Vemdalen imorgon
Har packat massa saker och fixat och trixat med skivor och sånt. Ska tydligen ta med film också, vi kommer ha askul med skidåkning, after-ski, festande, sing-star, kortspel, och mys mys mys. Fjällen-mys, på familjärt vis. Jaja, lite Forever Eden sen sova nu.
Hej då allihop! Vi ses om en vecka.
Fan vad jag har saknat honom idag. Men jag antar att man har såna dagar också.
Det är otroligt att jag fortfarande är vaken när klockan är 03:37 och jag ska upp om tre timmar. Faaaaan! Fastnade framför Forever Eden och sen kom David och ville prata. Fan också. Jaja, god natt på er nu i alla fall. Vi ses om en vecka!
Kvällen.
Jaja, nu är det skorpor, nyponsoppa, och lite TV som gäller innan jag ska däcka och sova ruset av mig för hemfärden mot Stockholm imorgon. (Bilder kommer imorgon då jag inte har någon sladd med mig hit). Tack för mig ikväll!
Bilder från gårdagen.




Parteey.
Miss me when I'm gone.
Jaja, nu går When I'm Gone på MTV och jag sjunger med och är glad. Underbart. Jag mår så bra, borta hemifrån för en gångs skull. Även fast jag är några centimeter lång för soffan så jag inte kan sova med raka ben. Men det är mysigt att vara här och sitta vid datorn och kolla på TV när Madde och Jonas gått och lagt sig. Skriva dagbok också, läsa. Skönt!
Drömde en dröm i natt, en dröm som skulle gjort mig deprimerad för en månad sen, men nu bryr jag mig inte. Det kändes bra, kändes nästan ingenting alls. Det är som jag har sagt, jag är tom. För några månader sedan skrev jag "jag kan inte kalla mig tom, det är det sista jag är. Jag har så mycket tankar och känslor att världen bara snurrar snabbare och snabbare". Men nu, nu är jag lättad, för jag är tom, jag slipper all ångest och alla tunga sorgliga känslor, och det är så himla skönt att känna så för en gångs skull.
Jag har klarat mig bra, även om det tagit tid och jag har varit så jävla förstörd, men jag är stolt över mig själv och det är andra också och det gör mig glad. Och jag är glad för alla vänner jag har haft som har stöttat mig, framförallt Jonna och Sofie, som har stått ut, och som har skrapat upp mig från golvet när jag bara brutit ihop. Tack för att ni orkat. You're my best friends.
Nu måste jag kila och fixa i ordning mig, kan vara så att det är dags att åka snart. Ikväll ska vi på Palace, haha niiiiice! Ser fram emot det som tusan. Puss och kram på er.
Well so long, you'll miss me when I'm gone.
...
Jag vet inte längre.
Det är en konstig känsla.. Och jag vet inte om jag ska vara lycklig för det eller ledsen. Men jag får väl fortsätta bara vara. Fortsätta jobba med att vara glad och lycklig för att må bra är något man måste jobba med hela tiden. Jag är ganska arg egentligen, förbannad blir jag när jag tänker på allt, för det är allt ajg har kvar, allt jag minns, smärtan. För den är fortfarande färsk..
Norrköping
På lördag när jag kommer hem ska jag ju typ packa upp, tvätta (be mamma tvätta), kolla på melodifestivalen och packa igen. För tidigt, tidigt på söndag morgon åker jag och Sofie iväg på äventyr i en vecka. Det ska i och för sig också bli ASKUL, jag ser fram emot det som bara den.
Jaja, nu är det dags för Tyra och Womens murder club. Of course, haha.
Packar?
Funderar på att bränna en till skiva, men tror inte jag hinner det, så jag får ta det jag har liggandes. Men nu har jag tjugo minuter på mig att packa, torka håret, sminka mig, fixa GPSen, och klä på mig och skit. Och väskan är full, haha, jag och min jävla kudde alltså!
Jaja, måste ringa Sofie, hon skulle få skjuts när jag ändå skulle till Handen.
Duktig Nathalie som är vaken och ambitiös för en gångs skull, haha.
Gossip Girl.
Imorgon åker jag iväg, så jävla nice! Sen kommer jag tillbaka en snabbis på lördag och sen åker jag iväg igen i en vecka. Det kommer bli så himla kul och jag ser fram emot att komma bort lite. Träffa underbara Madde och semester med bästaste Sofie. Wonderful!
Fa fa fa fa?!!?
Hur dum får du bli?
Lilla Nathalie. Du är inte "flickvänsmaterial", det har du heller aldrig varit. Inte för män som han. Du trodde och ville att det skulle hålla för evigt, men för evigt finns inte. Det har du lärt dig den hårda vägen och nu står du handfallen och är förvånad? Bli aldrig förvånad, du är inte värd för evigt.
