människor växer aldrig upp.
Feels like something just died
Jag är så trött. Sov dags nu. (med under bar sär skrivning..)
And all the madness
Det är skumt. För ett halvår sen var det helgerna som var en pina. "Jag vill inte jobba" hördes varje fredag och lördagkväll tills öronen blödde på de i min omgivning. För tillfället är helgerna en lättnad och något jag ser fram emot varenda dag i veckan. Måndagar är värst, för det är alltför långt kvar. Jag har huvudvärk och mår illa varje vardagsmorgon när jag vaknar. Jag vill verkligen inte. Jag hatar det och jag mår fruktansvärt dåligt. Det finns en punkt varje dag då jag bara vill sätta mig i ett hörn och gråta, varvat med att jag vill kasta ut något genom fönstret. Det känns inte alls bra och inte ens målmedvetenheten kan lysa upp det grå i mig.
Jag vill bara hem och sova igen. Få gömma mig under täcket där det är varmt och tryggt. Slippa att behöva hantera samma skit varje dag. Slippa att behöva känna känslostormar, obehag och ilska varje dag. Bitterhet. Jag har ont i bröstet och vill inte andas för det är jobbigt. Inte ens lyckan kan rädda mig. Inget kan rädda mig nu.
I'm gonna stay here
