I wanna be that someone that you're with
Hur som helst var det trevligt att se pojkarna igen och vi hade jättetrevligt. Jag följde dom till spelningen och sedan mötte jag upp P och drack några cider innan jag drog vidare till 54an och mötte upp F. Fina E jobbade, så kul att se honom igen.
Jag har lovat en tripp till Örebro snart. Och jag bangar ju aldrig på en roadtrip. Skulle vara kul, och jag vill se mina pojkar. Varför är Sverige så stort? Kan inte alla bara sluta bo långt bort?
Värmen är kvar i mig.
Black butterflies deep inside me
Jag är hemma och är trött i huvudet. Jag vill ta en dusch och sova. Imorgon får vi finbesök i Stockholm och jag funderar på att dra honom till 54 för en cider eller två som jag inte har råd med. (Än mindre nu när jag förmodligen inte får jobbet, skit också). Men så är det och det ska bli en trevlig helg (tror jag) med Halloweenfester på olika håll. Jag vet inte hur jag ska fixa utstyrseln, men det löser sig det med. Avslöjar inte vad jag ska klä ut mig till än, men ni får se sen.
Spotify är förresten världens bästa uppfinning.
I remember love so beautiful
Jag tittar på bilder och minns USA. Jag minns allting. Både med och motgångar. Hur jag lämnade min grupp i Las Vegas och valde att åka buss hem till Los Angeles. Hur min lägenhet var ett helvete att bo i. Hur jag nästan blev utkastad och hur elaka folk var. Jag vill inte minnas det.
Men det viktigaste att minnas är alla fina stunder. Biokvällar och bowlingkvällar. Lektioner som knappast var lektioner utan bara soft och chill i parken och i klassrummet. Jag minns festerna och skratten och morgonens frappe på Starbucks. Jag minns shoppingen, utflykterna till Newport Beach och Santa Monica. Jag minns hur vi gick vilse i Hollywood och jag minns Stars touren.
Jag minns alla fina människor. Människor från hela världen som satt fotspår i mitt hjärta som aldrig bleknar. Människor jag kunde skratta med, prata med, festa med, göra utflykter med och lyssna på musik med. Jag vet hur mycket jag älskar dom.
Jag håller kontakten för att de är viktiga för mig. Jag åker över halva jordklotet för att få träffa dom igen. Jag vill prata med dom och lyssna på musik och dricka drinkar. Höra deras skratt och röster. Jag vet inte var alla är idag, vad de gör och var de är på väg. Men jag vet var dom finns. Och det är inte bara i mitt hjärta. Och det är nu med glädje och tacksamhet jag tittar tillbaka på tiden i USA. Hur kort den var men ändå så underbar. Och hur jag skaffat vänner för livet. De bästa vänner jag någonsin haft.
Och jag springer nog på dom så småningom igen. Tills dess finns det telefoner och e-mail.
Ja, jag tittar på bilder och minns USA. Och hur det är en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv.
I have learned a million times
Jag minns alla fina stunder. Alla roliga stunder. Alla skratt och alla sköna kommentarer. Drinkprovningen när vi hade hur kul som helst. Utgångarna när vi hade det så trevligt. Jag minns gänget, hur vi gnabbades och retades och skrattade åt allting. Hur vi hjälptes åt och hur vi skämtade.
Jag minns alla fina människor. Människor som jag inte skulle ha träffat om det inte var för skolan. Tre fina vänner som jag alltid kommer minnas och ha i mitt hjärta hur livet än går vidare. Jag minns hur vi kramades och tröstade varandra. Jag minns hur vi myste i sofforna. Jag minns en kyss i kapprummet i källaren. Jag minns orden 'hej älskling, hur gick det?' följt av en varm kram där jag bara kunde andas in doften. Jag minns känslan exakt. Jag minns praten med mina fina tjejer som tröstade mig och kramade mig, och skrattade med mig. Dessa fina människor som jag är alltför dålig på att hålla kontakten med.
Jag har blivit bättre. Jag försöker upphålla kontakten, jag vill hålla dom i handen och skratta. Pussas och kramas. Prata om allt och inget. Se världens finaste leenden och skåla i champagne och vackra cocktails.
Så vad hände med oss alla? Vissa har gått vidare till andra yrken. Vissa flyttade. Emelie flyttade till Norge men den 20 november är vi tillsammans igen för en kväll med skålar och minnan. Linnea har skaffat barn och hus och bor bara ett stenkast härifrån, vi ses ofta. Och Emil? Ja, Emil har jobbat som bartender sedan vi slutade. Jag tror det är honom det har gått bäst för, ja alltså, om man ser till utbildningen. Han är nu en skicklig bartender på en fin bar på Söder. Och honom? Ja, honom träffar jag väl någon dag när jag är ute. Och kanske, kanske, får jag njuta av det där vackra leendet och hans röst igen.