Lilla Nathalie. Du är inte älskad, det har du heller aldrig varit. Du var bara ett tidsfördriv för något han misstog för att vara känslor. Men det är klart man tar tillfället i akt när man har chansen att bli bekräftad, älskad, ha bra sex, vilken man gör inte det? Och alla ord du fick, och sparade längst in i ditt hjärta, de var bara lögn, för ingenting är sanning här i världen. Allt är ett maktspel för att få det man vill ha. Nej du är varken vacker eller underbar. Din kropp är inte alls fin. Och "jag älskar dig", haha! Lilla gumman, var inte så naiv.
Lilla Nathalie. Du är inte saknad, det kommer du heller aldrig vara. Du lyssnar på musik som inte betyder ett skit och ser på bilder som han redan bränt. Du har ont i hjärtat och själen och tårarna rinner nedför dina kinder och han säger att han bryr sig men egentligen ler han lite för att han kommit åt dig på dina svagaste punkter.
Lilla Nathalie. Du är svag, och det får man aldrig vara. Du lyssnar på ditt hjärta men egentligen ska du inte lyssna på nån. Du borde stänga av, så ingen någonsin kan göra illa dig igen. Det är för att du är svag, ensam och naiv som han har lyckats ta kontrollen över dig.
Haha, Nathalie.. Lilla, dumma, Nathalie, du är så jävla lättlurad..
Lillebror.
Jaja, över till dagens bravader. Igår satt jag och Sofie uppe och spelade kort till halv tre. Tiden bara flög iväg, herregud. Sen i morse vaknade jag två sekunder innan Jonna frågade om vi skulle ses. Jovisst, jag ska bara vakna och duscha först! Och typ tjugo minuter senare kommer hon. Hallå? Tror du jag hinner vakna och duscha på det? Haha. Jaja, vi har umgåtts, ätit god mat, kollat på OC, Top Model och Djävulen bär Prada. Asnice dag i och för sig =)
Nu borde det var dags att sova, ska upp imorgon och försöka vara duktig för en gångs skull. Men jag kan inte riktigt gå och lägga mig än. Utan att ljuga så mår jag faktiskt bra, det är lugnt nu och jag mår bra. Men på nätterna får jag fortfarande ångest och jag kan inte kontrollera den. Så jag försöker däcka istället. Men det går inge bra... Jaja, ska tvinga lillebror att sova nu i alla fall. God natt!
Gårdagens festligheter.
På festen var det faktiskt inte så mycket folk som alla trodde det skulle vara. Försökte få dit lite fler men alla bara bangade. Men hur som helst, jag kom hem till Oscar vid typ halv sju och bytte om och grejer, sen började vi föra. Tre glas vin bara försvann, sen försvann snabbt resten av flaskan väl framme på festen. Vi drog till festen men jag hade tagit med fel busskort så Oscar fick köpa mobilbiljett till mig, haha. Sen jaa, vi åt av alla goda små tilltugg och drack vår alkohol. Sen var det väl inte mer med det.
Det var en liten intrig som gick genom hela festen och en tjej fick typ ett breakdown så jag började också gråta. Men jag ryckte upp mig, eller, Oscar ryckte upp mig. Japp, japp. Det gjorde mig iofs ännu ledsnare för jag satte mig så väl in i situationen. Men vad skulle jag göra. Det är ju en annan bakgrund till det hela även fast jag skulle känt som hon om jag var i samma situation som vi satte henne i igår. Jaja, hon får skylla sig själv har vi kommit fram till. (Även fast det kanske inte gjorde saker bättre när han strulade med henne och sen gick iväg till mig, men fuck it, alkoholens baksidor om man säger så!)
Sen tog vi hur som helst en taxi hem till Oscar. Och sov, skööööönt, var helt slutkörd.
Btw så gjorde jag, Lia och Jonna muffins i torsdags. Hur gott ser inte det ut?!
Take tomorrow.
You got stood up, then you fell down, and when you needed, there was no one around.
You loved the previews and hate the movie.
You scream at the screen, "Something move me!"
Before you start to fade away.
Give me all your fear, throw it all away.
And think about the good things, no matter what they say.
We'll take tomorrow baby, one day at a time.
You just stare into space, you found love but it got erased.
You're on the road with all the stoplights, and you're too afraid to turn the wrong from right.
You ate your soul and it made you fat, starve yourself from everything else
that makes you completely full.
So you run, so you hide, and you watched as they die.
They all fell, you could fall too,
or you could sew your wings and try to fly right through.
Det känns okej.
Take tomorrow.
Did i ever give a fuck about you?
This really makes me wonder if you ever gave a fuck about me.
Just nu är jag ganska avtänd på kvällens glamour-festande, men jag tror att varenda människa förstår varför. Men jag kommer tagga till när jag sminkat mig, åkt till Oscar och bytt om och börjar vina. Jag ser fram emot det, hoppas att det får mig på andra tankar. Cocktail-party, den lilla svarta, höga klackar, vin, män och festcigaretter. Det är klart det kommer bli bra.
Men klockan är bara halv tre, och jag väntar febrilt på att klockan ska bli sex så jag kan åka iväg. Längtar efter Oscar och andra trevliga människor för jag PALLAR inte sitta här och vara förbannad i detta vackra väder.
Vila i frid, älskling.
