Jag märker inte ens att jag är trött. Allt jag kan göra är att stirra och försöka att inte kräkas av hur mycket världen snurrar i mitt huvud. Klumpen i magen vägrar krympa, om något blir den bara större och större. Varje liten skitsak får mig att vilja gråta. Saker som att en vän kanske inte kan komma över eller att den jag ville prata med skulle gå och lägga sig. Jag känner hur tårarna bara bränner bakom ögonen.

Jag har egentligen inget att säga. Men jag vill ändå känna närvaron av att någon sitter kvar vid msn och ger mig sällskap och gör så att ångesten och paniken håller sig borta lite längre. Så fort jag är ensam igen så tar den första bästa chans att ta över min kropp och får mig att gråta. Så fort jag är ensam igen blir jag kall på något sätt. Jag får gåshud och behöver sätta på mig en extra kofta.

Jag vill inte att det ska vara såhär. Det är för jävligt. Men jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Jag önskar det fanns någon jag kunde gråta hos. Men nu för tiden kan jag bara gråta i mitt eget sällskap. Det ligger en skam över att må dåligt i dagens samhälle. Och förr eller senare sätter den sig på alla oss som hamnat någonstans där nere på botten.

Jag tänker ofta på honom och hans vänner. Hur de får mig att må bra. Jag skulle kunna sätta mig i bilen och åka raka vägen dit nu. Jag önskar jag kände mig mer önskad där. Men när jag sitter i den här smörjan, så tar jag varenda liten detalj som ett tecken på att jag egentligen inte är önskad eller viktig. När det i verkligheten bara är ett ordval som fått mig att tveka.

Jag tar väldigt hårt på nederlag, och just nu känns det som att ingen vill ha mig. Att ingen vill se mig, prata med mig, orkar med mig. Det är som om jag utstrålar ångest och att folk tänker att de inte orkar med någon tråkig ångest och depp. Men alla är ångest och depp ibland och kunde jag prata om det här så skulle ni förstå att jag känner ångest, panik och depp.


Crap. Det var inte alls så här inlägget skulle bli. Det skulle bli pepp och glatt och "come on, you can do it!".

Who am I kidding?