Jag är förbannad. Att ha med statliga företag att göra är skit. Att ha med staten att göra är skit. Dra åt helvete. Killen är inte vidare bra på att ljuga eller undanhålla sanningen. Om han mot förmodan är det ska jag skicka blommor. "Öööh... vem är det som har sagt det egentligen?" och "eh, jaha, ja men beslutet borde ligga i din brevlåda idag." Aharu. Den som inte uppfattar det där som ett nekande kan ju räcka upp handen. Han kan dö och staten kan också dö. "Vi har det jävligt bra i Sverige" blablabla. Ja, vi har det jävligt bra, så länge vi inte behöver hjälp. Själv är jag inte ideal för någon hjälp över huvud taget. Hur tänkte de att jag skulle klara mig över ett halvår? Tänk om jag inte haft mina föräldrar i livet. Jag hade inte fått hjälp av varken social eller stat eller kommunhelvete för jag är inte en eftertraktad kanditat. Men vem fan är det egentligen. Det finns dom som lever på a-kassan och bara sitter hemma och latar sig i det, jag kämpar för helvete, jag söker jobb när jag är arbetslös, jag söker extrajobb när jag redan har heltid i fickan. Och vem fan får hälften av de pengarna? Staten. Men vad fan gör den för mig? Inte ett jävla skit.

Trots att jag betalar skatt har jag ingen trygghet och säkerhet. Vad fan är det värt?

Jag är så jävla förbannad.