Musik på högsta volym och mina händer och armar skakar. Jag har ont i käkarna. Jag vill skrika. Jag vill skrika högt ut över världen att "det här är fel!". Jag vill skapa en tornado bara för att få storma fritt, fort och farligt. Pepp-musiken gör mig förbannad, det är fel, den är fel, ni har fel. Idioter. Suck. Vad gör man?

Jag känner mig femtio år äldre. Plötsligt åldrades jag fruktansvärt fort. Det här är sådant som jag inte ska behöva göra än. Men jag har inget val längre. Suck. Vad gör man?

Jag bryr mig egentligen inte om att skriva metaforer som inte ens jag kommer förstå imorgon. Men det måste vara så. Jag kan aldrig skriva exakt vad jag tycker och tänker längre. Jag förlorar alltid på det. Jag har sagt det förr, men folk tar för givet att det handlar om dom, och utan att ens fråga blir de förbannade eller bara bryter helt. Egentligen ligger inte problemet hos mig, om man tar åt sig så känner man själv att det är något man har gjort fel. Men det är jag som får ta skiten. Vilket är väldigt synd, för när jag började skriva den här bloggen var det ingen som överreagerade. Vad har hänt med folk? Alla är så överkänsliga och blir hags from hell om allt inte går precis som dom vill hela tiden. Suck. Vad gör man?

Mitt liv har förändrats drastiskt, men det gör mig till en bättre människa. För varje stöt lär jag mig nya metoder att hantera situationerna. Och idag är bara en av alla de dagar som jag återigen insett att det är något fel på min födelseattest. Att den helt enkelt blåljuger. Ibland kan jag inte förstå, ibland kan jag bara inte förstå hur andra människor beter sig. Någon sa en sak till mig i lördags om just det där med att vissa människor har avsaknad av mognad och självständighet, och jag gav honom en skeptisk blick och skrattade eftersom han är lika illa. Suck. Vad gör man?