Jag hatar att jag älskar dig så jävla mycket. Jag hatar att du fastnar på min näthinna, jag hatar att du gör mig knäsvag och att jag inte kan låta bli att tänka på dig.. Drömma om dig.....
Jag hatar att jag varje höst får samma konstiga känslor. Jag hatar att det blir en knut i magen och jag hatar att du finns så nära mig hela tiden.
Jag hatar att du inte ser på mig på samma sätt längre, och jag hatar att du gått vidare med ditt liv, jag hatar att jag hatar det och jag hatar att jag förstörde ALLT.
Jag hatar att ditt leende får mig att vilja dö.....

Känner du inte det där? Känner du inte hur det verkligen ska vara? Eller är det än en gång bara mina egna illusioner?
Hela min kropp skriker av saknad efter dig, efter din trygghet och allt som är sådär fantastiskt med dig! Du finns hos mig varje natt, och jag vet själv inte varför, men du GÖR det och jag kan inte hjälpa att jag tänker på dig. Att jag varje gång jag ser dig tänker på dig.
Din doft, din kropp, dina kyssar, din hand i min, stjärnor...


Och om alla ord om kärlek fick folk att vända, om alla kärleksförklaringar skulle fungera så som man ville, då skulle du vara min nu. Men du är inte min, och du kommer aldrig bli min, och jag HATAR att inse det, för jag känner verkligen att det är så jävla rätt med dig hur fel det än har varit ibland..
Förlåt för att jag förstörde vår kärlek.
Du är allt nu, igen.. inom mig, runt omkring mig, överallt..




Och jag vet att du vet att det här handlar om dig, IGEN, som alla gånger förr.. Men jag gav mitt hjärta till dig, och jag fick det aldrig riktigt tillbaka..
Jag vet inte ens om jag vill ha det tillbaka.. Men ta mig till kärlek älskling, ta mig till dig..