I'm sorry, that's what I came here to say.

Idag ringde Jocke och frågade om jag skulle med till Hagaparken. Utan tvekan svarade jag ja och jag, Jonna, Jocke och Patrik åkte till Hagaparken och solade, käkade glass och hade allmänt trevligt med massa andra människor. Vi var där i flera timmar innan jag och Jonna åkte hem och lagade den godaste salladen jag ätit på länge och såg Stardust för sjuttonde gången. Älskar den filmen, vet inte varför.
Det var i alla fall en riktigt trevlig dag. Det artade sig mycket bättre än vad jag trodde den skulle, med den hopplösa känslan jag hade i morse. Tack och lov för goda vänner som finns där precis när man behöver det. Jag menar, det är inte så att jag träffar Jocke ofta, och just idag ringde han och vände på allting. Det var underbart.

Nu ska jag kila iväg till After och hänga med Sofie och massa folk. Ingen alkohol för mig ikväll, jag drog nitlotten att köra, mest eftersom jag verkligen inte pallar åka buss. Så jag får väl skylla mig själv. Jag ska mysa med spindeln i bilen som vi inte lyckades döda. Mmmh... Haha får mig att tänka på minnen från förr med spindlar i bilen, usch, det ryser i hela kroppen.

Imorgon kommer btw bli toppen, jag längtar. Men nu är det bråttom, gotta go!

I know it seems like a million years ago we dated, but it wasn't.
And okay, maybe you're over it. Maybe it doesn't mean anything to you anymore.
Maybe it never did.
But it meant a lot to me.
You meant a lot to me.
 You still do.