Tråkigt att du känner som du känner.

Skämtar du med mig? Här går jag omkring och tror att jag är viktig. Och när jag sedan säger hur jävla dåligt jag mår och hur ledsen jag är så får jag det till svar? Jag är chockad, och ärligt talat lite arg. Nej, det gör mig förbannad. Hur kan man säga så? Hur kan man inte ens försöka?

Min fina kväll blev översköljd av besvikelse, chock och uppenbarelser. Är det denna lögn jag levt på hela mitt liv? Vad har jag då gjort med min tid om allt ändå var förgäves?

Jag är för trött för att analysera och imorgon har jag glömt alltihop. Så jag ska krypa ner under värmen och tryggheten av täcket med min äppeljuice och sova av mig stormen. Sömnen är en välkommen gäst.