Motsatsen till kärlek är inte hat. Det är likgiltighet. Hat betyder att man fortfarande bryr sig.


Jag är inte ledsen, jag är bara arg, likgiltig, tom, blank.. Jag kan hitta fler ord men jag känner inte riktigt att jag vill slösa min tid på det. Jag känner mig inte sviken, jag känner mig inte utanför, jag känner mig inte ens bortglömd. Och det är min egen förtjänst, för så fort jag märkte att du började försvinna, så tog jag mitt eget avstånd och tog mitt eget ansvar att släppa taget för att inte bli sårad. Min försvarsmekanism.
Min försvarsmekanism mot dig.
Min försvarsmekanism mot de som gör mig illa.

Och aldrig trodde jag det om dig, nej aldrig trodde jag att du var den som skulle väcka försvaret inom mig, men det blev du. Och att återförenas med dig var det bästa och underbaraste som någonsin hänt mig men det betyder ingenting längre för du försvann lika fort igen.
Jag vet inte vad jag gjort eller vad som hänt som fått dig att bete dig såhär, och förlåt om det var mitt fel, och förlåt för att du nästan svek mig och mitt förtroende för dig. Det var inte meningen. Och egentligen borde jag inte be om ursäkt för det är du som har gjort fel, inte jag.
Du kom inte ens ihåg mig på min 18-årsdag, och det var liksom att sjunka lågt, och sen när jag sa att jag fyllt år, så visste du inte ens om det. Det sa väl hur mycket jag betydde och hur mycket du någonsin lyssnade på mig?
Men vet du jag behöver inte dig för jag har annat att ägna min tid åt och andra som är värda min kärlek. Jag behöver inte ytterligare en person som bor långt ifrån mig att slösa mina pengar på för det räcker med en och han är värd allt. Du sjönk i min ögon idag, och du kommer aldrig lyckas ta dig upp till samma nivå du en gång låg på.