Efter ett samtal fram och tillbaka med Oscar, inser jag att han är död. Inte Oscar alltså, Christoffer. (Och det är första gången jag nämner hans namn..) Han dog.. Den personen jag älskade högst på jorden, den underbara, varma, mjuka, fantastiska, "far till mina barn"-killen, är död. Och sorgen är större än något annat och jag bara gråter. Det blir ingen begravning, inget avslut, inget säga farväl. Och det gör ännu ondare..
The pain is numbing and I'm crying my eyes out, realizing he's gone. Gone forever. Realizing that time will never come again. And realizing that I just have to accept it for there's nothing I can do to bring that man back to life.
Har sprängande huvudvärk och ont i magen. Det är helt sjukt att inse, helt sjukt, att inse, att människan faktiskt är död. Borta. För alltid.
Jag kommer alltid ha minnena, jag kommer fortsätta le. Men jag kommer sörja. Gråta mina tårar, för ingenting kan trösta när en människa man älskar går bort.
It's hard to deal with the pain of losing you everywhere I go. But I'm doing it.
Vila i frid älskade Christoffer.
Away.
Idag var jag hemma hos Linus och drack te och åt brownies. Köpta, inte bakade, haha. Sen kollade vi på vänner och pratade lite om allt möjligt. Det var jättetrevligt, måste träffa Linus oftare ffs.
Jag har fått bokningsbekräftelse för USA! Så nu är jag inbokad och har en lägenhet. Jävligt nice. Så har man fått en faktura på 26 000. Mindre nice, haha. Men det är sånt man får ta. Ska bli så himla kul hur som helst, nu känner man att man är på väg. (Och att man kanske borde skaffa ett jobb.. HOPPAS HOPPAS HOPPAS på Bauhaus!!!) Ska försöka jobba litegrann nästa vecka på ME, ska ringa dom imorgon.
Imorgon ska jag på möte på kommunhuset btw, så jag borde nog sova. Bye..

Jag och Linus
Vår?
Lyssnar på: Too close for comfort - McFly
Jag satt och sjöng och flög in i en dagdröm. En dagdröm och en tanke som skrämmer mig. Hur skulle jag någonsin kunna ha det som förut, med allt som har hänt nu? Det gör ont att tänka på att du finns i någon annan, och även fast det aldrig har stört mig förut, stör det mig nu. Jag vet inte varför.
Idag gick jag ut med bara en kofta. Solen sken och det var över 6 plus ute. Det var så himla vackert väder, och jag hörde fåglar och natur. Kommer våren tidigt i år? I så fall blir jag lycklig, överlycklig. Våren, jag älskar våren. Jag hatar sommar, vinter och höst, men jag älskar våren.
För en gångs skull känns det som om allt kommer att bli okej, men jag måste spela rätt. Jag måste lägga korten rätt för annars förlorar jag, och jag har redan förlorat tillräckligt mycket. Men ibland kommer man till insikt med vad som är värt att andas för. Och jag vet det nu. Men jag vill inte göra några misstag, för minsta lilla kan få mig att bara falla igen, bryta ihop. Vet inte vad jag vågar och inte vågar göra. Vet inte vem jag vågar och inte vågar träffa.
Men det handlar om att njuta, "och lite njutning är väl aldrig fel". Nej det är det inte, men man vågar inte alltid. Jag vågar inte alltid. Jag är rädd för skuldkänslor och ångest. Och rädd för att bli utnyttjad, och att tappa fotfästet av helt fel anledningar.
Jag älskade, jag miste, jag försökte, jag föll, förlorade. Jag låg på marken och grät, ältade, förstörde mig själv. tills någon sa åt mig att han inte fick förstöra mig. Jag reste mig upp igen. Nu bara väntar jag på att någon eller något ska fälla krokben för mig igen. Jag är rädd för att bryta ihop, men jag ska försöka njuta så länge jag kan.
Acceptera mig. Jag har bett om ursäkt för allt jag gjort fel. Och jag ber om ursäkt för mer om du säger vad du känner. Men jag kan inte läsa någons tankar. Jag ångrar alla misstag, men det finns ingenting jag kan göra för att ta dem tillbaka. Jag accepterar misstagen, accepterar följderna och förlusterna. Det är ett sånt jävla stort steg på vägen. Nu för tiden får jag höra många idiotiska kommentarer om att man ska gå vidare, att man skulle gjort det för länge sen. Men vem är du att säga det? Det tar den tid det tar och jag hanterar det på mitt eget sätt och bara för att din kompis kom över det på en vecka, så är han inte jag. (Dessutom, hur mycket älskar man då?) Acceptera mig för att jag har det jobbigt eller håll tyst och svälj kommentarerna. Och jag kan inte ens börja tacka de som funnits där för mig och orkat lyssna och krama och torka mina tårar. De som orkat dra upp mig.
Never meant the things I said to make you cry, can i say I'm sorry?
It's hard to forget, and yes i regret all these mistakes.
