Crap. Det blir inte annat än fel. Jag är så trött på det. Jag är så trött på allt. Jag vill bara gömma mig. Gå i ide en stund. Det är inte roligt längre. En stor klump har bildats i magen och den bara växer och gör ont.

Och nu är den tråkiga delen av hösten här. Crap. It sucks. Spöregn och obehagligt väder. Man vill bara stanna inne och tur som jag har så har jag möjligheten att göra det ett tag till. Att ha jobb på vintern suger. Att behöver gå ut det här fruktansvärda halvåret suger.

Jag vill åka någonstans. Jag vill känna värmen mot min hud igen. Jag vill att värmen ska stanna inom mig och värma mig igenom vintern. Men den försvinner alltför fort i slask och minusgrader.

Jag vill inte. Jag säger det alltför ofta. Men allting blir bara fel och den oro som börjar stiga i min kropp gör det obehagligt att andas. Jag är så dum. Jag har varit så korkad. Aldrig kan jag lära mig.


Crap.