Jag är död. Jag har ont i ryggen, jag har knäckt mitt finger i en brevlåda och jag har blåmärken på armarna efter diverse pojkar som tyckte det var skitkul att typ pressa sönder mig på festen igår. Men jag har i alla fall tjänat en massa pengar igår, trakten sträckte sig ut till Saltsjöbaden, katching med soppapengar. (Sjuka hus var det, aldrig sett något liknande förutom på TV!). Plus att trakten var beräknad på tre timmar. Jag gjorde den på 3,45 vilket jag tyckte var bra för att vara första gången man kör en trakt. Hade dock behövt hjälp eftersom brevlådorna var på båda sidor av vägen! Suck alltså. Och dom jävlarna som inte har varken husnummer eller namn på bredlådorna, vad fan tänker dom med?

Jag sov till kvart i fem idag, inte bra alls. Likförbannat sitter jag och gäspar hela tiden. Ikväll blir det värmekudde på axlarna, te och glass och film/serier tills jag somnar. Mys!

Kom precis hem från jobbet. Ja, jag är medveten om att klockan är över sju. Vad jag inte är medveten om är att jag är medvetslös. När jag stretchade fan somnade/svimmade jag rätt ner i golvet. Sjukligt.

För övrigt har kvällen varit toppen-mysig. Men jobbet var inte fullt så roligt, fy, usch och satan i gatan vad det sög! Vilken pissig jävla trakt! Får jag den igen skjuter jag mig hellre.

Sova..

Det här är det allra värsta. Att gå omkring och vänta på att man ska åka till jobbet. Jag menar, det är sent på kvällen, jag har inget bättre för mig så jag skulle lika gärna kunna gå och lägga mig. Men näää, för jag ska vänta på att åka till jobbet klockan halv ett. Vad fan.

Det är det här som framkallar de där sex orden som alla är så trötta på att höra.
Jag
Vill
Inte
Åka
Till
Jobbet
....

Eller? Det regnar och jag tycker inte om regn. Det är tråkigt och jag vill helst bara stanna i sängen med en bra bok. (För jag läser aldrig). Måtte det bli fint väder imorgon. Jag har blivit bjuden på grillfest av min andra själsfrände och jag skulle verkligen vilja gå och få umgås med honom.

I natt börjar jag jobba. Förträffligt. Ska försöka hinna få mig lite sömn innan jag åker iväg. Men det känns bra det här. Jag känner mig duktig igen. Ambitiös. Nu ska jag bara klämma in tid för att plugga språk emellan jobb och vänner och sen är jag den ultimata arbetsmyran. Jag ska lära mig själv för övrigt. Ännu mer beundransvärt. Tänk att jag orkar. Men jag har två resor och ett laptop-inköp att göra. Och ett objektiv och kameraväska, om jag nu inte skulle få det i present någon gång.

Awesome.

Bytte just plåstret på köttsåret på benet. Jag höll på att kräkas och det gjorde pissigt ont. Ni hade inte velat vara där. Det bär nog av till sjukan om det inte ser bättre ut efter helgen. Det där var riktigt läskigt...

Börjar jobba redan till helgen. Kaching! I'm baaack. Jag är nervös, inför hur filialföreståndaren kommer vara, hoppas hon är trevlig, precis som min förra. Och arbetskamraterna, hoppas de är fina precis som de på Handen-filialen. Åh, fina, fina människor, hur jag önskar att alla vore som ni!

Det kommer gå bra. Jag kör stenhårt. På fredag blir det jobba, sen hem och sova, sen jobba igen. Det blir en perfekt sommar. I think..

Jag är inte förvånad över reaktionen det skapade. Det har hänt så många gånger förr och än en gång måste jag inse att det är den bistra sanningen; folk tänker inte på annat än sig själva. Att någon blir förbannad för att jag säger vad jag känner är inte något ovanligt. Inte i min värld. Det är synd, för jag tycker man ska kunna tala om för någon att man är sårad eller arg. Men det spelar ingen roll. Säger jag "jag blev sårad av något du gjorde" får jag skit för det för den andra personen har såklart inte gjort något fel alls. Säger jag "jag blir arg för att du beter dig så" går de genast med taggarna utåt i försvarsposition. Varför kan man inte bara försöka förstå varför den andra personen är arg eller sårad och kanske ha en mogen diskussion om det hela? Jag möter alltför konstiga människor, alltför egocentriska. Även om jag ändå självklart tycker att man alltid ska sätta sig själv i första rummet, är det viktigt med medmänsklighet och respekt. Det saknas alltför mycket. Och varför ska jag förresten kämpa för någon som inte är villig att kämpa för mig?

