Hör och häpna. Inte ett ljud. Gör det ont? Ja litegrann. Är jag förvånad? Det vill jag inte påstå. Och det är det som gör det hela så tragiskt. Jag kanske inte går i första hand, men jag kan väl få finnas någonstans på listan? Men jag finns ingenstans. Och jag kan inte göra något åt det hur mycket jag än har försökt.

Är det inte lite mitt ansvar också? Inte i det här läget. Annars, javisst, ingen tvekan om saken (även om det ska ligga på båda). Men nu är det så att jag är på den fasta punkten som någon annan inte står på permanent. Då ligger det faktiskt inte på mig. Det gör ont och det är jobbigt och jag hatar det. Jag blir arg och ledsen och besviken. Varför? Det är vad jag frågar mig. Varför?..