De tre senaste timmarna har jag bara packat och städat. Det är jobbigt. Det är med tyngd i hjärtat jag igår sa hej då till alla, i morse såg mina vänner dra sina väskor ut genom dörren, och nu packar mina egna väskor för att åka hem. Men efter att ha pratat med diverse människor hemma inser jag att det kanske inte är så dumt att åka hem ändå, jag har ju vänner där med.

Jag kommer aldrig glömma alla här, aldrig någonsin. Men jag har åtminstonde någonting att åka hem till.