Jag stör mig på mycket saker. Blir irriterad på en hel del. Men vissa saker stör mig exceptionellt mycket. Som vissa relationer och hur folk beter sig i dessa relationer. Och framförallt hur blinda de är av det som ibland kallas kärlek. Oftast handlar det om tjejerna, men jag har även haft en och annan killkompis som varit likadana. De som är i överkontrollerande relationer, och inte ens vet att det är något som inte stämmer, att det faktiskt inte borde vara så. Det är inte bara en som ska bestämma, och som ska få behålla sitt eget liv, det ska båda få göra och man ska inte acceptera att vara kontrollerad och undertryckt. Man ska dessutom ställa upp för varandra och hjälpa varandra när det behövs, inte bara kräva utan att ge något tillbaka.

Det är inte den kontrollerande, översittande, (i vissa fall extremt jävla lata) parten jag stör mig mest på, (även om jag tycker de är fruktansvärda människor och borde dö ensamma i en smutsig lägenhet på ålderns höst). Det är den andra, den som står under. Och det värsta är att de som är undertryckta och kontrollerade av sina respektive inte ens ser det själva. De blir osams med släkt och vänner och in i det sista ska de försvara den människa som egentligen gör dom mest illa. Det stör mig något så fruktansvärt och jag har förlorat ett par vänner genom mina dagar genom att försöka berätta för dom hur det ser ut från utsidan, men eftersom de inte ser det själva, så är allting mitt fel, och om jag inte tycker om dennes respektive kan jag dra åt helvete. Typ. Därför håller jag käften nu för tiden.

Jag är arg på en vän idag, som inte ser, som inte förstår, som står under och finner sig i det. Jag tycker att denne får skylla sig själv, det kanske är hemskt att säga men jag tänker inte göra eller säga något för det får jag bara skit för. "Det har jag inget med att göra" och "jag har fel" och "jag vet inte ett skit om deras relation". Jag har fått höra allt möjligt. Men finner man sig i sånt beteende får man skylla sig själv när man sen sitter där, utan vänner och släkt (för de har man gjort sig osams med till följd av detta), med 6 ungar, ensam, hemma, medan ens respektive är ute och gör vad den vill och fortfarande lever sitt liv precis som den vill.

Hur känns det då?

Suck.