Jag har tänkt så mycket på senaste. Tänkt saker som hjälpt mig. Som fått mig på rätt väg, hjälpt mig hitta balans. Jag har tagit hjälp av min vilda fantasi också, storytelling, det hjälper som fan. Tänker på hur jag skuller reagera, vad jag skulle göra, hur jag skulle känna. Och vet ni? Det känns inte bra längre, det känns bara jobbigt och ångestfyllt och så mycket att jobba med. Jag vet inte om jag orkar det.
Jag börjar tro att jag klarar mig nu.
Jag börjar tro på ödet nu.
Träningsvärk.
Jag sitter här hemma och är orolig. Jag vet inte varför men jag har en magkänsla, jag förstår inte vad den säger mig. Är å andra sidan lite förvirrad.
Vet inte heller om jag ska åka imorgon eller nästa torsdag. Blev lite missförstånd med Madde igen, som vanligt, haha jag missförstår alltid :P Jag vet inte, får filosofera om det sen.
Idag, jaadu. Jag ska träffa Linus klockan sju och vet inte vad jag ska göra fram till dess förutom att äta. Känns astrist att kolla på TV, kanske tar en roadtrip, men d e ju astrist själv. Haha, vad fan. Vill åka och hälsa på Daniel men vete fan vad han gör, han är säkert ute i skogen eller nått, för det är fler där som inte är kontaktbara just nu. Är väl någon övning.
Jag funderade på att jobba imorgon men kom på att jag hade möte på kommunhuset, så jag hinner inte. Men vi får se om jag kilar dit på eftermiddagen, kan ju vara skönt att få komma iväg, och kanske tjäna några kronor i alla fall? Februari är ju snart slut vilket betyder; ingen lön i mars! Gaaah.. Jaja, kan bara skylla mig själv. Ska i alla fall ringa och prata med dom lite.
Nu ska jag göra mat, see you :)
Planer
Sen tränade jag i alla fall och sen kom Jonna över och kollade på Gossip Girl och House.
Imorgon lyder planerna att åka till Ulle och hålla henne sällskap, om jag får. Och om jag klarar gå upp. Vaknade duktigt halv tio i morse men sen däckade jag igen, haha. Sen ska jag träffa Linus! Förmodligen. Har inte träffat Linus på typ.. Aslänge, sen julgranen typ.. Så det är fan dags nu.
Jaja..
Nu ska jag sova. Haha, god morgon god natt liksom.. Nää det blir nog att kolla på Forever Eden, som vanligt. Men god natt på er alla andra i alla fall :)
Har fått känslor på senaste. Såna där känslor när man känner att något inte stämmer. Såna där känslor man bara kan få om man har ett sjätte sinne, eller om man står riktigt nära någon. Som en rysning i ryggen.
Men jag har fått såna känningar förut och då var det dock ingenting, så det kanske det inte är nu heller.. Man vet aldrig.
Jag finns här..
Du var rädd..
Det största sveket var inte att du gjorde slut. Det var att du lämnade mig i sticket när jag behövde dig som mest, för du är min bästa vän. Och bästa vänner gör inte så...
About the past.
B t w .
Jag är typ obsessed med hela den här nya grejen när jag inte har nått att göra. Bad girl..
Don't wanna let go..
Ni säger åt mig att strunta i det och bara sluta må dåligt, men vet ni vad? Det är då jag bara springer för glatta livet ifrån sorgen och det är då den kommer ifatt mig och jag får breakdowns så jag dealar hellre med det tills det går över..
Men men.. Jag tänkte på minnen idag, och vet ni vad? Jag log! Jag log istället för att gråta och fan vad lycklig jag kände mig då. "I think about him all the time.. and you know, i'm smiling, and i'm looking back with a smile instead of tears for once.. but, that's not good enough because everytime i do... i miss him.."
Yeap, skön grej. "Okej.."
Nej jag kanske borde sova. Om jag ska upp klockan halv tio imorgon och duscha och åka till Ulle, igen. För det vill jag. Vi får se, går och lägger mig nu så får vi se när jag saomnar helt enkelt.
God natt på er allesammans.
Leka mamma.
Idag åkte jag och höll Ulle sällskap hemma och spelade kort med Filippa, det var trevligt, jag vann, haha! Hon blev jätteledsen..... Jaja, vi kollade på TV och snackade och åt god mat som Jonas köpte med sig hem. Sen lekte jag mamma medan Ulle och Jonas städade undan i arbetsrummet eftersom de ska byta fönster. Det var mysigt att vara lite ensam med lilla Ella (fast hon dreglade i mitt hår...) Haha.
Imorgon kanske jag ska dit igen och gå en promenad med Ulle, Ella och Filippa. Beror på när jag vaknar, får nog ställa klockan. Jaja, det blir bra.
Ikväll ska jag dricka te me Sofie och läsa Cosmo, kanske se lite Forever Eden också, vi får se hur kvällen artar sig.
Orkar inte skriva om några jävla känslor. Det blir bra.
I didn't wanna mess things up again.
Pretending I'm okay..
