Det var länge sen jag kände mig såhär. För några dagar sen vaknade jag upp och insåg att det var vår. När kom våren? När fick träden färg och när slog gullvivorna ut? Jag har varit så upptagen med att irra runt i mörkret att jag totalt missat vårkänslorna och naturens vackra färger. Men det är bevisat, våren är här i Stockholm och det är den även i min kropp. Det är ljust och hoppfullt och klara, glada färger. För att inte tala om fjärilarna som leker vilt i min mage, och värmen som sprider sig från mitt hjärta och ut i varenda fingertopp. När blev jag förälskad?

Jag kan inte låta bli att le när jag hör hans röst, känna mig lycklig när han ler, eller rodna när vi av misstag råkar nudda vid varandras hud. Och jag kan inte hjälpa att jag längtar lite efter honom eller blir avundsjuk när jag hör andra tjejer i bakgrunden i telefonen. Men det gör ingenting, det känns så jävla bra att vara lite avundsjuk, känna lite längtan, vara lite lycklig.

Idag har jag sovit ut, fast bara till halv elva, men klockan kändes som ett och det var så vackert väder så jag klev upp, drog på mig ett par shorts och gick ut i solen och läste min bok, "Hjärtat är bedrägligast av allt". Mycket bra bok måste jag säga, än dock lite skum. Nu har molnen växt sig stora så jag gick in, märkte att jag fått ganska mycket färg, och ett otroligt fult avtryck efter halsbandet, haha! Men sånt är livet. Nu väntar jag på att klockan ska bli typ fem-sex för då ska vi åka och käka, sen väntar jag på att Erik ska ringa när han vaknar, men det dröjer nog ett tag eftersom han slutade fyra i natt stackarn. Hur som helst ska vi att vi skulle ses ikväll, så det ser jag också fram emot. Ser även fram emot att pojkarna kommer tillbaka till Stockholm, även om jag inte hinner träffa dom idag. Så idag är en bra dag, imorgon är det dags för jobbet igen. Ord kan inte beskriva hur fruktansvärt det är för min stackars rygg, men jag får lida, cash is king om man säger så.

Jag ska ta och spela lite, fördriva tiden och tycka synd om mitt enorma blåmärke som Jocke gav mig på benet igår. Han får skylla sig själv att han sitter med sår på armen, det var han värd. Vi hörs framåt, när jag orkar uppdatera igen.

No it's not selfish to ask for more.