Det har varit några slitiga nio dagar kan jag säga.
Det har varit tårar, ilska, hälseneinflammation och knäinflammationer, ont i fötterna och stress, knappt någon sömn och för mycket att göra.
Men å andra sidan har det varit MYCKET skratt, nykärlek på högsta nivå, ridning och sång. Jag har varit ridlärare, busat med barnen, borstat på hästar, städat en massa, tvingat barnen att städa. :P Jag har också ätit massa god mat och bullar, och jag har skrattat tillsammans med alla ledare, vi har kommit bra överens.

Händelser värda att minnas.
I början vardet mest jobbigt och jag blev sjuk av all stress och fick lite skäll och så. Men sen ryckte jag upp mig och tog nya tag, insåg att inte bara jag mådde dåligt, och tog en dag i taget. Jag skötte mig skitbra ;) De sista dagarna har varit roligast! Här kommer ett utdrag;
- Spökkvällen. Jag satt hemma med Hanna och kollade på film för hon ville inte vara med. När alla kom tillbaka så fick jag höra lite historier. Sen hade ju Maria berättat om speldosan, precis som förra året, och vi bestämde oss för att skrämma Nypon-stugan. Jag och Emelie gick bakom stugan och spelade speldosan från min mobil. Ingenitng hände, vi gick ut igen en kvart senare. Då blev det fart på dom, som sprang ut ur stugan och kom in till oss. Julia grät och Annie var pissförbannad och hade satt byxorna åt fel håll. Vi följde med dom till stugan och skrattade lite och försökte skämta bort det, säga att de bara inbillat sig för att de varit rädda. När alla lugnat ner sig kommer Karin och SLÄNGER sig på fönstret och typ grymtar, ALLA skriker högt! Maria flyger ner på golvet och Julia börjar gråta igen, jag flyger rakt in i Hanna knä. Hahahaha fy fan, helt oförglömligt!
- Sista ridpasset. Alltså inte avslutningen. Jag fick vara ridlärare åt den avancerade gruppen, det var SJUKT kul!! Dom tyckte jag var en jättebra ridlärare ;) haha. Vi körde lite lekar och sånt barbakca, lite sitsträning, och sånt där. Dom var jätteduktiga och det var jättekul! Erika och Ellinor skrattade åt mig hela tiden, det var inte klokt. :P Jag gjorde hela tiden roliga saker tydligen. Erika; "Nathalie, kan du ta min jacka?" Nattie; "Jaha, vart är den då?" hahahah. Eller när jag fastnar och trasslar in mig i staketet, Maria bara; "STAKETET ANFALLER!!!! Det var bara för att du hängde på det förut" Och Erika och Ellinor tjöt av skratt hahaha. Sjukt roligt. Jag kommer sakna er tjejer!!
- Tumbo-sången VART VI RIDER!!!!! När jag var med hördes jag mest av alla, jag skrek så jag storknade och halvt tappade rösten! Men vad fan ska man göra? Barnen vågar ju inte och det måste ju höras! :P
- Miss Piggy. När Miss Piggy kom på besök, och Petra skulla härma. HAHAHA herregud!!! :P
- Petras telefonsamtal. Ungefär såhär gick det;
Petra (med slibbig röst); Heeeej Nathalie... Jag har saknat dig...
Nattie; Jag har saknat dig med.
Petra (slibbig); Jo jag undrar om du vill komma hit och ****** på mig i natt...
Nattie; Eeeeh.....
Petra (slibbig); Joo asså, Sven kom ju hit nyss och jag tänkte att du kanske kunde göra oss lite sällskap. Det blir ju liksom tredubbel njutning.
Hahahahaha coh så fortsatte det tills Petra skrattade och sa att hon skojjade. Där satt en chockad Nathalie! :P
- Nathalies nya dialekt. Min nya dialekt är ju helt jävla underbar! Haha! Sussie (med dialekt); "Sluta prata med dialekt!" Hahaha ojojoj.
- Alla missförstånd. Asså, man blir ju skadad av att vara på Tumbo, fråga bara Sussie. Och skadade är vad vi har blivit! ALLTING som sägs omvänds till sexskämt. Två exempel;
*Karin; Vad vill du göra med mig Ellen?*
*Nattie; Jaha, den ville tydligen ha längre förspel.*
- Första dagen. Jag äter pizza och råkar slänga en bit på golvet. Petra; "Stoppa gärna maten I munnen Nathalie".
- Samtal från Alexander och Suss. Sussie ringde och Maria svarade och bah HEEEEEJ! och började babbla. Sen fick jag telefonen bah eeeh vem är det? typ. :P jag var väldigt okoncentrerad, förlåt Suss! Men det var kul att hon ringde! Sen ringde jag Aleex första dagen, och gav honom numret, bad honom ringa någon dag. Och dagarna gick, han ringde inte. Nästa sista kvällen sa jag så; "ringer han inte e han faan körd!" Sista kvällen, en kvart innan snyftkvällen, ringde telefonen. Fy fan va glad jag blev! Jag hade precis fallit ihop i stallet, och fått liniment och massa sånt på knäna och var jätteledsen. När jag hörde Aleex röst ville jag bara gråta! Tack vännen, för att du ringde. Vet att det inte gick mer än fem dagar, men fem dagar på Tumbo, är en mycket längre tid.
- Snyftkvällen. Vi sjöng och myste och jag läste "Gråt inte". Men dom grät ändå. När vi sjöng "Citas dröm" började Sabina storböla, jag med. Fy fan, alla känslor, alla minnen. Både Cita och Moby Dick. Jag var tvungen att begrava mig i täcket för att bara kunna få böla så mycket det gick. När snyftkvällen var över gick Frida ner till Feng och bara grät. Jag gick efter och gick bara fram och kramade henne, och länge stod vi där och hon fick gråta ut. Sen gick vi upp igen, jag med armen om hennes axlar. På vägen såg jag Sabina stå mot ett staket och titta ner i marken, jag överlämnade Frida till Hanna och gick fram till Sabina och kramade henne. Sabina grät så tårarna forsade och jag kunde inte låta bli att gråta jag heller när hon gång på gång upprepade "Det är inte sant, hon kan inte var borta." Frida som precis slutat gråta började gråta igen. STACKARS MINA ÄLSKADE BARN! Men jag och Sabina gick in och tog lite thé och satte oss utomhus och prata lite, efter ett tag kom även Frida. Sen mådde dom lite bättre tack och lov.



Det finns otaliga saker att berätta men trots allt som är skit så har det ändå varit underbart. Jag kommer sakna alla mina barn, kommer sakna min älskade älskling, min nykärlek, kommer sakna Tumbo gård och allt.
Men det är dags att gå vidare någon gång, och trots att det är tungt i hjärtat, måste jag hitta ett sätt att klara mig utan Tumbo Gård och alla underbara människor och hästar. =(


Ikväll ska jag sova, sova och kolla på tv. Det är något jag saknat! God Natt.
- Nathalie.