Jag saknar dig och jag har plötsligt förstått varför vindarna vänder, varför det stormar och blir plötsligt spöregn. För att jag står inte ut med tanken av att inte få träffa dig.


Mitt hjärtas låga, min bästa vän. Jag älskar dig så jävla mycket och jag kan inte ens förklara för jag vet inte i vilken ände jag ska börja. 16 år tillbaka och nu är vår vänskap starkare än någonsin. Och jag vet inte vem jag ska tacka men jag älskar dig vännen. Jag står inte ut med tanken på att vara utan dig. Just nu sitter vi typ i samma situation, vi har samma känslor och vi förstår varandra, utan att behöva förklara klart meningarna. Och det är så otroligt skönt att ha någon som förstår. Och någon som verkligen blir glad för min skull, och som verkligen bryr sig om mig. Någon som inte bara viftar bort att jag är lycklig, utan som gläds med mig, och någon som blir förbannad om jag blir sårad. Du är värd allt som livet kan ge.