Jag är så exalterad att jag skulle kunna gråta. Det är helt otroligt. Jag kan se hans ansikte framför mig. Jag kan höra hans röst. Han betyder så mycket för mig. Det betyder så mycket att han skickar mail och brev från ingenstans, att han ringer, bara sådär, från andra sidan jordklotet för att höra hur det är med mig. Att han ringer från andra sidan jorden för att säga grattis på födelsedagen. Han är viktig, viktigare än någon annan.

Och det är så många som är viktiga från den tiden av mitt liv. Los Angeles är det bästa jag någonsin gjort, och jag har träffat vänner för livet, vänner som är viktigare än några andra. Vänner jag vill ha bredvid mig för alltid. Fina människor, som finns där, som hör av sig bara för att, som ringer, som steker pannkakor till frukost bara för att hon vill, som ber mig följa med till Brasilien bara för att det vore kul att ha mig med. Vänner som erbjuder mig världen. Någon gång kommer de komma till Sverige också, jag litar på det, att en dag får jag visa dom mitt hem. Men tills dess är jag nöjd med att resa runt världen, få fina samtal och brev och bara känna deras närvaro i mitt hjärta.

15-16 mars 2010 spenderas i Los Angeles, bland så mycket andra saker som ska göras kommer jag även få träffa den som stod mig allra närmast under min tid i LA. Och jag kan knappt vänta. Det är så mycket kärlek. Så mycket kärlek.