Hon är så dum. Så korkad. Som en naiv tonåring som precis fått uppleva vad förälskelsen gör med en. Blind. Man blir blind. Och naiv. Hon är alldeles för ung.

Sällan har jag hyst så mycket avsky för en människa någon annan bryr sig om. Jag blir mörkrädd. Jag vet inte var det här slutar. Jag vet knappt om hon överlever. Kanske dömer jag alldeles för hårt men han har aldrig varit trevlig mot mig och jag är rädd för honom. Hon kommer aldrig ut. Och om hon gör det får hon märka att världen inte är vacker. Precis som så många innan henne har fått inse.

Jag talar i gåtor igen.