Jag vet inte vad det är som händer med mig. En del av mig faller. Och bara faller och faller, det verkar inte finnas något slut. Fan. Jag får inte vara såhär. Det får inte vara såhär. Distanser suger, dom suger.

Jag vet inte hur det här började. Jag har faktiskt ingen aning. Det kan ha varit ett sms som damp ner i inkorgen. Eller en liten osynlig stöt som gick från honom till mig sekunden han tog mina händer. Allt jag vet är att jag inte ville släppa den kramen och låta honom gå bort från mig. Alldeles för långt bort från mig. Distanser suger och jag skulle vilja vara där hela tiden. Jag vet att jag snart inte kan vara där alls.. Jag har min chans nu eller så får jag inte se honom på flera månader. Vad fan gör man då?

Vad fan gör jag nu...