Jag gråter och hyperventilerar och skriker över smärtan i bröstet och har inte kunnat röra mig ur sängen på ungefär en timme. Det är inget att hymla med, jag mår dåligt. Vilket alternativ jag än väljer mår jag dåligt. Jag orkar inte med fördomarna och blickarna, de avskyvärda tankarna jag kan se snurrar i deras huvuden. Jag vill bara vara ifred. Men om jag lämnar stället i förtid förlorar jag 8000 kronor. Och det är faktiskt rätt mycket pengar.

Båda alternativen ger mig ångest och jag gråter för att jag är så hjälplös och ensam. För att jag inte har någonstans att ta vägen eller någon att prata med. För att jag inte vill prata med någon men ändå vill att någon ska förstå. Men vem skulle kunna förstå som inte suttit i samma situation själv? Jag vet ingen som haft ångest över jobbet, andra människors fördomar och blickar, pengar.

Jag orkar inte mer. Min kropp gör ont. Ryggen gör ont och hjärtat gör ont. Jag går och lägger mig, fastän det inte är vad jag vill göra. Men jag vet inte vad jag vill göra ändå. I helgen kommer P hålla om mig, ge mig tröst och närhet. Det är allt jag vill ha just nu..