Jag som alltid varit bra med ord, kan inte sätta ord på det jag känner. Ingen vet och ingen kommer heller få veta om de tankar som snurrar i mitt huvud och de känslor som rubbar min existens.

My smile was taken long ago.
My hope was banished long ago.
My love was punished long ago.

Men jag är fortfarande kvar och jag har hittat nyckeln som låser upp den dörr jag kämpat för att hålla stängd. Allt jag vill är väl, men jag vet att jag fortfarande snurrar i tankar som borde släppt mig för länge sen, och jag vet att samma tankar aldrig slutat snurra inom mig. Jag tror och hoppas alltid för mycket. Men utan mitt hopp är jag ingenting.

If you don’t love me, pretend a few more hours.
I can’t let you be.
And heaven doesn’t seem far away anymore.