Ja, jag tittar på bilder och minns bartenderskolan. Och hur det är en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv.
I will understand
Imorgon ska jag upp till intervju. I'm putting all my hopes on this! Håll tummarna.
Och bara sådär i förbifarten vill jag tillägga att jag är smått irriterad på att en vän är på besök men inte vill/kan/får träffa mig. "Smått" är väl en underdrift. Whipped är väl ett annat sätt att se det på. Men är det så han vill ha det så är det så. Vi har redan haft den diskussionen han och jag. Det räcker nu.
Det räcker.
För gott.
(varför känns det som om jag sagt det väldigt många gånger på senaste?)
How did our eyes get so red?
Befinner mig för tillfället inte hemma. Sitter och fördriver tiden efter att ha blivit utschasad från köket i väntan på middag. Hur som helst. Intervjun gick väl bra antar jag. Fyllde i ett papper och så var det med det. Intervjun imorgon är flyttat till en senare tid. Joråsåatt.
Pratade med gamla E ett tag idag. Mycket trevlig. Måste ta och släpa min söta rumpa till hans jobb någon dag. Vore ohyggligt trevligt. Någon som är på? Någon som vill bjuda på en cider kanske? Haha. Jadå. Nä, jag har inget att skriva, jag är bara tråkig. Fortfarande. Joråsåatt.
Don't take chances, you might feel pain
Vaken igen och jag har gott om tid för smink och diverse packning för övernattningen igen. Jag vet, packning. Jag är en sån där människa som behöver tusen skönhetsprodukter för att överleva att jag egentligen behöver en hel resväska för att sova över hos någon. Tragiskt men sant.
Jag är inte ett dugg nervös inför intervjun jag ska befinna mig på om en och en halv timme. Vad ska man va nervös för? Äsch heller. Helt onödigt. Efteråt måste jag fördriva lite tid men jag undrar jag om det finns en Panduro ute i Solna Centrum? Det återstår att se. Imorgon har jag ytterligare en intervju. Sista intervjun i processen innan jag vet om jag får jobbet. Det däremot är lite pirrigt. Jag måste ha det här jobbet.
Jag känner mig tråkig idag. Vi hörs imorgon istället. Kanske har fått mig lite humor då.
What would my daddy say if he saw me hurt this way?
För allt som jag förlorat och aldrig kommer få tillbaka.
Lucky to have been where I have been
Jag ska väl krypa ner i sängen och sova lite. Missade Nip/Tuck IGEN. Suck alltså.
But I'll find a place to stay
Lyssnar på soft musik och vill lägga mig i soffan med täcke och kakor och mysa framför TVn. Som inte visar några bra program. Men något kanske går att finna. Annars får jag ta och för en gångs skull ta oskulden av säsong 1 & 2 av Heroes som väntar ivrigt på att jag ska ta mig tid och ork till att ta av plasten och faktiskt börja titta. Eller så städar jag garderoben. Igen.
Eller inte..
Here comes a brand new day
Ännu mer suck alltså är att jag fick jävla helvetes böter igår. Böter. Jag blir så jävla arg. Ännu en anledning till att jag nu MÅSTE få ett jobb. För helvete. Jag har åtta månaders telefon och bensinräkningar att betala. Plus massa andra jäkla skulder OCH en böter. En jävla böter på 350 riksdaler. Det är verkligen som att kasta pengarna i sjön.
Intervju om en och en halv timme då. Skitbra alltså, jag håller tummarna.
I'm in the business of misery
Ibland känns det som om jag har varit med om mer än tillräckligt och att det inte går att toppa det som redan hänt. Men när rastlösheten tar över börjar tankar som jag sedan länge bannlyst och förvisat, upp till ytan igen och knackar på och vill in. Men jag vill inte det.
Den här helgen har förändrat mycket. Igen. Jag önskar jag visste och kunde vara stensäker på vilka det är jag kan lita på och vilka som kommer stå kvar här. Men jag vet inte det. Och jag är rädd för att det kanske är mitt eget fel som inte släpper in någon, men jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska bete mig. Det känns som att man får ta mig för den jag är, men det verkar inte riktigt duga. Det verkar aldrig vara tillräckligt. Och jag vet inte om jag kan ge tillräckligt. Jag vet inte. Jag vill inte.