Jag struntar i det nu. Lägger det bakom mig. Jag har bättre saker att fokusera på än någon som inte bryr sig tillräckligt mycket för att respektera mina känslor. Jag är på jobbet för första gången på fem dagar och jag kan varken gå eller sitta normalt eftersom mitt ben är helt förstört och jag har ingen hud kvar. Det är jättemysigt och det ser jättetrevligt ut. Hör ironin. Jag har också lärt mig massa nya saker, som att sluta lyssna på allt skitsnack och allt löjligt och överdrivet klag runt omkring mig. Det är inte värt att dra ner mitt humör över. Sommaren är här med allt var det innebär och det kommer bli grill, kubb, grönan, vin, kräftskiva och massa nya människor. Det är awesome. Det kommer bli awesome.

Dessutom är han hemma. Hela sommaren. Det kommer bli ett par underbara månader och jag hoppas jag i slutet av dom kanske, kanske, får hålla hans hand i min.

Jag har ramlat och skrapat upp hela benet och foten. Fick en glasbit i handen också. Det gör inte bara lite ont. Det gör jätteont.

Suck ... Jag blir alldeles för trött ..

Men snart kommer Adam och låter mig ligga i hans famn och mysa. Så då spelar det ändå ingen roll.

Nu ska jag ställa mig framför spegeln och göra mig vacker. Dags att åka ut på vackra Dalarö med Lia och fotografera. Underbart. Ikväll blir det söndagsmys med Adam. Ja tack.

Jag vet inte vad jag ska ha för känsla. Jag vill inte påstå att jag blev ledsen. Jag blev nog mest sur. Det kom inte som en överraskning, jag visste det hela tiden, men ändå ville jag såhär inpå småtimmarna ändå önska att det kanske inte var sant. Jag tror alldeles för gott om människor som inte förtjänar det.

Men om det inte passar, fuck it!

Jag är sjuk. Mer sjuk. Jag har aldrig haft så ont i halsen, och jag hatar det. Det brinner. Usch.

Men jag är positiv tll att tillfriskna och till att få ta mig ut och äta middag ute i det fina vädret i Kungsträdgården. Sen ikväll blir det bara vila med någon mysig film. Det är viktigt att vara frisk imorgon! Jag är för övrigt väldigt, väldigt nervös. Till stor del för att jag inte heller hört av Emelie på flera dagar. För övrigt blir det långhelg för min del eftersom jag är ledig på måndag för att kunna gå på Lias student. Det ska bli skönt att vara ledig. Men sen ska jag jobba arslet av mig. Höpp, höpp!

När folk säger fina saker om mig blir jag så rörd. Idag börjar jag självklart nästan gråta över vad som helst, men det var fint. Jag blev glad.

Jag saknar dig <3

Det är en konstig historia. Historian om mitt liv. Jag kan inte berätta den, och jag kan knappt förstå den själv. Det låter inte troligt.

Jag fick min första panikångestattack på flera år. Det var en svår känsla att inte kunna andas. Nu är jag lite luddig i huvudet och är inte långt ifrån tårarna. Men det är fint väder och trots ångesten och smärtan tänker jag inte sitta inne även om jag helst bara vill sova bort all tid. En eller två Treo gör susen.

Jag är sjuk. Huvudvärk och halsont och tilltäppt näsa. Inte jättekul, skulle hellre jobba. Jag har tråkigt. Och jag är arg på min TV-box som inte spelar in det jag säger åt den. Dumma.

I helgen är det kryssning. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det....

Trött är jag. Och hungrig. Jag som skulle ägnat min helg åt att sova. Det blev ändrade planer. Jag har för övrigt inte ett öre på fickan så kryssningen i helgen blir svår. Har inte ens råd att köpa en studentpresent till min vän. Jag har till och med minus med cash, inte råd att betala den sista räkningen. Jag hatar mitt liv, tre veckor kvar till lön, hur fan ska det gå? Det är faktiskt synd om mig..

Sen har jag väl inte världens bästa dag på jobbet. Är sjuk och är lite smått irriterad och sur. Jag är nervös över hur den närmaste framtiden ska bli här, vad jag kommer få göra och vilka fler jag kommer få arbeta med. Puh! Vi får väl se...

Ikväll var det Mustasch på Grönan. Mycket trevligt. Mycket fint. Mycket bra sällskap. Underbar kväll.

Men jag hamnade mitt i en mosh pit. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Tacka gudarna för fina pojkar som skyddar mig.