You were never a friend of mine
Datum; 2008-11-09 Tid; 03:11:46
Ikväll ringde Emelie mig och bad mig skynda till Stureplan. En underbar Johanna skjutsade snabbt in mig till stan så att jag och Emelie kunde sätta oss i Limousinen och för-för-festa med alkohol, röda skinnsoffor och få en smak av det goda livet. Riktigt härligt!
Senare på kvällen hamnade vi på Ace. Det var inte direkt någon höjdare. Träffade några gamla trevliga typer som Billy, Johan, Sara och Christoffer. Hela kvällen spenderade jag och Emelie längs väggen och skrattade ihjäl oss åt de tusentals totala idioter som dansade kycklingdans eller vad i helvete det var på dansgolvet. Jag har aldrig sett något liknande. Inga tiopoängare att rulla runt med i natt fanns det heller.
Men på tal om tiopoängare så blev jag väckt av underbara Joachim precis när det var dags att gå av. Det är riktigt irriterande att han alltid erbjuder sitt trevliga sällskap när jag redan är hemma. Nummer tre på listan (på alla listor faktiskt), var det länge sen jag träffade så det skulle vara trevligt om han för en gångs skull kunde höra av sig vid en vettig tidpunkt. Men det verkar inte vara hans grej.
Ikväll har tusen tankar snurrat i huvudet. Jag har varit så arg och så ledsen och samtidigt så jävla likgiltig. Den skönaste känslan var att allt löser sig, tiden får gå och jag skiter i vilket. Den värsta var att känna behovet av att ha honom nära. Så fan heller, jag vill inte ha honom nära. (Intalar man sig själv något tillräckligt mycket kommer din övertygelse så småningom att göra det sant).
Senare på kvällen hamnade vi på Ace. Det var inte direkt någon höjdare. Träffade några gamla trevliga typer som Billy, Johan, Sara och Christoffer. Hela kvällen spenderade jag och Emelie längs väggen och skrattade ihjäl oss åt de tusentals totala idioter som dansade kycklingdans eller vad i helvete det var på dansgolvet. Jag har aldrig sett något liknande. Inga tiopoängare att rulla runt med i natt fanns det heller.
Men på tal om tiopoängare så blev jag väckt av underbara Joachim precis när det var dags att gå av. Det är riktigt irriterande att han alltid erbjuder sitt trevliga sällskap när jag redan är hemma. Nummer tre på listan (på alla listor faktiskt), var det länge sen jag träffade så det skulle vara trevligt om han för en gångs skull kunde höra av sig vid en vettig tidpunkt. Men det verkar inte vara hans grej.
Ikväll har tusen tankar snurrat i huvudet. Jag har varit så arg och så ledsen och samtidigt så jävla likgiltig. Den skönaste känslan var att allt löser sig, tiden får gå och jag skiter i vilket. Den värsta var att känna behovet av att ha honom nära. Så fan heller, jag vill inte ha honom nära. (Intalar man sig själv något tillräckligt mycket kommer din övertygelse så småningom att göra det sant).
Kommentarer