Ibland önskar jag att allting bara kunde vara lätt. Men jag vet att det aldrig är det. Vad som än händer så är man aldrig nöjd. Jag trodde jag var det, tills idag. Men jag har nog bara hamnat i en svacka. Hoppas jag. Jag önskar någon kunde säga att det är okej, att någon kunde försäkra mig om att jag är viktig. Men jag tror inte att någon vet att det härjar en storm inuti mig.
Det var länge sen jag grät. Jag hade glömt hur mycket saltet bränner.
The sweeping insensitivity
Jag har ingen riktigt koll på vad som händer i mitt liv just nu. Dagarna bara flyter förbi. Människor kommer och går. Jag vill göra något men det finns inget att göra. Jag vill köra bil men det finns ingenstans att köra. (Och jag har inte råd med bensin.)
För tillfället lever jag på 6,67 kronor. Jag ber om ursäkt i förskott om julklapparna i år inte håller vidare standard.
So what if it hurts me?
Ingen annan kom. Ingen. Jag vet att vissa hade acceptabla anledningar, men ni som inte hade det. Jag vill faktiskt be er om att dra åt helvete. Det är inte schysst när man har ansträngt sig för att planera och fixa ihop något, för ER, och så i sista sekund (som ALLTID), så är det "jag orkar inte åka dit", eller någon annan skitanledning. Vad fan är det? Jag blir så jävla arg. Faktiskt. Och det här är långt ifrån första gången och jag har fått nog av att sitta och hålla käften. Jag bryr mig inte om vad ni gör men jag håller inte käften längre. Nu säger jag vad jag tycker. Och vad jag tycker är att ni är svikare och dåliga vänner. Jag fattar inte hur era andra vänner kan acceptera sånt där. Jag sätter ner foten. Jag tänker inte be om ursäkt för det och jag ber er att hålla er borta i fortsättningen också.
Med det avklarat vill jag tacka E och A för att de alltid står vid sitt ord (bortsett från när det gäller vilken tid man ska ses). Det betyder jättemycket att ni kom!
Vi hade hur som helst hur trevligt som helst. Vi åt smaskiga muffins och drack varm äppeldryck med vaniljvodka. Jag smuttade på Apple Martinis medan vi spelade Monopol och Yatzy. (Ja, jag vann Yatzy, of course). Vid tolv drog alla hem och jag släpade mig till Handen och en biljardhall jag inte visste fanns där jag träffade i stort sett hela Ts släkt som jag inte sett på åratal. När hallen stängde åkte vi till T och spelade poker. Jag kom tvåa i första omgången, tjejerna slog skiten ur killarna, och i andra omgången förlorade jag. Men vem bryr sig. Jag var så trött så jag höll på att stupa. Och klockan fem var jag hemma och kunde lägga mig och sussa sött.
En mycket trevlig kväll helt enkelt!
It's been too long
Det är nu för mörkt för att plocka äpplen, men det är hans problem, jag tänkte hjälpa till men nu när jag inte ser alla äckliga djur kan han ju glömma det, haha! Jag har tänt ljus som luktar äpple och kanel. Det blir riktigt äppligt här. Jaja, det blir nog en bra fest till slut.
I'm hunting shadows in the dark
Intervjun kändes bra. Men vi får allt se. God natt.
Ignorance is your new best friend
Love won't set you free
Jag vet inte om jag trampar någon på tårna nu och det är verkligen inte meningen. Men på senaste har jag läst mycket bloggar och jag har fått höra från många tjejer om alla tankar kring pojkvänner och att man inte har någon. Det är saker som att man vill hålla någon i handen och gå på promenad i kylan, det är saker som att få sova nära någon, och att få kärlek och bekräftelse och ödmjukhet. Man vill ha någon som bryr sig.
Kanske är det bara av mina egna erfarenheter, och förmodligen är det, men jag tycker det är skit. Det är höst, sånt här händer bara på hösten. Jag vet att det man delar med en pojkvän är en helt annan sak än det man kan dela med en bästa kompis. Det är en helt annan närhet och ödmjukhet och trygghet. Men vem är det som har bestämt att man måste ha en man/pojkvän för att må bra? Det sitter någon annanstans och i slutändan är det ändå man själv som måste se till att dra sig upp ur oändligheten även om någon annan kan hjälp dig att hålla huvudet ovanför ytan tills det händer.
