Försöker fortfarande desperat dämpa paniken och få någon som håller min hand den allra sista natten på jobbet. Det är bara några timmar kvar på min tidningsbudskarriär och ord kan inte beskriva hur skönt det känns. Kedjorna känns skörare nu, och snart bryts de helt. Jag får snart vara fri för ett par veckor. Det är en otroligt lättnad.

Ändå kryper ångesten fortfarande på in i märgen.