How did i end up here? How did I wind up with such shitty friends? How did I wind up to be treated like this? Noone deserves this.. Love is a treasure. And this is not it..

Det är lätt att säga att jag mår så jävla pissigt. Det är för mycket att förklara varför. Jag förstår inte riktigt hur det här hände. Hur jag hamnade här. Hur jag lyckades hamna på ett ställe där folk behandlar mig värre än skit. Jag finns inte, jag finns inte för dem. Jag finns inte för någon. Och det gör så himla ont..
När vi bestämmer att vi ska ses, då svarar man i telefonen när jag ringer. När jag är bortrest i en annan stan och behöver hjälp, då svarar man i telefonen, och funkar den inte, då ringer man själv. Säg inte elaka saker till mig, såra mig inte. VAD ÄR ERT PROBLEM!??!
Hur i helvete kan man bete sig såhär? Hur i HELVETE?! Det gör så jääävla ont, fattar ni inte det? Fattar du inte, FATTAR DU INTE?!!?

Hur orkar jag? Hur tål jag. Varför stannar jag? Jag blir slagen gång på gång på gång.. Varför drar jag inte..? Det är inte så lätt som man tror. Jag vill dra, men jag är bunden här, jag är fast. Jag kan inte ta mig loss för jag är inte tillräckligt stark för det. Jag finner min styrka i de som gör mig illa. Och det är precis där problemet ligger..

Du sårade mig, det gjorde ont och du fick mig att gråta (som blivit vanligt på senaste). Hur kan du behandla mig såhär? Har du ingen som helst respekt?

Jag vet att jag måste umgås med människor som kan behandla mig med respekt, särskilt träffa en kille som kan det. Men jag måste ta mig loss först, och jag kan inte. Jag är inte ens säker på om jag vill. Jag vet inte alls vad jag känner, vill, ska göra eller är kapabel till. Och jag vet att jag måste hitta mig själv men jag gick vilse någonstans på vägen och det blir bara svårare och svårare att hitta hem. Jag har inget hem längre.

Vem ska hjälpa mig hitta hem..? Efter allt det här, vem kan hjälpa mig hitta hem..?