Sick and tired of always being sick and tired

Datum; 2009-08-25 Tid; 23:11:45
Folk är så oförstående. Folk är så jävla respektlösa och oförstående. Jag fattar inte, vad har hänt med alla människor jag en gång i tiden brukade känna? Vad har hänt med de personer som jag en gång kunde skratta med, bara snacka meningslöst dravel med? Vad är det som får folk att tro att man är vuxen bara för att man är kaxig och inte unnar sig lite barnasinne någon gång ibland? När fan bestämde sig alla för att bli så jävla "vuxna"? Jag är så trött på det. Så trött att jag gjorde ett litet test och det slutade med att 55 blev 20. Trist, så är det. Vad ska man göra.

Som vanligt så är ju allt självklart mitt fel. För det är väl klart det är det. Det är alltid mitt fel. Jag lyckas alltid förlora vänner. Jag lyckas alltid hamna i bråk. Jag lyckas aldrig komma överens. Jag lyckas aldrig umgås med någon mer än ett år. Då är det klart det är mitt fel eftersom det händer hela tiden. Jag säger inte att alla människor är puckade, eller dumma i huvudet, eller inte värda någonting. Det jag säger är att om folk är respektlösa blir jag ledsen och orkar inte riktigt, och vem kallar respektlösa människor för sina vänner? Men jag vet, det är mitt fel att folk är respektlösa mot mig.

Vet ni, det är så jävla lätt att säga att det är mitt fel. Att det inte är alla mot mig utan det kanske är jag mot alla. Att världen inte vänt mig ryggen utan att jag vänt ryggen åt världen. Det är så lätt att säga, men om ni över huvud taget ska påstå något sånt absurt, då ställer jag er frågan; varför? VARFÖR är det mitt fel? Vad har jag gjort? Vad är det jag gör som får folk att bete sig som idioter, eller som får folk att helt plötsligt ändra sig och inte vilja vara vän med mig längre?


Nu kom jag helt av spåret. Poängen är att jag är trött på skiten. När fan bestämde sig alla för att det är coolt och vuxet att vara kaxig? Istället för att skämta om något så spelar man dum. Hur coolt är det? Idioter. Är så jävla trött på allt daltande man ska behöva hålla på med, inte får jag ens skriva vad jag vill, vad jag känner, hur jag mår, i min egen blogg. Hur länge ska man behöva dalta runt med folk och tassa på tå och aldrig säga vad man egentligen känner trots att orden är hårda? Är det därför?

Kommentarer

Lämna din åsikt:

Namn:
Den magiska boxen minns dig!

E-mail: (publiceras ej)


Hemsida/Blogg:


Kommentar:




DAGAR KVAR
TILL JORDANIEN