Många människor är rädda för ångest. Är rädda för starka känslor och panik för att de själva inte vet hur det känns och aldrig har varit med om det. Faktumet är att närheten och tryggheten kan vara just den avgörande faktorn som driver två personer längre ifrån varandra. Att behöva någon är en stor press att bära för den andra, även om det låter fint.
Jag kommer få skit för det här, men jag bara tänker högt. Men varför får tjejer för sig att man måste ha en pojkvän för att må bra? Det verkar inte gå in, det faktumet att det är upp till en själv att ta sig upp och att man lätt kväver någon annan i paniken. En annan poäng är att man måste vara försiktig med det där, för man faller ännu djupare ner i skiten om man driver bort en människa man släppt in på livet. Sån kärlek dessa tjejer letar efter finns bara på film, och det är fint att ha något att sträva efter, men det är inte riktigt. (Här sitter jag och snackar och ni frågar er "vad fan vet du om det, du har haft ett enda förhållande, synd om det gick åt helvete") Ja, men jag har drivit bort långt fler än en människa på grund av min ångest, depression och panik.
Det kanske bara är jag men jag mår fantastiskt bra. All skit som pågått under 20 år är plötsligt bara borta. Min attityd är förändrad. Nej, mitt förhållande tog mig inte hit, det gjorde jag själv, och det förhållandet var bara ett kapitel på vägen. Jag trivs såhär, och jag är stolt och nöjd över att jag står här stadigt på båda benen och inte tror att jag behöver någon annan för att må bättre. Därmed inte sagt att jag inte tycker det är kul att dejta, flörta, eller ha sovsällskap. Jag vill inte skaffa en pojkvän för att jag vill ha en övermänsklig trygghet, närhet, eller en hjälpande hand. Jag har inga krav, inga förväntningar, jag behöver ingen "hjälp". Jag har inga villkor.
Jag tycker det är synd att tjejer ska behöva känna att de behöver någon för att må bra. Det handlar om inställning och attityd. Om att lära sig trivas med sig själv och lita på att man har förmågan att själv lära sig att andas och överleva. Det kommer inte gå fortare för att man har en pojkvän, för under all bubblande nykärlek ligger de gamla känslor och trycker ändå. (För jag tar för givet att det här är känslor som kommer från andra håll än att man inte har en pojkvän, för det är bara tragiskt, man behöver inte en pojkvän!)
Jag vet inte vad jag har sagt nu. Jag har bara skrivit ord som bildat meningar och jag vet inte vad det har blivit av det hela. Det är bara tankar.
Än en gång, om jag trampat någon på tårna ber jag om ursäkt. Det här är inga personangrepp, det här är bara mina tankar om att man inte behöver en man för att bli glad och må bra igen. Jag behöver inte det, men har en gång i livet också trott det och känt sådär, och jag kom ända hit och hittade min egen trygghet efter vägen. Jag hade förmodligen bara tyckt att den här texten meningslöst dravel, "en fin tanke, men det funkar inte för mig", och surfat vidare. Och jag hoppas ingen tagit illa upp.
Och for the record, jag älskar mina vänner, och jag ställer upp för dom i alla väder, och om dom vill gråta hos mig tar jag mer än gärna emot dom med öppna armar. Men jag vet att även dom kan ta sig upp och jag hoppas att de, om de någon gång känner såhär, öppnar sitt sinne inför att det finns andra runt omkring som kan hjälpa till att hålla huvudet ovanför ytan, och att de inte behöver hitta en pojkvän för det. Tack för mig.
Tro mig, det ordnar sig imorgon
Det är så det är.
Jag andas tungt, du sover lugnt. Mitt i en dröm, en sista sömn
Jag vet hur det är.
Jag fann ett brev på 54 ord.
Du skrev om vårt liv och hur du tappade tro.
Det är så det e.
Man tar och man ger.
Det känns som 1000 nålar. Jag går på krossat glas.
Vi fann alla sätt att älska. Men ingen väg tillbaks.
Everything I dreamed of
Idag är en anledning att sätta på partyhattarna och fira! Starbucks kommer till Sverige! Anledningen till att Starbucks, världens största cafékedja, hittills avstått från svensk etablering har varit att ett antal svenska aktörer var tidiga att haka på latte-trenden. Det där förstår jag inte riktigt. Men det är inte relevant. För nu kommer de till Sverige! Det sker i samarbete med restaurang- och resekoncernen SSP, skriver DN.se.
I början på nästa år öppnar det första cafét på Arlanda Flygplats, rykten går att nästa öppnas i Hammarby Sjöstad. Låt mig bara göra en mini-våg för att hylla denna fantastiska nyhet och hålla tummarna för att de svenska baristorna kan hålla uppe den kvalitet som finns i både England och Amerika.
