Jag dör av tristess men det finns inget jag kan göra. Jag dör av den här tråkiga gamla staden och jag dör av rutin. Jag hatar rutin. Jag skulle kunna ringa Kalle och han skulle kunna fixa något åt mig att göra, men jag pallar inte för jag vill verkligen inte för jag hatar de här jävla jobben och jag hatar RUTIN! Fan jag blir tokig alltså.
Jag ska fan göra som de sa åt mig på MTG, ta jobb på värsta lyxfartyget där nere i Australien typ och vara ute ett halvår, sen hemma ett halvår, för att man får så jävla piss-bra betalt att man får och kan vara ledig det halvåret. Självklart är det genom en norsk firma så man får ju den där sköna lönen.
Eller så tar man jobb på Viking Line och är ute två veckor, hemma två veckor, etc. etc. Skönt. Sånt vill jag göra! Inte sitta och jobba på någon jävla rutin och något urtrist 9-5 jobb. Jag kan inte göra sånt! Jag klarar liksom bara inte av det.
Fan vad svårt det ska vara.

Fan vad svårt det ska vara. OCh så tänker jag att jag kanske kan plugga men jag vill inte plugga här jag vill iväg, jag vill till USA eller London eller Aussie. Men sen vågar jag inte själv. VAD FAN?!?!!? Hur ska mitt liv bli?! Jag måste fan hitta någon som vill göra såna här saker, som kan följa med och hålla mig sällskap och som kan hålla huvudet högt när jag bara vill gräva ner mig för att allt känns piss och jag längtar hem och vet inte vart jag ska ta vägen. Hallå? Finns det någon sån människa? Kille som tjej spelar ingen roll, bara vi kan bli bra vänner. (Shit, kontaktanonsen kommer ut om en vecka eller? Haha Fuuuuck...)

Jaja. Så då sitter jag här hemma och jag har inte så jävla tråkigt egentligen, jag bara längtar ut. Jag vill bara ha chansen och orken och modet att göra såna saker som Jade eller Alissa eller Ella. Men fan heller för jag ska tydligen sitta här och ruttna.

Fine. Jag ser väl ett Vänner-avsnitt till då...