Lampan tänd.

Datum; 2008-02-10 Tid; 13:59:43
I natt sov jag med lampan tänd. Det var det enda som kunde hålla mig från att gråta ännu mer. Japp, igår var jag först hos Johanna och åt middag och firade lite, jättegod mat och riktigt trevligt. Sen drog jag, Sofie och Jonna in till stan och gick på krogen och bara dansade. Det var verkligen askul! Fram tills den punkten då jag, av okänd anledning bara bröt ihop och inte gick att stoppa. Det var helt otroligt. Sen började jag skratta, men kunde fortfarande inte sluta gråta. Så vi var tvugna att gå därifrån för jag klarade inte av det.
Sen utanför bestämde jag mig för att skita i allt, och då slutade tårarna rinna, men ungefär tio minuter senare spydde jag som en jävla gris och tårarna bara rann igen. Jag vet egentligen inte varför jag spydde, hade inte druckit något på flera timmar typ, men plötsligt mådde jag skit.
Sen lyssnade vi på musik och dansade lite på väg till centralen för Sebbe skulle hämta oss, (herregud, tack Sebbe!) och sen satte vi oss i bilen och jag bröt ihop, IGEN. Det finns fan ingen hejd på mig. Och jag grät som ett jävla as hela vägen hem och när jag klivit innanför dörren gick jag ner till pappa och la mig i hans famn och bara grät ännu mer. Pappa, den enda man jag kan lita på. Resten kan ta sig.

Allting kändes bara så jävla hopplöst och jag grät mig själv till sömns. Jag kan inte hjälpa hur ont det gör, det är inte mitt fel. Det är inte mitt fel att mitt hjärta bara blir krossat och att jag känner mig helt värdelös som bara kan få ligg och inget mer. Kul, kul att få bekräftelse men vem fan vill bara ligga? Jag vill ha kärlek, men det är en sällsynt sak i den här världen.

"Jag säger bara en sak....." Joo, Ulle, du kanske har rätt. Men jag vet inte hur den där grejen riktigt fungerar. Antingen så är det så nu och tänk om det utvecklar sig till något annat, bättre. Då dör jag. Då dör jag på riktigt för jag vill inte sitta där med inbjudan i handen och dö ännu mer inombords. Jag tror som du ibland, men jag vet inte om det bara är för att trösta mig själv. För jag menar, ändå, det ges upp så himla mycket, och om det bara är som du säger, varför är det så? Fan jävla skit jag är så jävla messed up..

Fan fan fan, det här är inte okej...

Kommentarer

Lämna din åsikt:

Namn:
Den magiska boxen minns dig!

E-mail: (publiceras ej)


Hemsida/Blogg:


Kommentar:




DAGAR KVAR
TILL JORDANIEN