WOHO!
I'm sleeping my head away
You ever dreamed to be complete
My hands are shaking, I'm yours for the taking
Jag blev plötsligt ypperligt nervös och kommer knappast kunna sova trots att jag faktiskt är ganska trött. Jag har just fått en bokning. Ja, alltså, en fotografering. Ja. Och alltså. Det är inte en vanlig fotografering med en polare som jag har råd att fucka upp. Nä. Alltså. Det är en fotografering med två för mig helt okända människor. Ja, och det är alltså inte bara dom, simpelt, sånt jag kan och är säker i. Nä. Deras bröllop är vad jag ska fotografera. Jag vill kräkas. Det är otroligt och fruktansvärt roligt att de vill ha mig där på deras stora dag och att de ger mig förtroendet att få föreviga den dagen. Men jag är så sjukt nervös.
Ja. Alltså. Det var allt...
Bilder från Emmas dotter Janas dop,
som jag inte kom ifrån med en enda bra
bild förutom på ett par jävla kakor.
Nervös, huh, varför då?... Oh. My. God..
Just hope it's worth the fight
Det damp förresten ner ett brev i brevlådan idag. Ett riktigt brev. Handskrivet, i ett sött kuvert med blommor och glitter på. Från Japan. Jag blev jätteglad :) Han är så fin..
Och det är tisdag idag. Fortfarande. Jag har ätit en förtjusande lunch tillsammans med F och sedan suttit och knaprat på hennes muffins resten av dagen. Jag har sökt jobb för en hel vecka och jag har hållit mig sysselsatt med diverse annat. Kvällen kommer spenderas med Desperate Housewives och Hell's Kitchen. Sedan blir det bildredigering innan jag tänker gå och försöka däcka i sängen. Imorgon är det onsdag.
Imorgon är det onsdag.
Borde städa mitt rum. Ja det borde jag. Gud vad jag är tråkig.
The dust has only just begun to form
Where are we? What the hell is going on? The dust has only just begun to form.
Crop circles in the carpet. Sinking feeling.
Spin me round again and rub my eyes, this can't be happening.
When busy streets, a mess with people, would stop to hold their heads heavy.
Oily marks appear on walls, where pleasure moments hung before the takeover.
The sweeping insensitivity of this still life.
Hide and seek.
Trains and sewing machines (you won't catch me around here)
All those years, blood and tears (hearts)
They were here first.
What did you say? That you only meant well? Well of course you did.
What did you say? That it's all for the best? Of course it is.
What did you say? That it's just what we need? You decided this.
What did you say?
Ransom notes keep falling out your mouth.
Mid-sweet talk, newspaper word cut outs.
Speak no feeling, no I don't believe you.
You don't care a bit.
You don't care a bit.
I'm gonna make sure that you never forget me
Lyssnar på den fantastiska Never Forget Me med Akon.
Inte min typ av musik egentligen, men det är bara så bra.
All I want is for you to remember my name, so that you never forget me.
This is how I feel
Some people refuse to settle for anything less than butterflies.
Like an hourglass, ticking like a clock
How dare you not remember?
Jag inser att denna bild ser ut att vara tagen ur en resekatalog. Eller vara ett foto av ett foto i en resekatalog. Men det är den inte. Cross my heart. Det är rätt och slätt det fantastiska Brasilien. Läs om min fantastiska resa nedan!
Can't you just go somewhere on vacation?
Brasilien! Som ni har väntat. Ni har plågats länge nog och även om jag borde ta igen alla mina serier så tar jag en kraftansträngning och fixar det här. Endast för er skull! ;)
Brasilien var fantastiskt, och det var nog den bästa semestern jag varit på. Att känna någon på sin destination gör allt så mycket lättare, de vet var man ska gå, vad man borde göra, de kan introducera en till all mat och dryck som är typiskt för landet. Tack Julius Bomfim med familj!
Så jag har ätit massa brasiliansk mat och druckit brasilianska drycker. Juicer med frukter som Caju och Graviola. Läsken Guaraná, och kokosnötsvatten (UNDERBART! JAG SAKNAR!). Mat som tapioca (som Lusi äter på femte raden, typ som crepe men med "kokosnötspannkaka" istället, har inget med pannkaka att göra), Aracajé (en friterad boll med en röra av räkor och potatis i), massa skaldjur och fiskar, till ex friterade små svärdfiskar, plus huvudet (tredje raden), friterade räkor och räkor i diverse grytor, med skal. Jag har också ätit kycklinghjärtan (bild femte raden). All mat innehåller ost och räkor. I stort sett, haha. De äter på ett speciellt sätt där borta,plockar fram all mat i huset och tar vad man vill ha. Samma saker varje dag. Vi har blivit itryckta en stor måltid varannan timme ungefär. Det är så man mår illa!
