Alltså. Man får faktiskt tåla att bli behandlad som man behandlar andra. Man får skylla sig själv. Så är det. Jag inser att det krockar, om någon behandlar mig som skit borde väl jag ändå vara snäll och gullig eftersom det är så jag vill bli behandlad, jag vet. Men det håller inte alltid. Särskilt inte när man har en personlighet med mottot "ta ingen skit".

Du vet inte vem det är du pratar med. Du vet inte vem det är du snackar skit om. Du borde veta, du har sett det förr, men det har inte gått in, och jag ska tala om för dig att jag är värre och ärligare än jag var förut. Du känner inte mig och vad jag gör och varför jag gör det angår inte dig. Men beter du dig som en grinig klimakteriekärring får du ta samma skit tillbaka. Frågar du mig en fråga får du ett ärligt svar. Jag tänker inte tassa på tå för att undvika att trampa dig på tårna. Du betyder ingenting för mig så varför skulle jag bry mig?

Passa dig.