Har precis duschat, asskönt faktiskt. Nu bara hatar jag att inte ha en hårfön, men sånt är livet. Ska sminka mig och klä på mig och sen åka in till Norrköping och möta upp Madde, om jag kan lista ut hur man låser deras störda säkerhetsdörr, haha.
Jaja, nu går When I'm Gone på MTV och jag sjunger med och är glad. Underbart. Jag mår så bra, borta hemifrån för en gångs skull. Även fast jag är några centimeter lång för soffan så jag inte kan sova med raka ben. Men det är mysigt att vara här och sitta vid datorn och kolla på TV när Madde och Jonas gått och lagt sig. Skriva dagbok också, läsa. Skönt!
Drömde en dröm i natt, en dröm som skulle gjort mig deprimerad för en månad sen, men nu bryr jag mig inte. Det kändes bra, kändes nästan ingenting alls. Det är som jag har sagt, jag är tom. För några månader sedan skrev jag "jag kan inte kalla mig tom, det är det sista jag är. Jag har så mycket tankar och känslor att världen bara snurrar snabbare och snabbare". Men nu, nu är jag lättad, för jag är tom, jag slipper all ångest och alla tunga sorgliga känslor, och det är så himla skönt att känna så för en gångs skull.

Jag har klarat mig bra, även om det tagit tid och jag har varit så jävla förstörd, men jag är stolt över mig själv och det är andra också och det gör mig glad. Och jag är glad för alla vänner jag har haft som har stöttat mig, framförallt Jonna och Sofie, som har stått ut, och som har skrapat upp mig från golvet när jag bara brutit ihop. Tack för att ni orkat. You're my best friends.

Nu måste jag kila och fixa i ordning mig, kan vara så att det är dags att åka snart. Ikväll ska vi på Palace, haha niiiiice! Ser fram emot det som tusan. Puss och kram på er.

Well so long, you'll miss me when I'm gone.