Jag har märkt att jag inte orkar förklara mig längre. Jag orkar inte säga att det är sådär, eller att det är dåligt. Jag bara slänger ur mig att det är bra. Men ibland är det bättre att ljuga och låta lögnen så småningom övertala dig att det är sant. Ångest och ursäkter kantar alla handlingar. Kantar vardagen med sin alltför välkända närvaro. Jag gör det bättre för en stund men det är ganska ångestfyllt bara att veta att det kommer tillbaka så småningom.
Jag kan liksom inte skriva. För allting går runt, runt och jag sitter här som en musikvideo till musiken som strömmar från högtalarna. London, Malmö, fjällen, USA.. Och jag har 50 kronor på kontot så jag kommer verkligen ingenstans, och det är lite svårt att planka ända till Malmö, och USA också för den delen.
Hur kan jag ställa samma fråga om och om igen? Hur kan jag aldrig få nog? Jag blir så trött på allting som snurrar runt, runt för jag orkar inte längre tänka. Men hur slutar man tänka? Hur trycker man bort känslorna och tankarna?Hur lyckades du..? Hur lyckas alla andra gå vidare? Jag vet att det kommer men, det är så jobbigt att bara gå och vänta, särskilt under dessa omständigheter.
Det som är värst är väl att jag förlorat min bästa vän. Min livskamrat såklart, men min bästa vän. Och han vill inte ens lyssna. Det gör ont. Han lyssnar inte, han är inte ledsen, jag förtjänar väl inte hans tårar men om det är någon som inte förtjänar tårar är det väl han. "Visst jag har varit en fitta men du är värd mer asså fan".. Jag har så mycket att säga, så mycket jag vill göra. Så mycket jag behöver göra men jag förmår mig inte att lyfta luren och säga de få orden, "jag kommer nu, kommer och hämtar sakerna".. Det är som att säga "jag kommer nu, jag kommer och suddar ut mig själv ur ditt liv".. Och vem fan vill suddas ut?..
Jag vill bara gråta. Men det finns inga tårar kvar för idag. Men det kommer väl snart. (tänk på sminket, tänk på sminket...) Jag skiter i sminket, det kan rinna bäst det vill jag bryr mig inte.. Jag vill inte hämnas, jag vill inte göra någonting, jag vill bara ha mitt liv tillbaka.. Och alla säger att det ligger i mina händer, men jag är fan inkapabel att reagera.
Det är svårt att få fram de rätta orden. Det gör bara ont i magen, ont i bröstet. Kramperna närmar sig och ångesten bara växer sig starkare. Hallucinationerna slutar inte, du går mot mig hela tiden. Jag ser dig. Dig, dig dig dig.. Vad kan jag säga? Det gör fortfarande så jävla ont..
Jag ligger med telefonen bredvid mig. Bara väntar.
Bara väntar på att du ska lyfta luren och slå mitt nummer, slå det på måfå, komma ihåg.
Jag kan gråta ibland, det är okej. Men smärtan och tårarna är inte det som kommer åt mig, som tar på mig hårdast. Det är att jag inte vet, att jag inte förstår. Jag känner mig som ett barn, jag förstår ingenting, och du förstår inte mig heller.
Det är jobbigt att somna, det är jobbigt att vakna. Det är jobbigt att leva. Att leva varje dag med ångesten, med vetskapen om att jag aldrig fick chansen. Känna hur du bara gav upp.
Jag känner det varje dag. Hur du gav upp på mig, och vårt liv.
Min livskamrat, min kärlek, när ska jag lära mig att leva utan dig? När ska jag förstå hur någon annan tagit min plats i ditt hjärta?
Du är med mig överallt.
What hurts the most...
I can take the rain on the roof of this empty house, that don't bother me.
I can take a few tears now and then and just let them out.
I'm not afraid to cry every once in a while even though goin on with you gone
still upsets me.
There are days every now and again I pretend i'm okay, but that's not what gets me.
What hurts the most, was being so close
And having so much to say, and watching you walk away.
Never knowing, what could have been.
And not seeing that loving you is what I was trying to do.
It's hard to deal with the pain of losing you everywhere I go, but i'm doing it.
It's hard to force that smile when I see our old friends and i'm alone.
Still harder getting up, getting dressed, living with this regret.
But I know if I could do it over I would trade,
give away all the words that I saved in my heart that I left unspoken.
Lampan tänd.
Sen utanför bestämde jag mig för att skita i allt, och då slutade tårarna rinna, men ungefär tio minuter senare spydde jag som en jävla gris och tårarna bara rann igen. Jag vet egentligen inte varför jag spydde, hade inte druckit något på flera timmar typ, men plötsligt mådde jag skit.
Sen lyssnade vi på musik och dansade lite på väg till centralen för Sebbe skulle hämta oss, (herregud, tack Sebbe!) och sen satte vi oss i bilen och jag bröt ihop, IGEN. Det finns fan ingen hejd på mig. Och jag grät som ett jävla as hela vägen hem och när jag klivit innanför dörren gick jag ner till pappa och la mig i hans famn och bara grät ännu mer. Pappa, den enda man jag kan lita på. Resten kan ta sig.