Det har varit en riktigt chillsemester. Särskilt på veckodagarna när familjen har jobbat. Vi har sovit ut, tagit oss tid att äta frukost och bara vandrat omkring och tittat på allting och insupit Brasilien. Suttit på en kant och sett på havet, lyssnat på vågorna, under en palm. Jag vet, det låter som en cheesy film, men det stämmer, och det var underbart. Vi har bilder som ser ut som direkt tagna ur en resekatalog.
Vi har varit på båtutflykt också. Riktigt trevligt att få göra något speciellt. Vi har blivit runtskjutsade överallt dit vi vill åka. Vi har varit på otaliga stränder och ute vid strandhuset på helgerna. Vi har helt enkelt haft the time of our lives. Lusi gjorde till och med världens coolaste tatuering för att föreviga minnet.
Här får ni lite foton (vänta tills alla bilder laddat klart, tills "ramen" är borta, annars går de inte att öppna);
People are always telling me be careful what you do
- I don't know. I don't remember. That's what happens when I really like someone. I only remember the feeling..
Ikväll var trevligt. Önskar jag hade tagit bilen men vad fan. Någon gång kan man ju slippa kommentarerna om hur tråkig man är som inte dricker alkohol. Hemfärden var inte så farlig ändå. Sprang på ryssen och fick sällskap på tunnelbanan i alla fall. Helt ok. Jag hade trevligt i goda vänners sällskap och såg ett par nya ansikten. Och det jag allra helst hade velat somna med på näthinnan är borta och vandrar någonstans i mina ådror..
That's one secret I'll never tell
En sak var riktigt märklig. Förra gången jag var där tittade vi på Butterfly Effect. Dagen efter fick han en present i brevinkastet från en anonym avsändare. En riktig fjäril pinnad mot en vit bakgrund med svart ram. Det var det skummaste jag varit med om. Riktigt läskigt sammaträffande. Om det bara är en slump.
Idag har jag Gossip Girl maraton. Säsongsstart för tredje säsongen på söndag, och jag missade ju de sista avsnitten pgs Grekland. Dessutom måste jag fräscha upp minnet. Så jag har 3 skivor kvar nu. Kämpar mot klockan!
Skriver om Brasilien snart...
Just like a star across the sky
Men jag lyckas ta mig igenom dagarna anda. Idag har vi varit pa stranden och blivit annu mer bruna :) Akt bat ocksa. Vi har saklart atit massa mat som vanligt. Halsat pa nagra vanner till familjen en snabbis. Dagarna gar fort har men sa fort solen gar ner sa forsvinner all energi. Man tror att klockan ar tio och att det ar dags att ga och lagga sig och sa trott ar man ocksa. Och vips ar det dags for middag. Middag?! Blaaaah.. Disgusting..
Hur som helst. Imorgon ar sista dagen i Brasilien! Det blir marknad och branna de sista pengana pa lite presenter och stuff. Det blir lite sol och promenad. Det blir drinkar pa Lopana. Det blir solnedgangsfotografering (om vadret tillater, det var molningt idag!). Och sa blir det packning. Jag ser inte fram emot flygresan. Jag ser inte fram emot kylan hemma. Det kommer ju bli en temperaturskillnad pa typ 30 grader! Jag kommer fa en chock. Men jag ser fram emot att komma hem anda. Sa ar det alltid. Borta bra, men hemma bast.
Ny tatuering pa G! Wait for it..
Cause I can´t breathe
Jag ska i alla fall sova som en gris nu. Och imorgon ska vi till vad som anses vara den vackraste stranden i Brasilien. Den har jakla sjukdomen som tar over mig ska inte fa stoppa mig. Jag ar bara i Brasilien en gang sa vitt jag vet och det ska utnyttjas till hundra procent. Inget kommer i min vag och jag haller hoppet uppe som om jag snart ska do.
God natt!
What happened that day?
Too close for comfort
Brasilien ar ett fantastiskt land. Det ar valdigt vackert och olikt nagonting man inte annars far se valdigt ofta. Jag ogillar att folk inte pratar engelska, inte ens ett ord. Maceió ar fint och det ar São Miguel ocksa. I São Miguel ligger strandhuset, det ligger inte precis vid stranden men vi tar bilen dit pa nagra minuter. De har en pool med dusch bredvid, en stor grasmatta, ett "poolkok". De har hangmattor overallt, typ sju sovrum, en husa som gor ALLT, och floden precis utanfor staketet. Det har AR semester. Battre an hotell.
