Vill jag jobba imorgon? Nej. Det vill jag inte. Jag vill inte jobba, jag vill inte tjäna pengar, jag vill bara få pengar. Jag har jobbat i vad som känns som hundra år utan avbrott (ja, jag vet att det har varit julledigheter, men det känns otroligt långt borta just nu). Jag vill inte att mitt liv består av jobb och sömn. Det är inte roligt. Men det är bara tre veckor kvar. Tre veckor kvar på det ena jobbet och jag får härda tills jag kräks. I can do this. I so can do this.

Det är söndag den 10e januari. Och en liten del av det som lyckats hålla mig på fötter är borta. Folk har åkt tillbaka till andra länder, andra städer, regementen. Livet innehåller många fina stunder, och de gör livet värt att leva. Men problemet är - stunder försvinner. Och runt hörnet lurar en grym jävel som heter verkligheten. Jag fick en paus från den ett tag. Och jag vet inte riktigt om den pausen är helt över, men jag vet att en del av den försvunnit nu. Kanske finns drömmen kvar om några veckor, eller så har den glidit mig ur händerna.

You can't make a moment last forever. The beauty of moments is that it's fleeing. It slips through our fingers, making it that much more precious.