Allting kändes bara så jävla hopplöst och jag grät mig själv till sömns. Jag kan inte hjälpa hur ont det gör, det är inte mitt fel. Det är inte mitt fel att mitt hjärta bara blir krossat och att jag känner mig helt värdelös som bara kan få ligg och inget mer. Kul, kul att få bekräftelse men vem fan vill bara ligga? Jag vill ha kärlek, men det är en sällsynt sak i den här världen.
"Jag säger bara en sak....." Joo, Ulle, du kanske har rätt. Men jag vet inte hur den där grejen riktigt fungerar. Antingen så är det så nu och tänk om det utvecklar sig till något annat, bättre. Då dör jag. Då dör jag på riktigt för jag vill inte sitta där med inbjudan i handen och dö ännu mer inombords. Jag tror som du ibland, men jag vet inte om det bara är för att trösta mig själv. För jag menar, ändå, det ges upp så himla mycket, och om det bara är som du säger, varför är det så? Fan jävla skit jag är så jävla messed up..
Fan fan fan, det här är inte okej...
Chill
Det var trevligt i alla fall.
Ikväll ska jag hem till Johanna på födelsedagsmiddag typ, sen kanske vi drar vidare. Men vi får se, jag har NOLL pengar så det skiter sig väl.
Jaja, ska kila!
Arbetsintervju.
Idag har jag varit med Sofie. Försov mig för min mobil stängde av sig så jag missade ams-mötet, inte bra... Men men, jag får ringa och boka en tid typ om jag inte får det här jobbet. Men jag och Sofie åkte in till stan och fikade innan arbetsintervjun i alla fall sen åkte vi hem till Milla.
Igår, var jag faktiskt trött vid tolv, men jag somnade ändå inte förrän tre. Men sånt är det. Men jag mår i alla fall bättre nu, det känns bra. Vi var btw hos Sebbe igår, jag, Sofie, Hampus och Markus. Det var trevligt, vi såg Hitch. Myspys.
Ikväll ska jag kolla på Gordon Ramseys Kitchen Nightmares, sen får jag sovsällskap :) Åker till Milla som bor själv och sover. Får se när jag orkar gå upp, haha. Men det är skönt att sova med någon i alla fall. Ska nog kräva lite massage också, så jävla nice :)
Imorgon smäller det! Ska först fixa i ordning Johannas födelsedagspresent. Sen ska jag bränna skivor och städa huset för jag har grillkväl utan grill imorgon. Sofie, Hampus, Sebbe, Markus, Jonna, Milla och kanske hennes kompis. Trevligt, trevligt. det blir ölspelet, pyramiden, twister och kanske singstar. Och jävligt mycket skön musik. En stor stark tack! Ser fram emot det som fan. Så ikväll ska jag sova så det blir fredag fort! :D
Byee!
Mitt i natten.
Imorgon ska jag upp tidigt och träna. Sen följer jag med Sofie till skolan och sen ska vi träffa Sebbe och Hampus. Ska bli riktigt trevligt. Ser fram emot det!
Nu börjar det igen och det är spännande. Gotta go!
Got over you.
Now that it's all said and done.
I can't believe you were the one to build me up and tear me down.
Like an old abandoned house.
What you said when you left, just left me cold and out of breath.
I fell too far, was in way too deep.
Guess I let you get the best of me.
Well I never saw it coming. I should have started running a long, long time ago.
And I never thought I'd doubt you, I'm better off without you. More than you know.
I'm slowly getting closure, I guess it's really over. I'm finally gettin' better.
Now I'm picking up the pieces,
from spending all of these years putting my heart back together.
I thought I'd never get through, I got over you.
You took a hammer to these walls. Dragged the memories down the hall.
Packed your bags and walked away. There was nothing I could say.
And when you slammed the front door shut, a lot of other's opened up.
So did my eyes so I could see, that you didn't want the best for me.
Älskade Jade.
- But i mean.. you're like a thousand miles away..
- Does your heart know distance?
Thanks for beeing there for me. Through the distance.
".. And crying for him will be for him to take the best of you,
but you took the best of him away too, because he doesnt have you.."
Att vara älskad.
I'm so messed up but oh so perfect?
Ibland känner jag inte igen mig själv. Men jag kommer bli okej igen. Jag har aldrig riktigt känt smärtan så nära inpå som nu. Så hårt. Har aldrig känt knivhuggen så hårt som jag gör nuförtiden. Knappt igenkännbar över huvud taget. "Uttryck gör ingen skillnad, besked och antaganden är inte avgörande längre. Han är vacker men främlingsfientlig." Jag längtar till den dagen jag kan känna så utan ett enda knivhugg.
Nu lyssnar jag på Fronda - En stor stark. Längtar till fredag. Myspys! I feel like I'm in love. In love with all the world. För första gången på länge fick jag en sån där pirrkänsla. Vad härligt! It feels like everything is gonna be OK. Men snart kommer natten, ångesten, paniken. Måste koncentrera mig på något hela tiden för släpper jag koncentrationen om så bara för en sekund bryter jag ihop. Så funkar mina nätter.