I veckan har vi bott i Maceió hemma hos Julius mamma som bor vaningen ovanfor honom. Det ar riktigt fancy. Maceió ar som sagt en riktigt rik stad. Hela lagenheten ar inredd i vitt och det ar helt enkelt riktigt flott. Med husan blir det annu mer flott. Alla har hangmattor pa balkongerna ocksa.
Vi har spenderat dagarna med att strosa runt och njuta av allting. Forsoka ta in sa mycket man kan. Det ar svart att fatta vart man ar, jag forstar bara att det ar vackert och exotiskt, men jag kan inte riktigt kanna att jag ar i Brasilien. Jag vet inte hur jag ska forklara det... Vi har varit pa en sot marknad och vi har varit vid "the natural pools", typ en pool mitt i havet. Vi har ocksa varit pa en battur dar de stannade pa en liten liten o som sag ut som paradiset sjalvt.
Forresten sa skymtade jag ett litet gult kuvert gomt i min vaskan igar. Det var som att hitta guld. Vips sa hade jag 500 spann i reais. Och jag som levt som en fattig tiggare i tron om att jag inte hade pengar! Jag ar sa smart.. Sa nu kan jag branna lite pengar. Kopte en bikini for halften, toppenbra ;) Sa kan jag kanske kopa lite fler presenter ocksa.
De pressar i oss mat har, dygnet runt. De ater och ater och ater och jag har gatt upp minst fem kilo. Jag skams. Det ar hemskt! Inte forran nu borjar jag ma illa av all mat de pressar i oss. Men det ar atminstonde nastan uteslutande brasiliansk mat, vilket ar trevligt att testa eftersom man aldrig kommer fa det igen. Vissa saker ar jattegott, andra ar superackliga, och vissa saker vet man inte om man tycker om eller inte for det ar en smak sa annorlunda, nagot du inte ens kanner igen.
Hur som helst. Hoppas det regnar dar hemma i tva dagar till. Jag vill inte aka hem! Jag vill resa vidare! Paraguay, Peru, etc. etc. Men na, det blir hem och borja om all skit med att soka jobb. Jobb som jag inte far. Men inte tanka pa det nu inte! Tva dagar kvar i Brasilien! NJUT NJUT NJUT!
Vamos a la playa
Ja, ja. Jag lever i alla fall och jag har det harligt. Ibland samlas hela tjocka slakten pa ett stalle och alla pratar i mun pa varandra och da blir man helt snurrig. Men i ovrigt ar det bara jag och Lusi. Vi har det mys.
Att sitta pa en stenvagg ovanfor stranden och se sanden, palmerna och en avlagsen stad till ljudet av endast vagorna, det ar inte mycket som slar det! Jag njuter av min tid har, det ar helt otroligt att jag ar i Brasilien, jag vet inte om det har riktigt slagit mig an. Men det ar fantastiskt och vackert och exotiskt. Som taget ur en resekatalog! Pussar och kramar!
I´ll know it when I see it
Det slar mig inte riktigt att jag ar i Brasilien. Jag vill ha den dar WOW-kanslan. Den kanske kommer. Vi har suttit mycket i bilen idag ocksa. Akt runt och kollat pa lite utsikter, akt till bygget Julius och hans familj har (det ar ett miljondollars hus i typisk amerikansk stil, i ett omrade med grindar och ca 300 husplatser. De har gemensam pool, feststalle, fotbollsplan, ett eget litet samhalle helt enkelt. Och ¨rikt; For oss i Sverige kostar det inte alls mycket, men har ar det en hel del pengar.)
I alla fall. Jag maste kila nu, det har tar lang tid. Vi hors av sa smaningom! Jag lever och har det bra och alla ar trevliga (forutom att ulius mamma vagrar prata engelska med oss for hon insisterar pa att vi ska ¨lara oss portugisiska¨. Som om det kommer handa nar hon babblar pa!)
Hoppas ni har det fint! Pussar och kramar!
