Det är så mycket jag skulle gjort nu i efterhand, så mycket jag tänker på. Hur jag skulle hanterat hela situationen från början. Men det är svårt att låtsas när ens hjärta går i bitar. Och när det bara blir värre och värre, han sårar en mer och mer. Och allt man vill är att aldrig mer prata med honom, tänka på honom. Men det går inte för kärleken finns fortfarande inom mig och det är säkert dumt men så är det. Och samtidigt ligger mitt hjärta på hans golv och han stampar på det gång på gång på gång...
Och han bryr sig inte ens.

Och det gör så ont. Ja, jag är hellre vän än inget alls. Men jag är ingen vän som du två dagar efter vi brytit kan säga till att du strulade med två stycken igår. Jag är inte heller någon sådan vän som du kan ta för givet. Men det känns som att du inte ens bryr dig. Känns som om att om vår vänskap ska funka så måste jag höra av mig, jag måste kämpa, planera, fixa. Och jag har inte orken för det för jag mår för dåligt och jag har för ont. Och du bryr dig inte om jag hör av mig eller inte. Det är fine för dig.

Det gör så jävla ont att fatta att jag inte betyder ett jävla skit för dig.....