Jag borde sova, men kan inte, och vill inte ligga och tänka, analysera, må dåligt. Det känns okej, men jag undrar när det kommer kännas bra, och lugnt. För lugnt är det minsta det är, det är bara stormigt. Längtar till fredag, mysa! Längtar till lördag, Johannas födelsedagsfest! Längtar till imorgon, dagsljuset.
Imorgon är en annan dag.
No make-up, still perfect.
Dikt
Du högg mig i ryggen gång på gång och jag förlät dig. Jag föll varje gång men jag reste mig, tog nya tag, och trodde fortfarande. Min tro höll mig uppe. Men du trodde aldrig för du gav upp på mig, på oss, på allt. Jag trodde aldrig du skulle ge upp.
Det kanske är sant att jag tog dig för givet. Jag gör aldrig om det misstaget igen. Jag har lärt mig, och även om jag aldrig kan få tillbaka dig ska jag inte göra samma misstag nästa gång. Med nästa kille.
Men du har en ny nu och jag menar det när jag säger att jag vill att du ska vara lycklig. Men varken du eller hon kan neka till det faktumet att jag faktiskt finns. Jag kommer aldrig upphöra att existera. Även om du raderar alla sms, alla minnen, gör dig av med alla saker, kort, foton och nallen.
Det är inte sant att jag kommer sluta älska dig. För du finns alltid här.
Men vet du, det gör ont att suddas ut.
Better in time.
It's been the longest winter without you. I didn't know where to turn to.
See somehow I can't forget you. After all that we've been through.
Going, coming, thought I heard a knock. Who's there? No one.
Thinking that I deserve it, now I realise that I really didn't know.
If you didn't notice you mean everything.
Quickly I'm learning to love again. All I know is I'm gon' be ok.
Thought I couldn't live without you. It's gonna hurt when it heals too.
It'll all get better in time. And even though I really love you.
I'm gonna smile cause I deserve to. It'll all get better in time.
I couldn't turn on the TV, without something there to remind me.
Was it all that easy to just put aside your feelings?
If I'm dreaming don't wanna laugh. Hurt my feelings but that's the path.
I believe in, and I know that time will heal it.
If you didn't notice boy you meant everything.
Quickly I'm learning to love again. All I know is I'm gon' be ok.
Since there's no more you and me. It's time I let you go.
So I can be free and live my life how it should be.
No matter how hard it is I'll be fine without you.
Yes I will.
Thought I couldn't live without you. It's gonna hurt when it heals too.
It'll all get better in time. And even though I really love you.
I'm gonna smile cause I deserve to. It'll all get better in time.
Too close for comfort?
It's hard to forget and yes I regret all these mistakes.
I don't know why you're leaving me but I know you must have your reasons.
There's tears in your eyes, I watch as you cry. But it's getting late.
Was I invading in on your secrets? Was I too close for comfort?
You're pushing me out when I'm wanting in.
What was I just about to discover? When I got too close for comfort?
Driving you home. Guess I'll never know.
Remember when we scratched our names into the sand and you told me you loved me.
But now that I find that you've changed your mind, I'm lost for words.
And everything I feel for you I wrote down on one piece of paper.
The one in your hand. You won't understand how much it hurts to let you go..
All this time you've been telling me lies
Hidden in bags that are under your eyes
And when I asked you I knew I was right
But if you turn your back on me now when I need you most.
But you chose to let me down.
Won't you think about what you're about to do to me
And back down...
What was I just about to discover? When I got too close for comfort.
Driving you home. I guess I'll never know...
God morgon?
Fuck this.
I'm trying to be happy for him. He's got his own place, his own life, his own Jessica. And I'm still here, you know? Same life, same feelings, same place. And, I have a ghost! I thought he would be a friendly ghost, but I'm afraid the way it all ended is gonna haunt me for the rest of my life, and I can't do anything about it, you know?
TOKIG!
Jaja, får väl gå och skrika i en kudde. Hora också.
Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling - Svensk Pop
Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling med hammare yxa & sax. Så nu sitter hon och gråter men jag tror att hon förlåter mej strax. Hon sa själv att "de e sånt man kommer över". Hon kan komma till mig om hon behöver.
Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling med motorsåg, kofot & kniv. Och beräknar man kallt så finns bara ett alternativ; Att hon kommer tillbaka igen, så jag slipper skada några andra män.
Åhh det var hon som sa att det kan ta ett tag. Ja, det kan ta nån da'. Men sen blir allting bra. För jag är inte den som vill förstöra... Men vad annat kunde man göra?
Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling med taggtråd, spade & spik. Och det ordnar nog sig när det står mellan mig och hans lik. Då e valet ganska uppenbart. Jag bara hoppas hon glömmer honom snart.
Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling med slägga & sekatör. För hon va ju min att han kom kan jag inte rå för. Han var nog snäll men han kunde inte skonas. Nu går jag och väntar att vi ska försonas.
För det var hon som sa att det kan ta ett tag. Ja, det kan ta nån da'. Men sen blir allting bra. För jag är inte den som vill förstöra... Men vad annat kunde man göra?
Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling med ångvält och med gevär. Det kanske låter brutalt men det är normalt om man är kär. Då ställer man ju alltid till med såna skandaler. Som att råka slå ihjäl sina rivaler.
Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling med järnrör och tegelsten. Och med en mortel och stöt så bröt jag alla hans ben. Jag krossade skallen så att blodet började stänka. Hon lär behöva mig nu när hon är änka.
Jag sprängde bort min älsklings nya älskling med bomber & dynamit. Bbara för att han gjorde nåt han inte borde med flit. Och han fattar väl själv att han måste straffas. Jag bara hoppas att jag inte haffas
Jag tror på dig.
Dom frågar hur jag mår, och om kärleken består, och hur jag vet att isen bär. Och dom, talar till mig som ett barn, dom vill jaga mig ur stan. För att jag ändrade min plan. För att jag trodde på dig. När morgonen är här, vart på jorden jag än är, du är aldrig långt ifrån min hand.
Släpp mig aldrig med din blick, vill gå den väg du gick och aldrig nånsin se tillbaks. Allt det som du gett till mig, ingenting kan mäta sig, för jag tror på dig. Jag tror på dig när vintern smälter till sommar. Jag tror på dig när det vita blir till svart. Jag tror på dig även när dom räknar ut mig, om än marker viker, om än vännerna sviker. Ingenting kan få mig gå tillbaks.
Du, plöj en väg för mig, låt den öppna sig mot evighetens starka hav. Du, ingen smärta tar på mig, ingen storm kan stoppa mig, jag vet berg kan flytta sig. För jag tror på dig.
Pain.
Hur kan man tro att jag efter allt det här fortfarande har hopp och tro? Det är så jävla skrattretande.
Jag var hur som helst hemma hos Markus (Jesus) igår, med Sofie, Sebbe, Putte, Hampus etc. etc. (I don't remember). Försökte att inte dricka så mycket med tanke på att det kunde vara farligt, men jag var som en svamp, fast jag kände typ ingenting. Jaja, det var mysigt hur som helst. Vi hade trevligt och jag skrattade och hade inte alls ångest över huvud taget. Ville inte skrika, ville inte gråta. Slutet på kvällen var bäst, innan vi åkte, satt och skämtade, satt nära (oh my god, make me fall in love COME ON THEN!), och sen fick jag skjuts hem. Somnade med ett leende, tro det eller ej.
Och för första gången på hur länge som helst drömde jag inte om honom. Jag drömde något, men han var inte med.
Och så fort jag slog upp ögonen i morse kände jag hur trasig jag var. Jag kände smärtan, och jag kan inte riktigt beskriva den men jag har aldrig varit såhär krossad förut. Aldrig. Det är en konstig känsla för att jag aldrig känt den såhär förut. Och jag kände hur trasigt mitt hjärta var, och hur mycket det sved under ögonen, kunde knappt se. Har legat med kyla på länge under morgonen för att det skulle avta. Är svullen och rädd och panikslagen. Vet inte hur jag ska gå vidare.
Jag menar det jag säger, men jag vill också vara lycklig. Så jag antar att allting bara krockar.
What's going on here?
Nej det är konstigt allt det här. Och pusselbitarna går inte riktigt ihop. Och jag är tydligen inte värd ens respekten att få veta någonting alls. Känns ännu bättre.
Jag förstår att världen föll samman när jag lämnade dig ibland. Men jag vet inte längre vad som är bra med mig. Jag är försvunnen i värsta dimman, och den är inte skapad av alkohol.
My biggest crime, is that I didn't tell you that I love you every single day.
It makes me wanna cry cause i'm losing the best friend I've ever had.
Men det får gärna regna... Och visst gör det ont, såren, huvudet, kroppen. Men ingen smärta är värre än ett brustet hjärta..
Pics
Vi började kvällen hemma hos mig, såklart, med vin och räkor och en film, som vi inte såg ett dugg av haha. Sen drog vi vidare till Treat, men inte utan tgå cheeseburgare. Efter det drog vi oss bort mot Centralen, med två cheeseburgare till haha! Och sen satt vi och pratade ett tag för jag var inte så taggad. Sen drog vi till Toxic. Träffade Jocke där, och även Robin! Robin, som jag inte sett på hundra år haha. Sen drog vi hem. Det var kul, men Jonna hade roligare, jag var väl lite blockerad om man säger så. Tyvärr, men vad ska man göra...
Redo för utekväll!
"It's the cold before the storm" haha!
Carrie:
Not always the end.
Jonna har varit här nu på kvällen. Känns bra, så jag får tänka på annat. Vi har kollat massa bilder på människor på fb, haha det var sjuk roligt. Dessutom bilder från utekvällar och Zakynthos förra året, haha så vidriga! Men det gör ingenting, haha.
Sitter och lyssnar på massa musik som jag laddat hem. Bra låtar, I love it :) haha, jaja. Det är väl dags att sova snart men ska prata lite med André först och kolla på Forever Eden 02:10. Hur som helst. i får ha det så bra!
Am i just a broken mirror in your life?