Leaving on a jetplane
Val av fran planet i London fick jag ta buss till en annan terminal. Ett javla virrvarr pa den dar terminalen som helt holl pa att byggas om. En starbucks kaffe och en Caramel Shortbread och ett rent helvete att hitta ut. En obekvam och valdigt avlagsen rokruta bakom ett horn, och sen in i vimlet igen. Sakerhetskontroll, gate, trakigt, lasa, ga pa planet. Gangplats, FAN! Fick byta med en angel till fonsterplats. Alla platser hade egen tv, massa filmer, serier, spel. Superbra nar man har 11 timmar flygning. Massa filmer som jag inte sett som The Proposal och Hangover sa jag sag dem bada tva. Jattegod mat var det ocksa! Pasta med sas, och sallad med mozarella tomat och gronsallad till. Passionsfruktmousse till efterratt. Mums!! En toppen glyresa forutom att det ar svart att sova sa obekvamt. Men bra flygbolag, god mat, trevlig personal, varma handdukar, de gick runt med godis till alla och massa sma saker. Fick frukost ocksa, god var den med.
Klev av i varldens mest oorganiserade land. Stod i en och en halv timme i immigration control. Hamtade vaskan ur en hog pa golvet. Och var tvungen att checka in vaskan igen, kon, med ca 15 pers framfor mig, tog en och en halv timme. Helt otroligt. Men fordriver tiden bra. Sedan tog jag planet till Maceio och Lusis plan var sent sa jag fick vanta en timme. Sen kommer hon och vi ater lite, Julius kommer och hamtar oss. Vi aker bil i en och en halv timme innan vi ar framme vid strandhuset som ar fantastiskt. Vi sitter och pratar lite vid poolen, ater annu mer mat. Ni kan inte fatta hur mycket de ater har!!! Det ar helt otroligt. De har tusenolika saker pa bordet, rakor, kyckling, kott, ris, cous cous, sallad, ALLT!
Sedan fick jag antligen sova. 42 timmar vaken tid gjorde mig till en zombie och jag satt bara och stirrade rakt fram. Antligen vila, antligen somn. Basta nagonsin...
Wherever you fly, this isn't goodbye
Jag är trött och hungrig, och väskan gick igen, men det ser inte klokt ut! Den är väldigt tjock, haha. Handbagaget är i alla fall riktigt prydligt packat. Allting står uppradat som på en bokhylla och det håller sig så eftersom det är perfekt mängd så sidorna håller allt uppe. Toppen.
Jag har inte så mycket roligt att säga faktiskt. Tyvärr. Jag ska göra mat, önskar jag hade potatis, jag är så himla sugen på potatis. Tillsammans med den goda kycklingen. Jag kanske till och med får åka och köpa potatis. Så sugen är jag! Hej då allihopa! Vi ses om ett par dagar!
You can reach me on an airplane
Väskorna står packade och jag ska gå och lägga mig och titta på en film innan jag ska låta John Blund komma på besök. Jag är fruktansvärt trött. Men jag vill äta något också. Är hungrig..
Jag är väldans nervös. Så här långt bort har jag nog aldrig varit. Thailand och San Francisco är väl kanske att jämföra med litegrann. Ny kontinent nu, och jag har hört så mycket illa att jag blivit nojig för att jag ska komma hem levande. Försöker säga att jag älskar er, men ta i trä. Jag blir bara mer nervös av att säga hej då.
Men men, det ska nog gå bra. Jag ska åka kommunalt imorgon ut till Arlanda. Det är också nervöst, det brukar jag inte heller göra. I'm all on my own. Men så är det väl. Om 25 timmar sitter jag på bussen, om 29 timmar lyfter planet och 28 och en halv timme senare är jag framme. Wei. Jag har laddat med böcker och grävt fram ett gammalt GameBoy. Har även med mig bartenderboken, jag ska plugga igen allt jag glömt tänkte jag.
Jaja, nu ska jag, min nacke och mina fötter vila. Imorgon blir en låååååååååååång dag/natt/whatever. Hejdå! I love you!!
My achilles heal
Att få plats sex pers med instrument på en scen en fjärdedel av mitt rum i storlek är näst instill omöjligt. Men Plan Three gjorde det fantastiskt och det var en toppenbra spelning. Att stå 3 decimeter ifrån är fantastiskt, men att se det på ett avstånd på ca 3-5 meter är magi. Du behöver inte trängas, och kan bara njuta. Fantastiskt.
Kvällen vad i alla fall sjukt bra och jag var sjukt snygg. Helt fantastiskt! Men jag får självklart ta en del smällar idag. Det gör lite ont i fötterna, det gör lagom ont i huvudet och det gör fruktansvärt ont i nacke och axlar. Jag borde skärpa mig, men jag kan inte stå still när musikentar över mig! Så är det bara.
TACK för en fantastisk kväll till alla som var med! Det var underbart!
