Lyssnar på: Peter Cincotti - Goodbye Philadelphia.

Efter ett samtal fram och tillbaka med Oscar, inser jag att han är död. Inte Oscar alltså, Christoffer. (Och det är första gången jag nämner hans namn..) Han dog.. Den personen jag älskade högst på jorden, den underbara, varma, mjuka, fantastiska, "far till mina barn"-killen, är död. Och sorgen är större än något annat och jag bara gråter. Det blir ingen begravning, inget avslut, inget säga farväl. Och det gör ännu ondare..
The pain is numbing and I'm crying my eyes out, realizing he's gone. Gone forever. Realizing that time will never come again. And realizing that I just have to accept it for there's nothing I can do to bring that man back to life.

Har sprängande huvudvärk och ont i magen. Det är helt sjukt att inse, helt sjukt, att inse, att människan faktiskt är död. Borta. För alltid.
Jag kommer alltid ha minnena, jag kommer fortsätta le. Men jag kommer sörja. Gråta mina tårar, för ingenting kan trösta när en människa man älskar går bort.

It's hard to deal with the pain of losing you everywhere I go. But I'm doing it.

Vila i frid älskade Christoffer.