Idag är det torsdag. En ovanlig arbetsdag och jag måste gå till jobbet, men jag är så trött. Jag har på sin höjd sovit ungefär tre timmar i natt. Tre.. Jag är så himla trött.
Jag är så trött och jag börjar gråta av ingenting egentligen jag bara orkar inte vara vaken.
Jag önskar att jag hade kvar hans parfym här. Jag vill lukta, känna mig trygg, älskad. Vill känna kärlek. Vet att det inte är rättvist men jag skulle behållit den.

Orden är få för jag är för trött för att orka. Men känslorna är många. Men jag har ett uns hopp kvar i alla fall. Samtalet igår var rätt bra, eller, det gick rätt bra.

Det känns helt värdelöst. Jag vill bara vara med honom. Igår var det kaos. Jag försökte prata i början och vara lugn och det gick jättebra. Han sa gång på gång sa att han inte kunde men jag brydde mig inte. Sen sa han "jag vill inte vara tillsammans med dig längre". Genom alla sina tårar, genom all sin kärlek för mig sa han de orden. Och de fullständigt krossade mitt hjärta och jag blev helt galen och bara grät och grät och upprepade tusen gånger att jag inte kan leva utan honom, jag vill inte, jag klarar det inte. Jag älskar honom.. Sen sa han åt mig, för typ sjuttonde gången att åka hem. Men jag kunde inte. Jag satt ute på hans stentrappa i en timme och tio minuter och bara grät och skrek. Tills hans mamma tvingade in mig och tvingade mig att åka hem.
Det var vidrigt, något av det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Och igår, när jag hade kommit hem och sen hade pratat med honom, då kändes det lite bättre. Tills tio minuter senare då jag bara bröt ihop igen med tankar om att jag vill att han ska vara nära, att jag inte kan förlora honom, att jag inte har fått kyssa honom på en vecka, och tänk om jag aldrig får fry igen och om jag får, när?? Jag var livrädd. Livrädd. Det gjorde så ont och jag saknade honom så jävla jävla mycket då. Visste inte när jag skulle höra av honom igen.
Och jag saknar honom fortfarande..

Nu är det tiden som avgör. Och jag är fortfarande livrädd. Jag kan inte förlora honom, jag kan verkligen inte det. Jag älskar honom så mycket...