Jag förstår inte och jag kommer nog aldrig att förstå varför alla bestämde sig för att gå ihop emot mig. Jag visste vad som pågick bakom min rygg och framför ansiktet på mig. Men jag kommer aldrig förstå varför det hände. Jag vet inte vad jag gör för fel, men jag ska inte hänga upp mig på det för jag har folk som faktiskt tycker om mig. Man kan inte vara älskad av alla.

I natt tog det två timmar att komma hem. "Vagnfel" my ass heller, en timme stod tunnelbanan still och jag missade två nattbussar. Men ljuset i mörkret kom när en (väldigt trög och puckad kille) började förfölja mig och en tjej som såg detta kom fram och utbrast "FAN VA KUL ATT SE DIG! DET VAR SÅ LÄNGE SEN VI SÅGS!!". Vi började snacka om livet och vad vi gör nuförtiden och om min pojkvän Nicklas kommit in på polishögskolan. Snubben fattade ingentig utan stod kvar vid mig men när jag gick på bussen blev jag i alla fall av med honom och jag och den här tjejen skrattade och hade askul hela resan hem. Jag har fått en ny vän. Paulina heter hon. Förlora något, vinn något annat. Awesome.