Idag har det snöat i mitt älskade Stockholm. Och jag blev så lycklig och varm inombords för att det snöade, vita flingor som föll mot marken och blåste åt alla håll. Trots att det bara är nollgradigt. Imorgon kommer väl snön att försvinna, men den är underbar så länge den är här. Som jag har längtat!

Rösterna i huvudet har inte tystnat än, och dom pratar högre och högre för varje dag. Dom skriker. Tänk att jag efter alla dessa år inte har blivit av med dom. Att alla sår försvann men rösterna stannade kvar. Rösterna och skratten. Dom hånar mig inte längre, dom vill mig väl nuförtiden. Jag har vant mig vid att ha dom där.

Och jag dricker thé nu, varje dag dricker jag thé som luktar jul och jag längtar. Inte efter julen, men efter vintern. Efter kyla och snö och värmen inombords. Vinter med värme inombords är den bästa vinterna någonsin. Och jag har det där inne, jag brinner inombords för jag är så lycklig. Hela tiden är jag så lycklig, och jag vet inte var lyckan kom ifrån, men jag vill inte att den försvinner.


Ibland tänker jag på vilken otrolig tur jag har haft som har träffat er. Vilken otrolig tur jag har haft att få känna er och få ha er i mitt liv så nära. Förlåt för att jag inte släpper in er, men jag tycker ni står bra där ni står. Tillräckligt nära, men inte för nära. Jag har lärt mig nu att inte bryta ihop, för att jag vet att jag har er. Jag behöver inte ens ha era ord längre, era ord om att allt ska bli bra igen. För jag vet att jag skulle få dom om jag frågade, ni skulle ge era ord till mig. Och bara det ger mig en otroligt styrka.

Jag tror aldrig jag känt mig såhär fri och lycklig. Let this be. (L)