Jag tittar på bilder och minns bartenderskolan. Vilken tid det var. Det som är bra är att jag minns inte alla tårar och allt slit. Jag minns inte hur hårt jag behövde kämpa eller hur ledsen jag blev när det inte gick min väg. Jag minns inte hur ledsen jag var när jag blev nobbad av min idealman. Jag minns inte hur konstig gruppen blev och hur irriterad jag var på en av tjejerna. Jag minns inte det.

Jag minns alla fina stunder. Alla roliga stunder. Alla skratt och alla sköna kommentarer. Drinkprovningen när vi hade hur kul som helst. Utgångarna när vi hade det så trevligt. Jag minns gänget, hur vi gnabbades och retades och skrattade åt allting. Hur vi hjälptes åt och hur vi skämtade.

Jag minns alla fina människor. Människor som jag inte skulle ha träffat om det inte var för skolan. Tre fina vänner som jag alltid kommer minnas och ha i mitt hjärta hur livet än går vidare. Jag minns hur vi kramades och tröstade varandra. Jag minns hur vi myste i sofforna. Jag minns en kyss i kapprummet i källaren. Jag minns orden 'hej älskling, hur gick det?' följt av en varm kram där jag bara kunde andas in doften. Jag minns känslan exakt. Jag minns praten med mina fina tjejer som tröstade mig och kramade mig, och skrattade med mig. Dessa fina människor som jag är alltför dålig på att hålla kontakten med.

Jag har blivit bättre. Jag försöker upphålla kontakten, jag vill hålla dom i handen och skratta. Pussas och kramas. Prata om allt och inget. Se världens finaste leenden och skåla i champagne och vackra cocktails.

Så vad hände med oss alla? Vissa har gått vidare till andra yrken. Vissa flyttade. Emelie flyttade till Norge men den 20 november är vi tillsammans igen för en kväll med skålar och minnan. Linnea har skaffat barn och hus och bor bara ett stenkast härifrån, vi ses ofta. Och Emil? Ja, Emil har jobbat som bartender sedan vi slutade. Jag tror det är honom det har gått bäst för, ja alltså, om man ser till utbildningen. Han är nu en skicklig bartender på en fin bar på Söder. Och honom? Ja, honom träffar jag väl någon dag när jag är ute. Och kanske, kanske, får jag njuta av det där vackra leendet och hans röst igen.

Ja, jag tittar på bilder och minns bartenderskolan. Och hur det är en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv.