Jag kan inte skriva det jag vill skriva. Men alla dessa hemska tankar som snurrar i huvudet gör mig förtvivlad. Jag är en hemsk och värdelös människa. Att jag ens kan tänka sånt. Det är vidrigt. Jag hatar att jag gör det, men jag kan inte göra något åt saken. Jag vill inte söka alternativ eller stå fast vid något som aldrig kommer bli. Varför, varför i helvete kan jag inte bara släppa det och acceptera att det är något annat på tavlan idag? Jag är inte realistisk när jag letar efter något som är omöjligt att finna.

Det existerar inte. Det är bara att acceptera.